Pensionärsliv


Jag har hört många säga att pensionslivet är fullt av sysselsättning. Och det är nog så. Men det är ju lite vad man gör det till. Så här såg min vardag ut i går.
Jag började dagen med att jämna ut jorden runt den förhöjda brunnen till septiktanken. I förrgår fick man gräva 30 cm för att hitta ett lock. Nu har jag gjutit upp en kant och snickrat ett trälock. Det blev inte världens snyggaste lock, men jag måste vara sparsam med virket som är den stor bristvaran här. Kanske gjuter jag ett lock nästa gång jag blandar cement.


Innan frukost hann jag också köra sten. Ytterligare en stenbädd färdig. Nu måste jag fundera ut var jag ska lägga nästa…


Sen var det dags för en grundlig städning. På fredag kväll kommer våra första Airbnb-gäster. Då måste allt vara perfekt.
Airbnb Fryle House


Om det ska bli någon vila är det säkrast att lämna tomten.  Så vi tog cyklarna till Trachila för att ta oss ett svalkande dopp. Nu börjar det bli riktigt härligt i vattnet. Gissar att det är 22 grader.


En kall freddo cappuccino på kajen i Trachila smakade ljuvligt.


På hemvägen stannade vi till vid ett par vänners husbygge. Nu ligger det stenhögar runt hela bygget och stenhuggarna har börjat hugga hörnsten.


Väl hemma behövdes det mer vätska. Det blev handpressad apelsinjuice med is. Jag måste köpa mig en effektivare press.


Till kvällen lagade jag kycklinglever i gräddsås med ris. En favoriträtt. Och självklart åt jag för mycket så något mer orkade jag inte göra denna dag.

Gult är fult!


Jag tycker nog inte att gult är fult i alla lägen. Men vår gula container var definitivt mycket ful. Vårt lilla grannhotell har inte klagat på den trots att hela långsidan står fullt synlig några meter från gränsen.


Nu har jag givit containern en ny färg. Det var mycket jobb men resultatet blev lyckat.


Nu smälter den in mycket bättre i olivlunden.


Men än kan vi tydligen inte lägga undan penseln. Precis när containern var färdigmålad så kom en leverans med omålade stolar. Men det får nog vänta några dagar innan vi ger oss på dem.

Nya rabatter!


Nu gör vi nya rabatter och det är både tungt och roligt.  Närmast den solstekta södergaveln ska vi ha en sandbädd med heta exotiska växter. C. har samlat idéer i en pinterestmapp https://www.pinterest.se/cfryle/garden-south-wall/
För att få plats med sanden var jag tvungen att gräva bort jord och sten. Med hjälp av korp och hacka gick det, om än ej så fort.


Det bortgrävda materialet var perfekt att fylla ut håligheterna intill de nya stödmurarna med.


I rabatten ska också stå en röd bougainvillea som ska bli ett blommande tak mellan trappan och groventrén samt över köksfönstret. Det kommer antagligen bli ursnyggt.


Vår nyinköpta bougainvillea.


Som insynsskydd ut mot gångvägen har vi valt snabbväxande och tålig oleander. När de skulle ner fick min potatisodling skördas för att ge plats. Och potatisen blev riktigt fin.

Ojämna golv och motsträvig jord


Jag vill ha en lättskött tomt. Och det krävs mycket jobb för att få marken så jämn så det går att gå på den utan risk för stukade fötter. Även om markvegetationen egentligen bara behöver slås en gång om året så måste underlaget vara något så när jämnt för att klipparen inte ska välta. Hur marken var innan bygget tänkte jag inte riktigt på. Vi har många stödmurar på tomten som renoverats. Och murbyggarna har inte varit så noga med att jämna ut marken intill murarna. På flera ställen är det djupa hål och diken. Lite har jag kunnat fixa till med jord. Men jorden räcker inte till. De största hålen kan jag fylla med sten, kompost och flis.


Än så länge har jag mest klippt gångar. Eftersom vegetationen är mellan 0,5 och 1,5 meter hög så behövs det gångar för att kunna ta sig fram.


Vid klippningen dyker det upp massor med sten som lagt sig på ytan. Trots att klipparens hjul är stora så fastnar den i stenen.


Att samla sten kommer jag nog få syssla med rätt mycket i år. Jag har gjort några stenbäddar på strategiska platser för att bli av med stenen. I framtiden kommer bäddarna prydas med lämpliga växter.


Vi har klippt och flisat många olivgrenar. Klippet är perfekt att lägga ut på den klibbiga röda leran för att förhindra att man drar in den.


På några ställen har marken varit för brant för att köra klipparen. Där har jag fått forma om marken med hjälp av murar. Och brist på sten till murar kommer jag aldrig få.


Att jobba i jorden kräver rätt verktyg. Spadar är värdelösa till detta. Är marken torr så är den för hård för en spade och är den blöt så fastnar all jord på spaden. Korp, hacka och spett är det som gäller. Och verktygens skaft ökar snabbt i diameter under användningen.

Vårt hus, vår trädgård


Vi har gått länge och väntat på att vårt hus skulle slutbesiktigas. Och för några dagar sedan frågade vi vår byggmästare om inte besiktningsmannen skulle dyka upp snart. Då fick vi veta att besiktningen gjordes för 10 dagar sedan och att han hade glömt att meddela oss att huset blev godkänt. Om jag fattar det rätt så är det enda som kollas upp ordentligt att yttermåtten och placeringen på tomten stämmer överens med byggnadslovet. Nu har vi ett besiktningsprotokoll med en godkänt-stämpel. Fast vi har ingen aning om vad som egentligen står i protokollet.
I väntan på godkännandet har vi avvaktat lite med vissa markarbeten och planteringar. Men nu kan vi köra på så mycket vi orkar och plånboken håller för.

En del har vi redan planterat. Träden har fått petflaskor utan bottnar och med skumplast istället för kork som bevattningscisterner för att vattnet ska tränga ner långsamt och på djupet. Idealet hade varit droppbevattning, men eftersom träden är utspridda över tomten så blir det för mycket slangdragning.


Och varje gång vi åker till Kalamata besöker vi minst en plantskola. Så gjorde vi även idag. Christina hittade en Coleonema pulchellum som är en tuggummirosa buske från Sydafrika.


Vi föll också handlöst för ökenhibiskusen, Alyogyne huegelii. Det blev två plantor som ska stå vid parkeringsplatsen mot grannen.


Två plantor natalplommon, Carissa macrocarpa, kunde vi inte motstå. I Sydafrika heter den num-num, vilket onekligen låter lockande. Och skulle den lova för mycket så är växten väldigt vacker och doftar gott.


Suckulenter har vi i överflöd. Vi har plockat i naturen och köpt i plantskolor. De är nästan alltid lätta att föröka med sticklingar. Så sticklingskrukor står lite varstans.