Regn, regn, regn och regn!

Nu känns det som det regnat i en evighet. På tre veckor har vi endast haft tre regnfria dagar. Det har inte varit så farligt som det kan låta. De flesta dagarna har vi sett sol och kunnat vara ute utan att bli dyblöta. Men de senaste dagarna har skurarna kommit tätt. Och de har känt på sig när vi stigit utanför ytterdörren. Då har molnen öppnat sina kranar så det bara har varit att vända 180 grader och ta skydd inomhus.  Igår fik vi 54 millimeter så nu har vi uppnått månadsmedelvärdet för december. Så nu kan det gärna ta slut.

Det är sällan det kommer så mycket regn att de når ovanför stenarna i floderna. Men nu kan vi se vattnet som rinner ut i vår fina badvik. Då är inte vattnet medelhavsblått längre. Lite mer som kaffe med mjölk. Åker man en bit upp i bergen så kan man se det bruna flodvattnet bilda vackra stråk i havet. Om det blir riktigt långvariga och kraftiga är det bäst att stanna hemma. För då kan vägar spolas bort. I år har vi inte haft några sådana incidenter. Dom kraftiga nedfallen har däremot drabbat både Kreta och de Joniska öarna.

Regnet har sina fördelar också. De flesta av våra växter har mått bra av att få fylla sina celler med lite mer vatten.
Trädtaklöken har tappat många blad under värmen och de som har varit kvar kar de knutit ihop i en hård boll. Men nu öppnar bladrosetterna sig och bladen sväller.

Det bli mycket inomhussysslor när vädergudarna är emot en. Idag bakade jag surdegsbröd på förmiddagen och Christina bakade lussekatter efter lunch. Så nu funderar jag på om vi måste köpa en ny frysbox.

Om vi har lite tur med morgondagens väder så tar vi adventsfikat ute på altanen i morgon.

När vintermörkret anfaller

Jag ser att många uppdateringar på Facebook där det man beklagar sig över vintermörkret. Och är man uppvuxen i ett snöfattigt Halland som jag, så förstår man hur det känns. Där kan det gå flera dagar innan man ser ljuset. Och då bör man tänka på att ta extra tillskott av D-vitamin. Men vi löser det på annat sätt. Här i Grekland är dagslängden flera timmar längre och vi ser solen nästan varje dag. Och visar den sig inte så är det ändå rätt ljust och behagligt ute. Så våra D-vitaminer införskaffar vi oss genom att vara ute i solen. Igår var en sådan dag som vi fick vistas i en strålande sol på bergssluttningarna runt Kotroni.

Foto: C Fryle

Det är lätt att bli förvirrad här i Mani, Grekland. vårblomningen är i full gång. Solen skiner så starkt att man får pusta ut under ett träd med höstfärger. Och en bit upp på Taygetos högsta toppar har den första snön fallit.

Även om de flesta stigar och vägar i området är väldigt bra så kan man stöta på ett och annat hinder. Och just regnvatten är något som vi tar emot med glädje. Efter sommarens torka behövs det mycket vatten för att fylla på magasinen. Och att få natur och trädgård att leva upp.

Foto: C Fryle

Cyklamen var det länge sedan vi såg något av, men nu visar sig både blad och en fantastisk blomning.

Foto: C Fryle

Den vita Crocus boryi har blommat länge nu. Det räcker att klättra upp 200 meter över havet för att få se täta bestånd.
Iris unguicularis har precis börjat blomma. Den kommer att blomma länge än. I ett vägdike hittade vi flera små irisplantor som blivit uppspolade och låg med rötterna bara. Nu funderar ja på att ta mig en tur dit och plocka några plantor så att vi kan få ett litet bestånd i vår trädgård.

Foto: C Fryle

Naturen efter stigarna vi går bjuder på många rara vilda växter. Men vi ser också en hel del intressanta saker i trädgårdarna. Som den här muren där det växer tre enorma kottepalmer. Och en av den har frön som påminner om hårda nötter.

Några kottepalmsnötter fick följa med hem för att förökas. Som tur är finns alla förökningsmetoder att hitta på nätet. Fuktigt och varmt ska sådden stå. Och kärnorna sta plockas ur skalet. Handskar krävs. Så antagligen finns det något ohälsosamt i dem.
Vi gick också förbi en häck av Pittosporum tobira. Det är en växt vi sett massor med gången. Men aldrig har vi sett några de vackra förställningarna. Vi har dvärgformen i trädgården men det kan inte skada med denna lite större formen också. Så några frön fick följa med hem.

Suckulenter – som smågodis!

Att hålla efter våra 90 olivträd är ett tungt och ständigt pågående arbete. Visst är det kul att se olivlunden utvecklas, men det tar på krafterna. Som motvikt pysslar jag med min växande samling av suckulenter. Det är pilligt och stillsamt och totalt uppslukande!

Som trädgårdsnörd köper jag nästan aldrig mer än ETT exemplar av varje växt. Vill jag ha flera förökar jag dem själv genom sticklingar, delning eller frösådd. Att föröka just suckulenter är det absolut lättaste och roligaste.

Jag samlar ihop blad från mina moderplantor – vrider bara försiktigt av dem ända inne vid stammen. Sedan låter jag bladen ligga och torka några dagar så att brottytan vallas över/torkar. Leif brukar bli godissugen när han går förbi skålen. Bladen ser ut som karameller!

Sedan lägger jag ut dem på ett väldränerat underlag i låga stabila plastlådor. Under sommaren när det är stekhett måste de duschas dagligen. Men höst-vinter-vår sköter de sig i princip själva.

Ganska snabbt bildas rötter och pyttesmå bladrosetter. Ibland kommer bladen först och rötterna dröjer. Det tjocka, saftiga bladet kan försörja den nya plantan med allt den behöver under lång tid.

Ibland utvecklas bladrosetten redan när bladet ligger på tork, särskilt om jag glömt bort dem ett tag. Enstaka blad svartnar och dör. Dem plockar jag bort och ersätter med nya så att det alltid är fullt i lådorna.

När plantorna är stora nog att hantera pillar jag upp dem med en pinne och sätter dem i småkrukor. Är krukorna för stora är det risk att det blir för fuktigt, så det gäller att hitta riktigt små krukor. Efter en omskolning till är det dags att använda plantorna i odlingsbäddar och samplanteringar i kruka.

Eftersom de klarar sol, torka och vind är de perfekta i vårt torra, heta klimat eftersom de klarar sig länge utan vatten.

Runt vår grillaltan har vi fem stora odlingslådor i terracotta som jag har haft pelargoner och annueller i. Men de är så törstiga att de behöver vatten två gånger om dagen sommartid. Nu har jag planterat blandade suckulenter i dem.

Flera olika sorters Echeveria, Graptopetalum paraguayense, Curio talinoides, Sedum nussbaumerianum, Crassula ovata. När jag fått ner allihop i krukorna kom äntligen det rejäla regn som vi väntat på i flera veckor.

Efter ytterligare några regnskurar kommer nivån i krukorna säkert sjunka lite till så att jag får plats med ett lager täckgrus. Det ska bli kul att följa dessa småttingars utveckling. Och jag ser fram emot att slippa stå på pass med vattenkannan hela tiden nästa sommar!

Advent i Grekland

Foto: Christina

Hur ser en traditionell grekisk advent ut? Jag har faktisk ingen aning. Och hoppas att det inte ställs några krav på assimilering till det grekiska livsmönstret. Så jag gör som jag alltid gjort. Lite som jag själv känner för.
Min dag började i alla fall med flisning av olivgrenar. Det är ett väldigt trevligt jobb. Jag kan lyssna på en bok eller planera för framtiden samtidigt som jag gör nytta. På grund av min onda höft har jag suttit på en stol och tillverkat min flis. Det har gått utmärkt.
Men strax innan lunch fick jag avbryta när regnet började falla.

Det blev en liten hög med flis – men det kommer att bli mer. Den ska vi använda till att förbättra vår jord i rabatter och grönsaksland. Det behövs verkligen, för marken är humusfattig. Flisen är också bra att täcka jorden med runt plantor för att hindra avdunstning. Och så kommer det att bli till fina gångar i grönsakslandet.

Nu är det högsäsong för odling av många grönsaker och kålen växer med raketfart.
För några veckor sedan plockade jag bort automatbevattningen. Men det kom inget regn. Så Christina har skött bevattningen manuellt. Dagens regn är bara början på ett flera dagar långt regnväder enligt prognosen. Och vi hoppas verkligen på en riktigt rejäl rotblöta.

Nu väntar vi på att solen ska gå ner så vi kan korka upp glöggen.
Det är inte lätta att få tag på svenska matvaror här. Men på IKEA finns det mesta. Ett par dagar före nuvarande lockdown var vi på Atens flygplats och lämnade av min son. Och är man där så passar man på att handla lite svenskt. Jag tror inte IKEA i Sverige säljer starkglögg. Men vi fick i alla fall något som kan skapa lite julstämning. Så mycket mer jul blir det nog inte för oss.

En liten skörd!

Nu är vår olivskörd avklarad. Här ska vår första skäck packas med oliver som vi skördat alldeles själva. Det blev två dagars tungt jobb med manuell skörd utan hjälp av någon maskinell utrustning.
Förra året skördade en albansk familj åt oss. De var otroligt effektiva, men så hade de också bättre utrustning.

Vi fick ihop 8 säckar oliver som vi körde till pressen igår. Det är väldigt få säckar på vår olivlund med 90 träd. Förra året skördades 25 säckar den 9 november. Det är betydligt fler än vad vi fick ihop i år. Men det finns en förklaring.

Vi har kraftiga angrepp på våra oliver. Det är den lilla olivflugan som lagt sina larver i de flesta oliverna. Efter som vi skördat senare än förra året så an skadorna blivit större efter som larverna utvecklas när oliverna börjar mogna.
Så vi har bara skördat en liten del av våra oliver i år. Men nästa år ska vi vara minutiösa med besprutning. Det finns effektiv ekologiska bekämpningsmedel.

55 liter olivolja fick vi med oss hem idag och det anser vi vara en bra skörd efter omständigheterna.
Förra året fick vi hem 100 liter olja. Och skördearbetarna tog 100 liter. Men nästa år kommer vi få mycket mer olja inbillar vi oss.

Självklart provade vi oljan direkt när vi kom hem. Det är svårt att göra ett utlåtande när man inte är expert. Men vi tror att oljan var godare förra året. Och det är nog så för vi skördade tidigare då och så hade vi inte så stort angrepp av olivflugan. Dessa angrep ger en högre syra halt i oljan.

När vi skördar så rakar vi av oliver direkt från trädet. Ibland är det lättare att kapa av en gren innan man rakar av oliverna. Det har lett till att jag har sex högar med grenar som ska flisas. När det är gjort ska träden slutbeskäras. Det ger mig flisningsjobb under hela vintern. Med det blir också ved som kan värma oss nästa vinter.