Min bakgrund finns i Neochori

Publicerat26 maj, 202026 maj, 2020FörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nu vräker regent ner. Då är det bra att ha inomhusprojekt att pyssla med. På sista tiden har dessa projekt mest bestått av bakning. Men nu är frysen sprängfulle så då får det bli en annan sysselsättning.
Nu har bakningen fått ersättas av Photoshop. Den typ av bilder jag jobbar med nu kräver bakgrunder. Och dessa åkte jag upp till Neochori och fotade innan regnet kom.

Vackra ytor finns att hitta överallt som i plåten på denna vackra cementblandare.

Eller i denna fantastiskt vackra dörr. Jag hittade även vacker puts, åldrat trä, slitna stenar och mycket annat.

I byarna finns alltid djur. Två hästar var riktigt kärvänliga och deras päls fick bidra till bakgrundssamlingen.
Denna vakthund är en av de trevligare sorterna. Den orkade bara skälla några få skall. När den märkte att jag inte blev rädd så viftade den bara lite slött på svansen.

Nuvarande Photoshop projekt går ut på att frilägga ben och lägga dessa på fina ytor.

Här ligger benet på två bakgrunder i olika lager som blandats. Hur många lager jag jobbar med är väldigt olika, men det kan bli väldigt många med olika blandningslägen.

Jag hittade en fin skalle mitt i byn. Det kliade lite i fingrarna, men jag tror inte det är riktigt lämpligt att bära hem skallar som ligger på någons tomt.

När ängen är slagen

Publicerat24 maj, 202024 maj, 2020FörfattareLeif FryleLämna en kommentar

När markfloran i olivlunden är slagen då får vi njuta av våra planterade växter. Det är inte så många tycker Christina och jag. Men det beror på att vi är vana vid många arter från vår förra trädgård. Där lämnade vi nog några tusen arter.
Blyblomman har vi fyra buskar av. De står i blickfånget åt havet. Där binder de blåa blommorna ihop vår lund med havet.

Granatäpplet är det som jag tycker är allra vackrast nu. Det är inte bara blommorna som är vackra. Även frukterna kan vara riktigt vackra. Jag hoppas att något av våra träd ger riktigt röda frukter. Men om de skulle vara bleka så ger de i alla fall lika goda frukter.

Jasminpandorea klättrar på vår altan. Finast är den om man står på övervåningen och tittar ner där den kryper på bambutaket.

Oleander är nog den vanligaste busken som odlas här i Grekland. Den finns i väldigt många varianter. Vi har flera olika sorter. Den går utmärkt att forma till små träd. Våra står som insynsskydd mot vår väg och mot grannhotellet.

Maorimyrten har vi i tre korta häckstumpar som man placerar när man kommer in på tomten. Än så länge har den bara blommat med några få blommor. Och de är ju urläckra. Men vi har mer tänkt på det vackra växtsättet och de tjocka gråtonade bladen när vi gjort vårt val av häckväxt.

Gomphrena globosa ’Strawberry Fields’, klotamarant

Klotamarant en är en låg perenn med den läckraste blomfärg. Jag blir väldigt sugen på jordgubbar varje gång den blommar. Fröna har vi köpt i Sverige. Där säljs den som ettåring.

Jungfrun i det gröna har Christina spritt massor av frö av. Och vackrare blomma och förställning är svårt att hitta.

Ruellia odlas det mycket här i trakten. Det är knappas en växt man behöver köpa. Dess sticklingar är blixtsnabb att sätta rötter. Så den har vi rätt många plantor av. De stora blå blommorna slår ut på förmiddagen och trillar av på eftermiddagen. Dagen efter blommar den lika rikt igen.

Kustrosmarin var den första busken vi köpte. Blommorna är vackra men den blommar aldrig riktigt överdådigt. Trots det så är vi överförtjusta i vår kustrosmarin-häck.

Rätt många fel

Publicerat20 maj, 202020 maj, 2020FörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Det var inte många dagar sedan jag hämtade min gräsklippare från verkstaden. De hade inte åtgärdat något, för den startade på första försöket för dem.
Hemma igen klippte jag en stor yta utan problem. Nästa dag var det dags att klippa igen. Då vägrade klipparen starta. Min första tanke var att det här måste jag lösa själv. Efter en bra stunds felsökning kunde jag konstatera att kontakten för dödmansgreppet fungerade bristfälligt. Så jag kopplade över kontakten. Idag skulle jag klippa de sista ytorna. När jag stoppade klipparen för att rensa långa strån som lindat sig runt axeln, så stoppade jag klipparen genom att avlägsna tändhatten. Naturligtvis så ryckte jag av kabeln. Så där var klippningen slut. Jag hade ju bara 20 kvadrat så det kan jag kapa för hand. Så nästa gång jag åker till Kalamata ska verkstaden få göra ett nytt försök.

Eftersom vi steg upp med solen så var det bara tidig förmiddag när vi gjort färdigt våra trädgårdssysslor. Vi beslutade oss för att resten av dagen ska vi åka på en utflykt och bada vid några stränder vi aldrig besökt förut.
Men när jag skulle packa in oss i bilen så upptäckte jag att backdäcket var mycket platt.

Vi ändrade våra planer och packade våra cyklar istället.

Vi kunde inte ta oss till några outforskade ställen, men väl till vår lilla naturliga havspool några kilometer bort. Där var det skönt att ligga i värmen och lyssna på en bok och glömma alla reparationer som står på kö. Fyra bad i poolen krävdes för att jag inte skulle dunsta bort.

Väl hemma igen var det bara att plocka väck det punkterade däcket. Skadan var väldigt lätt att hitta. Nu när reservdäcket sitter på ska jag åka några hundra meter till verkstaden och se om de kan få bukt med läckan.

Blommor på höjden

Publicerat11 maj, 202011 maj, 2020FörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nere vid kusten är det varmt som en fin svensk sommar nu. Men det är fortfarande vår uppe i bergen. Igår åkte vi dit för att hitta vårblomningen. Nere vid kusten är mycket redan överblommat.
Vi besöker ofta en sluttande orkidéäng som ligger på 1200 meter. Och där var blomningen fantastisk.

Strax ovanför orkidéängen åt vi vår medhavda lunch i en gammal djurfålla, omgärdade av Phlomis fruticosus. Utsikten åt väster är magnifik och i horisonten ser man Peloponnesos västra tunga.

På 1300 meter började vi stöta på stora kuddar av Astragalus monspessulanus.

När vi kom upp till dagens högsta notering på 1600 meter fick vi en fin utsikt mot sydöst och till vänster syns Peloponnesos östligaste tunga.

Därefter fortsatte vi bara en kort bit fram till den skuggiga och blöta barrskogen. I det rinnande vattnet trivs Primula vulgaris. Och i de torra gläntorna växer Onosma sp. Vilken art kan jag inte säga så här efteråt. Det finns fyra att välja på när jag tittar i Manifloran.

Christina har hittat en liten fin Euphorbia på hög höjd. Plantan ska nog städas innan fotograferingen.

Akutbesök i Kalamata

Publicerat6 maj, 20206 maj, 2020FörfattareLeif FryleLämna en kommentar

I de flesta olivlundar klipps bara markfloran en gång om året. Om en månad kommer det vara högsäsong för klippning. Klipper man bara tillräckligt sent så orkar inget nytt växa upp i den brännande solen. Sen kommer det inte igång någon växtlighet förrän oliverna är skördade. Men vi som lever i vår lund måste klippa några gånger för att det ska var lätt att ta sig fram på tomten. Så i går bestämde jag mig för att klippa en liten yta. Efter jag hade klippt hälften så tvärdog min klippare. Efter felsökning så konstaterade jag att det inte kommer någon ström till tändstiftet. Så idag på morgonen körde vi till Kalamata för att få klipparen lagad.

Det går inte att besöka Kalamata utan att shoppa lite i en välsorterad plantskola. I plantskolan finns både stort och smått. Det största fick ju inte plats i bilen så vi köpte ett par småträd ett par buskar några perenner och spännande grönsaker från vagnarna.

På hemvägen stannade vi i Paralia Verga som är en vacker strand som ligger i utkanten av Kalamata. Här intog vi vår lunch som bestod av iste och ostpajer. Vi hoppade över badet trots det inbjudande vattnet. Men de långa fiskarna trivdes som fiskar i vattnet och det kanske är helt normalt.

Väl hemma så var det mest akuta att få i sig kaffe. Hittills i år har vi bara druckit varmt kaffe. Men nu har de blivit riktig varmt, då passar en iskall kaffe frappé bättre.

Alltid när vi kommer hem har vi med sig massor med mat. Utbudet är mycket större i Kalamata än vi har i vår lilla by. Det blev en stor fisk av okänd art till kvällens grillning. Och ett kilo räkor kokte jag också. Dessa skalar jag i morgon och fryser in. Det kan vara bra att ha i soppor och wokar i framtiden.

Några av våra nya växter hann jag plantera.
Vänster bild är en tidig druva som heter ’Cardinal’
Höger bild är ett plommonträd av sorten ’Black Diamond’. Den ska få stora mörka frukter.

Efter vi ätit upp den grillade fisken avslutade vi kvällen med färska jordgubbar med honung och yoghurt.