Långt borta och nära

Foto: C. Fryle

Att vara långt hemifrån känns lite jobbigt nu. Men när jag får en sådan här bild skickad till mig på Mount Nikons snöklädda topp med Dotty i förgrunden sitta på gästvåningens mur, då smälter mitt hjärta. Det är så sagolikt vackert och det finns kvar när jag kommer hem om några månader.

Foto: C. Fryle

Nu pågår det mest tidsödande jobbet i olivlunden. Beskärning och flisning av kvistar tar lång tid. I år får Christina klara av det själv. Jag är osäker på om Dotty är till någon större hjälp.

Foto: C. Fryle

Även om en katt inte är till någon praktisk nytta så är de ändå ett väldigt roligt sällskap. Jag tror Christina och Dotty trivs väldigt bra ihop men kanske båda saknar mig litegrann.  Långt ner i tårna.

Idag har jag varit hos husläkaren och diskuterat mina ryggkotor. Dom har det tydligen slitit på rejält och det känns långt ner i tårna. Att jag tappade min högra hörapparat när jag gick därifrån var inte så muntert. Polisen får nog in mängder med förlustanmälningar nu när folk använder munskydd. Att ha snören bakom öronen där hörapparaterna sitter är inte smart. Men det är ju ett måste med munskydd på många ställen.

Nu är jag åter i Göteborg men det dröjer nog tills jag ser ljuset i tunneln. 30 gånger till måste jag stiga av spårvagnen och gå genom tunneln till strålningen. Men har man inget val så är det lätt att acceptera.

Tjugo minuter strålning varje vardag upptar inte så mycket tid. Jag får mycket tid till mitt fotograferande. Det kommer förhoppningsvis bli några användbara gatuporträtt.
Vackra flickor står alltid högt i kurs. Min mina favoritmodeller är ändå gamla och skrynkliga damer. Men dom är mindre vanliga på spårvagnarna.

Du gamla du fria du snö tyngda nord

Nu har jag åter hamnat i Sverige för ett lite längre besök. Vädret som mötte mig var en chock av kyla och på morgonen dag två var hela värden vit. Hemma har det varit riktigt varmt och väldigt blåsigt. Där slipper dom visserligen skotta snö men bor man för lågt över havet så får man skotta sand, sten och tång istället.
Nu ska jag stanna i Sverige till början av februari på grund av att jag behöver lite strålbehandling av prostatan.

Det kan vara jobbigt att vara bort hemifrån och sakna dom jag älskar. Men Christina skickar bilder på Dotty så att jag inte ska glömma dem.

Det är inte bara Cristina och Dotty jag saknar. Jag han ju bli så bra kompis med kycklingarna. Fast de har nog glömt mig när vi ses igen.

Men att vara i Sverige är ju inte bara saknad. Jag får ju träffa många vänner och släktingar som jag inte sett på länge. Idag efter besöket på Sahlgrenska passade jag på att besöka Göteborgs Botaniska Trädgård. Där fick jag en lång pratstund med Johan och några andra av personalen.

En annan stor fördel med att vara här är tillgången på ett brett utbud av mat. Grekisk mat blir lätt lite enahanda.

Fler djur i lunden

Idag har vi varit ända borta i Patra och köpt en familj hönsfåglar. Vi visste inte i förväg hur välskött hönsfarmen är. Men det är en viktig sak för oss att få bra och friska fåglar från en välskött hönsfarm. Det visade sig att Abovo Achaias har en fantastisks fin går med massor av spännande hönsfåglar. I en lång länga mad massor av hönsgårdar fanns där små besättningar av olika rashöns. Egentligen hade vi bestämt att vi skulle ha Plymouth Rock höns. Men det var inte så lätt att få tag på. I en Facebook-grupp såg vi bilder på Abovo Achaias Blue haze hybrider. Det är en höna som gården medvetet avlat på för att få fram en bra blå, snygg och äggproducerande höna. Jag tror att hybriderna är lite större än den rena rasen.
Abovo Achaias har väldigt bra hand med fåglarna och den enda vuxna tuppen i flocken fångade han in lätt.

Våra två hönor var svårare att fånga in. Vi ville ju ha de blåaste efter som vi tyckte de var snyggast.

Med lite hönsfoder som lockbete blev även de två hönorna infångade.

Dotty var väldigt närgången och nyfiken på djuren som var instängda i lådorna. Men när tuppen gal fick hon bråttom iväg och gömma sig på altanen.

Fåglarna blev instängda i vårt hönshus ett tag för att lugna ner sig och att vänja sig vid sitt nya hem.
Efter en timme öppnade hönsluckan för att de skulle få komma ut i sin nya hönsgård. Men det var ingen som ville eller förstod att de skulle ut i hönsgården. Så jag lyfte ut en av hönorna och hon började genast sprätta i jorden och hitta godsaker. Efter en lång stund gick även den andra hönan ut. Men tuppen var väldigt stressad och ville inte gå ut. Så jag puttade ut honom. Och tuppen acklimatiserade sig med en gång. Melanom som lagt i hönsgården var väldigt god.

Tuppen är ett riktigt smycke med sin guldiga hals och sitt trevliga galande.

Analog fotokonst utan kamera


Fotograferat har vi Christina och jag alltid gjort. Men det var länge sedan vi använde analog teknik. Och alltid har vi använt kamera. Men nu experimenterar vi med en ny teknik som går ut på att använda ljuskänslig färg.

Vi började med att ordna med motivet. Själv testade jag med att laminera några kvistar med blad. För att få en skarp exponering så behöver motivet ligga tätt och slätt mot exponeringsytan.

Vi började med att styrka på färgen på blöta lakansbitar. Detta ska görs utan att den exponeras för starkt ljus under någon längre stund.

Efter att färgen är påstruken ska motivet snabbt läggas på och sedan exponeras i solljus. Efter som vi har haft en klar himmel och högtstående sol så nöjde vi oss med en kvarts exponering.

Efter att tyget solbelysts så ska det omedelbart tvättas i hett vatten två gånger för att stoppa exponeringsprocessen.

Den översta tygbiten är mitt resultat. Det blev inte världen spännande bild. Men jag lärde mig mycket så det kan nog bli bättre bilder framöver. Den nedre är Christinas och den har många fräcka detaljer. Tyvärr så har tyget inte blivit infärgat tillräckligt från början. Men detta var bara en experimentomgång som var väldigt kul. Så det blir mer slabbande med färg och vatten framöver.

Några digitala bilder han jag också med idag. Som denna på mina fastgjutna stolpar runt hönsgården. Nu fattas bara ett nät och fjäderfäna förstås.  

I väntan på regn!

Det vi önskar oss mest av allt nu är ett rejält regn som ger våra växter livskraften tillbaka. Senaste regnet som var något att räkna med fick vi någon gång i Mars.
Visserligen visar väderappen på regn just nu. Men den är inte så mycket att lita på när det gäller nederbörd.

När jag tittar ut över hav och berg så kan jag bara hitta några moln över bergstopparna. Och de ser inte ut att vara överfulla med fukt så det blir nog inget regn från dem.

Vi vattnar rätt mycket men det är inte alltid så lätt. Många av medelhavsväxterna vill inte stå i kruka för länge. Då får de i stället planteras ut. De som planteras ut på våren har inget bra rotsystem för att klara sommaren trots ihärdig vattning. Sen vill en del inte ha vatten under de varmaste timmarna. De flesta plantorna ser förfärliga ut den första sommaren men merparten lever över. Fast för denna planta kanske hoppet är ute.

Olivträden har hittills klarat sig bra och oliverna växer på sig i god takt. Nu håller vi tummarna för att de ska klara sig till skörden i november.

Det är mycket vattning och duschande med mer nu. Hittills har vi bara haft en pump som pumpat ut vatten till vårt tappställe och maskiner. Pumpen har startat och stoppat en otroligt massa gånger. Det har varit ett väldigt slöseri med energi och pumpslitage. Men nu har jag monterat in en hydropress-tank. Så nu startar och stoppar pumpen bara lite lagom ofta.
Montaget är inte särskilt snyggt. Det är trångt och rörigt. Men det är så med jobb på saker som berör våra Airbnb-gäster. De ska göras snabbt så att de inte märker något. Det kommer nog några dagar när vi inte har gäster och jag kan fixa till det så snyggt det nu går i detta trånga utrymme.

Om det nu inte kommer något regn i dag så gör det nog det så småningom. Då ska vår katt Dotty ha ett regnskyddat ställe att krypa in i. Så jag ska bygga en liten koja till henne av dessa små överblivna stumpar av trä.  

Foto: C. Fryle

Men är jag hemma får hon komma in till mig så kan vi lata oss ihop.