Efterlängtat men hotfullt

Att vi längtar efter regn nu är vi nog inte ensamma om. Det har varit varmt och regnfritt mycket länge nu. Så både våra olivträd och traktens brandmän har sett fram mot första höstregnet. Men prognosen har sett lite väl hotfull ut med orkanstyrkor och nederbörd på 50 mm. i timmen.

Men än så länge har de värsta ovädret passerat långt västerut. Vi har fått några korta och häftiga regnskurar och lite extra fart på vinden. Så något bad blir det inte.

I stället för att vara ute i regnet har jag gjort en karta som ska ligga på vår hemsida. Den är tänkt att ge våra gäster lite information om vår närmaste omgivning.
Nu kan du ta del av testversionen av kartan. Klicka på fyrkanten uppe till höger ”Visa större karta”. Sen kan du välja bland kategorierna till vänster på den större kartan. Det återstår lite för att få den perfekt. Och självklart ska jag fylla på kartan med mycket mer intressant information.

En annan morgonpromenad

Mina ständiga morgonpromenader har i några månader gått genom vår by Agios Nikolaos. I dag tyckte jag att det var dags att se något annat. Så jag satte mig på cykeln och åkte på den otroligt vackra cykelvägen som går strax nedanför vårt hus och in till Stoupa.

Jag parkerade min cykel vid Stoupas nyaste och största kyrka. Den är inte särskilt vacker. Av någon anledning har den stått oklädd i en massa år. Längst ner är den klädd med sten. Men sen verkar det som om de tappat bort ställningen så de inte kan jobba högre upp.
Det är lite märkligt eftersom den grekisk-ortodoxa kyrkan är mycket rik. Och grekerna är väldigt religiösa och skänker mer än gärna en slant till kyrkan.

Jag gick vidare ner mot stranden och där hade aktiviteterna startat så smått. Renhållningsdamen gjorde ett gott jobb. Antagligen har hon uselt betalt. Men som läget är i Stoupa nu får man vara glad om man över huvud taget har ett jobb.

Barer och tavernor ska fyllas på innan stranden fylls med badande.

På stranden är det färre solstolar än ett normalt år. Och så här tidigt är det bara några få badande som hittat hit.

Stoupa har många små hotell. Få har pool. Och inga hotell har all inclusive. Tyvärr har många av dem det riktigt svårt nu. Eftersom den stora gruppen utländska turister som kommer hit är engelsmän. De flesta kom med Thomas Cook som gick konkurs förra året. Många av hotellen förlorade stora summor i den konkursen. Med årets pandemirestriktioner ser det rätt illa ut.
Å andra sidan är de flesta turisterna just här inhemska, så det finns nog områden som har det mycket värre.
Men greker är överlevare på ett helt annat sätt nordeuropéer. Här bygger man upp sin verksamhet på intjänade medel och få tar lån. Och får man något över så sätter man dom på ett säkert ställe som mark eller fastigheter.

Medan jag roat mig i grannbyn så har Christina skött om alla våra växter, som hon gör varje morgon. Det är ett drygt jobb som helst ska göras innan det blir för varmt för att kännas behagligt.

Fredagsrutin med sällan uppnått mål

På fredag förmiddag har jag de senaste veckorna cyklat till vårt postfack i Stoupa. Den mesta posten kommer bara en gång i veckan till vårt område och det är på torsdagen.  Vägen dit är några kilometer på en fantastiskt vacker cykelbana som går efter havet.

Utanför cykelbanan är det mesta vassa branta klippor som passar utmärkt att fiska från. Fångsten är nog skral men det är ända ett utmärkt sätt att koppla av på. Om man vill bada så går det också om man känner till ställena där man tar sig ner till vattnet.

Jag tar nästan alltid omvägen om stranden i Stoupa. Ett normalt år skulle här vara massor av solstolar och gott om folk trots att det är tidig förmiddag. Men i år är det annorlunda.

Men byns katter bryr sig inte om epidemier och restriktioner. Man skulle tro att de skulle ha det svårt nu när det inte finns turister att tigga mat av. Men de engelska damerna ser till att de får sin dagliga dos av kattpellets.

Väl framme vid postkontoret får man vara glad om de har öppnat i tid. På dörren sår det anslaget vilka tider de har öppet. ”de har öppet” var en överdrift. Tanken en gång att de skulle vara bra öppettider. Men om man ruckar lite på tiderna verkar inte vara så noga. Att öppna 90 minuter senare är ju inte så farligt och jag får mer motion efter som jag måste cykla två gånger till mitt fack.
Som svensk kan man tycka det är konstigt att ha ett postfack i grannbyn. Det skulle ju vara mycket enklare att få posten i en låda vid huvudvägen 25 meter från tomtgränsen. Men det grekiska postverket ELTA har inte den servisen. Posten i vår by som har ett eget postnummer hamnar på en taverna. Posten som kommer till Stoupa hamnar i stora högar som man får gå igenom själv. Fast om man har ett postfack så sorteras det in där.
Postnord kanske inte är världens effektivaste organisation men de är ändå ljusår före ELTA.

Idag var det ett brev i postfacket. Det var länge sedan sist. Att brevet var ett tråkigt brev var ju lite snöpligt. Jag vet ju att tre brev som jag verkligen vill ha har varit på väg från Sverige i många veckor.  

Även om utdelningen på mina cykelturer till postkontoret är skralt, så är det i alla fall roligt att träffa den trevliga och servisvänliga personalen

Ett annat sätt att leva

Om ett drygt år bor vi här. Det är planen.

Med 62 års erfarenhet av att bo i Sverige kan jag det. Det har inte varit fel eller oangenämt men det är inte någon större utmaning. Och nu känns det som om det är dags att handla för att inte stagnera.
Det är tur att jag är gift med Christina som har ungefär samma idéer om vad livet ska innehålla. Vi har tillsammans byggt upp en trädgård i Varberg. Den har varit vårt stora gemensamma projekt. Men nu känns det som om vi är färdiga med det – och huset vi bor i är inte alls avpassat för vår livssituation. Så nu flyttar vi. Kanske inte direkt nu. Men snart. Vi flyttar till Grekland om ett år. Det är ungefär så lång tid det tar att bygga vårt drömhus. Tomten vi köpt ligger i södra Peloponnesos. En bit nedanför Kalamata på den mittersta tungan.

Att det blev det här området är ingen slump. Efter att ha bilat runt en del i Grekland och flera gånger på Peloponnesos så vet vi vilken fantastisk natur, vacker kust och god mat här finns. Vi har varit i kontakt med flera mäklare som visat oss hus och tomter ända från Kalamata och söder ut till Agios Dimitrios. Och det har varit svårt att hitta något som passar just oss. Vi vill ha ett hus som är gjort för oss att åldras i. Och en tomt som ligger nära havet och nära service så vi slipper vara beroende av bil för varje ärende som ska uträttas.  Och denna tomt hittade vi i norra utkanten av Agios Nikolaos.

Tomten är en olivlund med 60 olivträd. Den ligger en bit in från huvudvägen och mellan tomten och havet finns bara en cykel- och gångväg. Cykelvägen som går efter kusten förbinder Stoupa med Agios Nikolaos. Utanför den är kusten stenig och inte så badvänlig. Men det finns en liten hemlig och fantastisk vik 88 meter från vår tomt. Vet man inte vägen till den så är det inte lätt att ta sig dit. Men jag vet. Vill man bada från klippor och hoppa direkt ner i Medelhavet får man gå 500 meter till Gnospi som ligger på samma udde som Agios Nikolaos. Det är en väldigt häftig plats. Man kilar bara ned för en trappa – så ligger det lilla kapellet under utskjutande klippor. Marken runt omkring är stenlagd, så det är en perfekt badplats. Man behöver varken parasoll eller badskor. Går man ytterligare 150 meter söder ut kommer man till den fantastiskt vackra hamnen i Agios Nikolaos. Här finns flera restauranger, en liten affär, ett charkuteri – och när fiskarna kommit in med fångsten kan man handla från ett fiskstånd. Och är det någon vara man inte får fatt i här så går det alltid åka några kilometer norrut och handla i de större affärerna i Stoupa

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gnospi

 

 

Servering  i Agios Nikolaos hamn