Helga vilodagen!

Visst behöver jag vila någon dag då och då. Och idag är det söndag och de kristnas vilodag. Men jag räknar mig inte som kristen, så jag kör på som vanligt.
Och idag startade jag tidigt med att baka bröd på min surdeg. Redan i går kväll satte jag en fördeg och innan frukost knådade jag ihop en rejäl deg. Den fick jäsa i vårt teknikskåp i några timmar innan bakning i ugnen. I teknikskåpet finns en dator, en UPS, en larmenhet med mera. Det ger en god perfekt värme att jäsa i. Och dagens deg blev bättre jäst än någon gång tidigare.

Medan degen stod på nedervåningen och skötte sig själv gick jag upp till övervåningen och började med städningen. Våra första betalande gäster kommer på tisdag och då ska det vara superrent. Torka ytor som bord, sängbord, handfat, diskbänk med mera går fort. Men glas i fönster, duschvägg och speglar är besvärligt. Speglarna fixar jag blickssnabbt. Men duschväggen har alltid hårt sittande kalkavlagringar som måste förputsats med ett surt medel. Och nu hade det suttit där i över en månad så det fick gnuggas rejält. Fönster och glasdörrar har en in- och utsida och insidan är inte mycket att orda om. Men regnet här innehåller alltid mineraler från bergen eller Afrikas öknar. Så det krävs en extra avsköljning innan man går på med fönsterputs.
När Christina har bäddat och hängt fram handdukar så ska jag fixa golven. Men det blir nog inte förrän i morgon.

Medan jag var i gästvåningen skötte Christina tvätten. Det blir lite extra tvätt med uthyrningen.

Christina pysslade också om grönsakslandet och skördade. Nu börjar det ge rejält med mat till vår förtjusning.

Det blir lite över som vi delar med oss av till våra grannar och andra förbipasserande. Men i år är de väldigt få som går på vår lilla väg. Vårt grannhotell har inte en enda gäst än. Det är sorgligt.

En kaffepaus måste vi också ha på förmiddagen. Frappén är säkrast att göra före nästa arbetsmoment eftersom samma verktyg används där. Och jag vill inte ha kaffe som smakar tvål.

Igår löste jag upp lite hårdtvål för att göra flytande tvål av. Hårdtvålen har Christinas dotter Filippa gjort av vår olivolja. Den blev fantastiskt bra. Det blev det lite tvålflarn över som är utmärkt råvara till flytande tvål. Jag löste upp tvålflingorna igår och blandade med vatten Idag mixades blandningen en stund och då insåg jag att den var för tunn, så jag måste lösa upp lite mer flarn och blanda i. Så i morgon får jag mixa igen och se om det blir bra.

Efter lunch behövde jag lite återhämtning så jag tog mig till Gnospi för att ta mig en tupplur och ett bad. Men där var så mycket folk så det var svårt att få den rätta ron till att sova.  Så efter 20 minuter på landbacken hoppade jag i för att simma 600 meter i ett alldeles lagom tempererat vatten.

En badkrukas vecka

Nu har badsäsongen kommit i gång med lite tätare mellan baden. Vi kan visserligen bada året om. Men det är mer lockande när det är riktigt soligt och varmt i luften. Och soligt är det för det mesta. Grekland är världens soligaste land. Men som tur är så försvinner solen på natten.

I måndags efter lunch var det för varmt för att pyssla i trädgården så jag packade ner en handduk och en ljudbok och cyklade till klipporna i hamnen vid Agios Dimitrios. Här är det aldrig mycket folk trots att viken är skyddad från vind och vågor. Men bottnen är väldig stenig så man bör veta var man ska gå för att hitta ut till djupt vatten.
Gillar man inte att gå på stenar så kan man hoppa i från piren på andra sidan viken. Här finns en badstege som underlättar uppstigandet. Det blev tre korta bad för mig. Med det var också två grekiska damer i hatt som badade. De låg säkert i en halvtimme. Konstigt nog var de inte blåa som smurfar när de kom upp.

På tisdagen blev det en cykeltur till Voulimeneas eller södra delen av Pantazi beach som jag brukar kalla den. Här gillar jag att bada. Här är fin sand i strandkanten, men bara ett par meter upp så är det små runda stenar som inte fastnar på huden eller handduken. På norra delen av Pantazi beach är det mest lös sand och gott om solstolar. Det är nog anledningen till att jag sällan badar där. Men tavernan sitter jag gärna på och tar en kaffe eller öl.  
Voulimeneas beach har också en taverna. Om tavernan har fått namn efter stranden eller stranden efter tavernan vet jag inte. Tavernan är populär och här sitter ofta föräldrar och njuter av något gott medan de kan titta ner på sina barn som badar i viken.
Men i tisdags fick jag ligga där ensam och lyssna på min ljudbok. Och som vanligt så fick jag spola tillbaka boken ett långt stycke efter avslutat bad och strandliv.

På onsdagen efter lunch fick jag med mig Christina till badet utanför tornhuset i Agios Dimitrios. Detta är en superfavorit bland badplatserna i närheten. Här finns en rejäl betongbrygga med badstege. Visserligen var badstegen inte monterad, men det finns fina mjukt bevuxna stenar att ta sig i och upp på. Området utanför består mest av stora stenblock. Så det är inte ovanligt att stöta på snorklare här.
80 meter ut ligger en liten ö. På den föddes enligt legenden Helena av Troja. Jag funderar på om det är hon som kallas sköna Helena. I alla fall så har Helena hedrats med ett stort skulpterat ägg på ön.

På torsdagen cyklade jag in till Stoupa för att ta mig ett förmiddagsbad. I Stoupa finns två mycket populära stränder. Här ligger charterturister som packade sillar under högsäsong. Men jag väljer hellre den yttre lite mer undanskymda stranden. Här är det alltid lugnt och skönt så man kan ta sig en tupplur efter badet.

Torsdagseftermiddagen var varm så jag gick ner till viken strax nedan för Fryle House. Det är lyxigt att ha ett fint bad bara 100 meter från tomten. Här finns två små fina plättar med småsten att ligga på längst in i viken. Men jag valde att gå ut en bit på norrsidan och lägga mig på en stenhäll. Eftersom vår vik alltid är varmast bland områdets badplatser så tog jag med mig badtermometern för en kontroll. Den visade mellan 21 och 22 grader. Men jag tyckte ändå att det var kallt.

Nu på förmiddagen tog Christina och jag ett bad i Gnospi. Dit har vi bara 500 meter, och det är väldigt bekvämt att bada där. Även om solen lyser från en klar himmel så kan man alltid välja att vistas i sol eller skugga. Och i sötvattensduschen kan man skölja av sig saltvattnet. Och har man behov av en bönestund så kan man gå in i kapellet som ligger insprängt i berget.

Under lunchen svepte moln ner från bergen. Det blev rejält kallt så jag frös om armar och ben. Då beslöt jag mig för att gå in och blogga. Jag slängde ett öga på termometern innan jag gick in. Den visade på 25 grader.
Jag inser att jag är dåligt avhärdad.

Morgon i lunden

Nu är det varma dagar här i Grekland. Då är det bra att stiga upp tidigt och göra det som behöver göras utomhus innan värmen slår till.
Tidigare i veckan har jag klippt all markvegetation i lunden. Troligen så är det sista klippningen för i år. Stark sol och brist på vatten gör nog så att inte mycket orkar växa på sig.
Men en enda växt sparade jag för att den var för fin för att kapas. Ett ståtligare kungsljus är nog svårt att hitta.

Idag började jag att måla ett gäng olivflugefällor vackert gula. Jag vet inte hur många fällor jag har tillverkat men det är många. Jag tror inte det blir en fälla i varje träd nu till att börja med. Men jag kan komplettera när jag har tömt några fler petflaskor.
På måndag ska vi köpa ingredienser att fylla fällorna med. Vi börjar att hänga upp några få tills jag ser att olivflugorna är aktiva.

Sen var det dags att kontrollera fruktträden. Några hade inte täckning runt rötterna så jag fyllde på med torrt klipp från olivträden. Det kommer ge lite näring och hindra en del avdunstning.

Grönsakslandet ska också ha en besiktning. Melonerna växer på sig i raketfart. Och tomaterna är snart dags att skörda. Tomatodlingen skiljer sig mycket från den i Sverige. Har fungerar det bäst om tomaterna växer tätt. Så vi har planterat massor av olika tomater i en burställning. Tjuvning av tomaterna sker väldigt sparsamt för att få ett tätt skuggande grenverk som skyddar tomaterna från stark sol.
Vi har ett område till med tomater. Dessa är självsådder som sparats under ett olivträd. De får klättra upp i trädet och umgås med oliverna. Även gurkplantor står under olivträd som får utgöra klätterställning.

Jordgubbar har vi skördat sedan slutet av januari. De bara ger och ger om de får mycket vatten. Aubergine plantorna är inne på sitt andra år. De ser lite skamfilade ut men de har börjat ge bra med skörd.

Den stora vanligaste sortens potatis som odlas här har vi redan skördat. Men två sorter blev sent planterade. Dessa odlar vi främst för att få ett eget utsäde till kommande år. Den ena är en liten långsmal lila potatis som jag köpt är i livsmedelsbutiken. Den är nog inte så lätt att få tag på. Och efter som jag tyckte den var god så vill jag den till kommande middagar.
När jag var i Sverige sist köpte jag en påse Pink fir apple. Ovan jord ser odlingen av dessa väldigt lyckat ut.
Mindre lycka har vi med en av sju paprikaplantor. Det händer allt som oftast att plantor inte tar sig eller rasar ihop. Men det är inte så konstigt. I vår steniga jord trivs en massa olika djur. Mårdar, möss, tusenfotingar, ödlor och ormar kan alla göra åverkan på en rot.

Christina ägnar de lite svala morgontimmarna åt att ta bort vattenskott från olivträden. Det är inte det roligaste jobbet. Men med en ljudbok i örat så bli de flesta jobb uthärdliga.

Släpp fångarna loss det är vår!

Äntligen lättas det lite på restriktionerna här i Grekland. Nu kan vi röra oss friare och hitta på mer. Livet kommer bli lite lättare och roligare.
Så igår gjorde vi en heldag med sköna aktiviteter. Vi började med att åka upp i bergen med en picknickkorg. Där satt vi och njöt av en enkel måltid i skuggan under ett valnötsträd.

Med mätta magar gick vi på upptäcktsfärd efter en bäckfåra. Här hittade vi stora bestånd av mynta. Men den var inte av en kvalité som man vill använda i drinkar och matlagning.
 I vattnet simmade tusentals grodyngel och på botten pilade sötvattenskrabbor fram och tillbaka. Djur och helst småkryp och reptiler är något som roar vår gäst mycket. Så här blev vi kvar en bra stund.

På kvällen gick vi ut och åt i vår by. Det var andra dagen tavernorna har öppet för sittande gäster. Det värmde rejält i hjärtat att se att byn har fått liv igen. I över 6 månader har alla restauranger, kaféer och barer varit stängda.

Men inomhus på tavernorna får det inte serveras någon mat. Hit in får man bara gå för att besöka toaletten. Men då ska munskyddet vara på.

Det fina med att sitta och äta på en taverna är den trevliga stämningen med alla glada och vänliga människor. Men egentligen är det roligare att laga sin egen mat. Eftersom jag inte fick laga någon middag igår så började jag morgonen i köket.
Redan igår satte jag en surdegsgrund. Idag knådade jag ihop en deg som förhoppningsvis ska förse oss med bröd en vecka. Det blev bara vetemjöl så resultatet blev lite blekt.
Eftersom jäsningen brukar ta tre-fyra timmar så hann jag med att baka lite knäckebröd under tiden.

Jag hann även göra en stor burk surkål. Risken är att den utvecklas lite för fort för bästa smaken. Nu är det rätt varmt inne och jag kör inte i gång AC:n bara för en burk surkål…

Planteringsväder

Dagen startade med strålande sol och vindstilla. Vi tyckte det skulle vara en fin dag att plantera växter i trädgården. Men det saknades några av våra önskeväxter. Så vi funderade på om en tur till plantskolorna i Kalamata vara möjlig. Det blev till att sätta sig in i gårdagens skärpning av Greklands lockdown regler. Efter lite googlande kom vi farm till att vi kan åka utan att bryta mot de nya reglerna.
På vägen till Kalamata stannade vi för att studera områdets finaste planta av den rosa formen av Lithodora zahnii. Det växte många fina plantor i bergväggen men den finaste formen som växer upp genom asfalten hade blivit rörsågens rov. Så nu står där en väldigt kompakt lite buske utan blommor. Nästa år stannar vi här igen och hoppas att få se bedårande blomrik planta.

Sen åkte vi vidare till GreenLeaf Garden Center. Här handlar vi mest små gulliga suckulenter, kaktusar och Euphorbia. Men idag blev det också två buskar. Därefter körde vi vidare till en kakel-affär. Jag hade tänkt mig något billigt restparti av mosaik till uteduschgolvet. Men Christina är mer nogräknad så det slutade på ett pris på drygt 149€ för 105 x 105 cm. Och så måste det beställas. Så nu måste jag åka till Kalamata om några dagar igen för att hämta beställningen. Efter kakel-affären körde vi vidare till vår favoritplantskola ΝΙΚΟΥ – ΧΕΙΛΑ ΕΙΡΗΝΗ. Här får vi alltid professionell hjälp av trevlig personal. Deras utbud av fina plantor är rätt så hyfsat. Här blev det tre träd och några buskar till.

Efter vi lastat bilen full med växter. Körde vi vidare hemåt med tomma magar som ropade efter mat. Men inga tavernor eller caféer tillåter sittande gäster. Vi kunde i alla fall köpa ett par pajer och kaffe och ta med oss till stranden som ligger alldeles intill Manivägen söder om Kalamata. Här badar det alltid någon om solen skiner. Idag låg en dam i och plaskade hela tiden medan vi intog vår lunch. Jag har själv badat här i februari för några år sedan och då var det inga problem att ligga i länge och njuta av badet.

Hemma igen satte jag genast igång att göra planteringshål med hjälp av korp och hacka. Det första som blev planterat var päronet med det fina namnet Santa Maria. De hamnade efter södermuren. Så nu är vår södermur områdets pallvänligaste gräns. Här står nu fem fruktträd och en passionsfrukt som klänger på muren.

En väldigt smal Cypress grävdes ner. Det är en vanlig klassisk växt här i Mani. Dom står som utropstecken i landskapet och ofta skvallrar de om att där finns en bosättning.

Dagens sista plantering var en Schinus molle. Ett rosepepparträd. Det kommer att stå så man ser det när man går vår långa gång på entrésidan av huset. Det stora olivträdet som står snett bakom ska så småningom bort. Det står lite dumt till när man ska ta sig upp och ner för rampen som går mellan platåerna. Nu hoppas jag trädet snart ger frukt, för jag älskar att bita sönder ett bär och ha den goda smaken i munnen under lång tid.  
I morgon planterar jag buskar.