Ojämna golv och motsträvig jord


Jag vill ha en lättskött tomt. Och det krävs mycket jobb för att få marken så jämn så det går att gå på den utan risk för stukade fötter. Även om markvegetationen egentligen bara behöver slås en gång om året så måste underlaget vara något så när jämnt för att klipparen inte ska välta. Hur marken var innan bygget tänkte jag inte riktigt på. Vi har många stödmurar på tomten som renoverats. Och murbyggarna har inte varit så noga med att jämna ut marken intill murarna. På flera ställen är det djupa hål och diken. Lite har jag kunnat fixa till med jord. Men jorden räcker inte till. De största hålen kan jag fylla med sten, kompost och flis.


Än så länge har jag mest klippt gångar. Eftersom vegetationen är mellan 0,5 och 1,5 meter hög så behövs det gångar för att kunna ta sig fram.


Vid klippningen dyker det upp massor med sten som lagt sig på ytan. Trots att klipparens hjul är stora så fastnar den i stenen.


Att samla sten kommer jag nog få syssla med rätt mycket i år. Jag har gjort några stenbäddar på strategiska platser för att bli av med stenen. I framtiden kommer bäddarna prydas med lämpliga växter.


Vi har klippt och flisat många olivgrenar. Klippet är perfekt att lägga ut på den klibbiga röda leran för att förhindra att man drar in den.


På några ställen har marken varit för brant för att köra klipparen. Där har jag fått forma om marken med hjälp av murar. Och brist på sten till murar kommer jag aldrig få.


Att jobba i jorden kräver rätt verktyg. Spadar är värdelösa till detta. Är marken torr så är den för hård för en spade och är den blöt så fastnar all jord på spaden. Korp, hacka och spett är det som gäller. Och verktygens skaft ökar snabbt i diameter under användningen.

Vårt hus, vår trädgård


Vi har gått länge och väntat på att vårt hus skulle slutbesiktigas. Och för några dagar sedan frågade vi vår byggmästare om inte besiktningsmannen skulle dyka upp snart. Då fick vi veta att besiktningen gjordes för 10 dagar sedan och att han hade glömt att meddela oss att huset blev godkänt. Om jag fattar det rätt så är det enda som kollas upp ordentligt att yttermåtten och placeringen på tomten stämmer överens med byggnadslovet. Nu har vi ett besiktningsprotokoll med en godkänt-stämpel. Fast vi har ingen aning om vad som egentligen står i protokollet.
I väntan på godkännandet har vi avvaktat lite med vissa markarbeten och planteringar. Men nu kan vi köra på så mycket vi orkar och plånboken håller för.

En del har vi redan planterat. Träden har fått petflaskor utan bottnar och med skumplast istället för kork som bevattningscisterner för att vattnet ska tränga ner långsamt och på djupet. Idealet hade varit droppbevattning, men eftersom träden är utspridda över tomten så blir det för mycket slangdragning.


Och varje gång vi åker till Kalamata besöker vi minst en plantskola. Så gjorde vi även idag. Christina hittade en Coleonema pulchellum som är en tuggummirosa buske från Sydafrika.


Vi föll också handlöst för ökenhibiskusen, Alyogyne huegelii. Det blev två plantor som ska stå vid parkeringsplatsen mot grannen.


Två plantor natalplommon, Carissa macrocarpa, kunde vi inte motstå. I Sydafrika heter den num-num, vilket onekligen låter lockande. Och skulle den lova för mycket så är växten väldigt vacker och doftar gott.


Suckulenter har vi i överflöd. Vi har plockat i naturen och köpt i plantskolor. De är nästan alltid lätta att föröka med sticklingar. Så sticklingskrukor står lite varstans.

Nya prylar och nya matupplevelser i olivlunden


Eftersom vi är så nya här i olivlunden så tillkommer det hela tiden nya saker. En ganska liten obetydlig händelse är att min hemmabyggda soffa har fått trasmattor på toppen – inköpta på Jumbo i Kalamata. I Sverige tror jag den affären är helt inriktad på leksaker. Här i Grekland har de mest husgeråd.


Idag har jag också provkört min nya klippare. Vegetationen i lunden är nu så frodig så det kan vara svårt att ta sig fram. Så det har blivit gångar kors å tvärs. Klipparen är effektiv, men lite jobbigt att ta sig fram med där det är mycket sten i ytan.


Nedanför altantrappan blev det klippt lite extra för att markera siktlinjen.


Och så har vi Filippa här. Och som vanligt är hon en mästare på att plocka saker. Idag blev det Crithmum maritimum. I SKUD står det att det svenska namnet är det ganska intetsägande ”saltmärke”. De alternativa svenska namnen havsfänkål, siöö fennekåål och strandfänkål ger en tydligare vink om att växten är ätbar och god. Googlar man recept på det engelska namnet rock samphire dyker det upp mycket spännande. Detta är en väldigt vanlig växt här på strandklipporna. Men i många områden där den uppskattas i mathållningen är den ovanlig. Den är mycket populär och dyr på Paris lyxkrogar. För oss blev den tillbehör till lunchens omelett. Och vi blev mycket förtjusta i smaken, så det var inte sista gången vi åt Crithmum maritimum.


Till kvällen blev det något betydligt vanligare. En grekisk sallad. Och lite vildsparris.

Kalamata inte bara oliver


För Christina och mig är Kalamata det centrum där service och handel finns. Och idag var det dags igen för några inköp. Det blev en bra dag utan trängsel. Det var inte många som ville springa runt i centrum i regnet. Men paraplyförsäljarna var både aktiva och glada över varenda droppe.


Vi började i kvarteren där maskin- och verktygsaffärerna finns i överflöd. En röjsåg blev beställd. Hämtas nästa måndag när vi ändå ska hämta gäster som kommer med flyget.
När vi gick tillbaka till bilen sprang vi på ett kafferosteri. Där fanns kaffe både högt och lågt. Personalen uppskattade att det kom in nyfikna utlänningar och fotograferade.


Så vi fick med oss några gåvor från rosteriet. Nymalet grekiskt kaffe och Ceylon-te. Tack för det!


Främsta anledningen till inköpsresan var växter till trädgården. Den första plantskolan tjänade en bra hacka på oss. Där köpte vi en hel häck blåblommig Westringia fruticosa, ännu ett apelsinträd till citruslunden; sorten ‘Valencia’ som ger frukt april-september (ovanlig tid för apelsiner som annars mognar under vintermånaderna). Ett kakiträd (Diospyros kaki), ett granatäpple och ett svartfruktigt fikon ‘Vasilika Mavra’, en krypande/hängande form av rosmarin och ett par Eremophila nivea fick vi också med oss. Två plantor som ser ut som jordgubbar ”presentade” plantskoleinnehavarinnan oss med. Hon tänkte väl att vi föredrog ätbara växter eftersom vi köpte så många fruktträd… På nästa plantskola kompletterade vi med avokado ‘Fuerte’ och japansk mispel; Eriobotrya japonica och lite perenner. Och som den inbitna trädgårdsnörd Christina är kunde hon inte motstå en ny rosablommande form av Trachelospermum jasminoides ‘Pink Air’.


De flesta växter är nya för oss. Men en och annan planta från norr har hittat vägen hit.


Vår lunch intog vi på ett något oväntat ställe. Tavern ”Costas” Vassiliadis. Det ligger på en väg som kantas av åkrar och små industrier. Det är ingen taverna man åker förbi av en slump. Den har bara öppet till lunch och en bit in på eftermiddagen. Ändå har de bästa recensionerna i hela Kalamataområdet.
Här är positionen för tavernan om du är sugen på en god måltid. 37.032550, 22.085714 Klistra in siffrorna i ett sökfönster så får du upp en karta.


Så här glada åkte Christina och jag hem i vår fullastade bil.

Måndag i olivlunden


Inte skiljer sig måndagarna nämnvärt från övriga veckodagar. Fast ingen dag är den andra lik. Idag började jag med att köpa en gasflaska så jag kunde testa nya wokbrännaren till lunchen. Det blev en flaska av största modellen. Så småningom så ska det anslutas till en grill också. Brännaren fungerade perfekt. Riktigt bra hets fick jag i pannan.


Wokmat har vi nästan alltid hemma. Och lite färsk vildsparris kunde jag plocka i lunden. Den lilla gröna squashen är en ny bekantskap och har blivit en storfavorit.


PÅ eftermiddagen ägnade både Christina och jag oss åt beskärning. Christina har ju mer vana än jag på trädbeskärning så jag fick lite handledning till att börja med.


Några lite grövre grenar skulle sågas av för att fixa bättre utsikt åt hav och berg. Då åkte motorsågen fram. Innan jag kunde börja såga så var jag tvången att fixa bränsle. Det blev en snabbtur på cykeln till närmaste mack för att handla en dunk med fulbensin. Någon miljövänligare bensin verkar inte finnas här. Så jag får stå ut att såga i en dimma av illaluktande avgaser.
När jag skulle starta sågen så gick naturligtvis den sönder. Dödarknappen gick av. Men jag fixade en egen lösning. Inte så vacker men väl fungerande.


Med nybeskurna träd har vi fått mycket mer hav i vårt blickfång.


Efter som olivträden är eftersatt så blir det väldigt mycket grenar att ta hand om. Idealet hade varit om jag hunnit köpa en brunchförstörare (svengelska). Men det har jag inte. Så jag får elda lite istället. Och färska olivkvistar brinner bra. Tror nog att bladen innehåller lika mycket olja som oliverna.