Kategori: Okategoriserade

Min framtid som olivbonde

PubliceratFörfattareLeif Fryle2 kommentarer

Bonde, det låter stort det. Men det krävs mer än några träd för att kalla sig bonde. Med några djur så skulle det kännas bättre. Men att ha djur är inte helt okomplicerat. Det är ett stort ansvar. Vilket djur ska jag då ha?

En häst skulle vara coolt att ha. Att rida till bageriet på morgonen för att inhandla sin frukostfralla är nog roligare än att använda cykeln. Men en häst skulle binda upp mig mycket. Det är inte bara att säga till grannen ”jag åker bort ett par veckor så du får ta hand om min häst.”

 

En åsna är nog lite behändigare än en häst. Och jag har alltid kommit väl överens med åsnor. Men åsnor är bra på att skrika. Det kan nog störa gästerna i uthyrningsvåningen.

 

Får är fina djur och några stycken skulle antagligen få plats på tomten. Men vem ska slakta lammen? Inte jag. Jag köper hellre andras slaktade lamm. De är visserligen självbedrägeri. Men det känns bättre.

 

Getter är mycket roliga djur. Om man uppfostrar dem väl från ung ålder kan de bli ens bästa kompis. Men det är inte särskilt bra om de kan komma upp i trädkronorna.

 

En hönsflock har jag haft tidigare. Trevligare djur går nog inte att finna. Och så ger de ägg som är mycket finare än de man köper. Det skulle säkert gå om jag hittar en granne som kan göra en liten insats när jag är bortrest.

 

Sköldpadda är inget husdjur men de finns på tomten ändå.

 

Hundar är fina djur och har fördelen att de kan följa med på de flesta utflykter. Hunden på bilden är en fantastisk hund från Kardamili. Hen älskar att bli kliad.

 

Katt måste vara det perfekta husdjuret. Den klarar sig några dagar själv. Och katter är lättanskaffade. Det är bara att åka bort till katthemmet vid Pantazi beach och hämta en.

 

 

En strand, en legend

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Mani är fylld av vackra stränder. En av de vackraste är Kalogria norr om Stoupa. Sanden är gyllengul och nedanför klipporna på Stoupa-sidan växer stora träd ända ut i vattnet. Här mellan träd och stenblock är det underbart att vara när solen står som högst och man behöver skugga. Stranden har även andra egenskaper än att vara vacker. Den är en av de kallaste. Källvatten sipprar upp mellan klipporna och utanför udden ser man alltid en gigantisk ring på havsytan där en stor källa släpper sitt söta och kalla vatten.
Det var hit den kände författare Nikos Kazantzakis kom 1917. Hans plan var att bryta brunkol i klipporna utanför stranden. Men att bryta kol kräver fackkunskap därför rekryterades Giorgos Zorbas. Zorbas var en påhittig man och uppfann små och stora konstruktioner för att lösa svårigheterna som uppstod. När det blev tid över för annat än arbete ägnade sig Nikos och Zorbas åt sång och dryckenskap.

1946 var Nikos Kazantzakis en etablerad författare och kom ut med boken Zorba the Greek. Den får du läsa om du vill veta mer om gruvprojektet. Annars kan du se filmen som nominerades till inte mindre än sju Oscar.

Om du får lust att uppleva denna underbara strand så passa på att besöka de otaliga stränder som finns i dess närhet. Alla har inte lika kallt vatten!

Där Kalogriastrandens träd tar slut tar turister packade som sillar vid.

PÅ andra sidan udden ligger Stoupas strandpromenad med vackra stränder nedanför.

Vill man bada på en lite lugnare men lika vacker strand kan man ta sig ett stenkast norr ut till Delfinia beach

 

Det vill till att vara förberedd

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Att flytta kräver planering. Att flytta utomlands kräver ännu mer planering. Och det är vad jag håller på med nu. En viktig del av planeringen är att vara förberedd på vad man kommer att möta i sitt nya hemland. Därför har jag plockat fram alla floror av intresse. Det blev en rätt gedigen hög. Men de flesta floror tar upp större områden än bara Grekland. Tyvärr har jag inga floror av Arne Strid. Det borde jag ha. För er som inte vet vem Arne Strid är, så kan jag tala om att det är mannen som kan Greklands flora bättre än någon annan.  Han har bland annat givit ut Flora Hellenica. Ett heltäckande praktverk i flera delar.
Här är en liten presentation av vad jag hittade i min bokhylla.

Greek Mountain Flora är en serie vackra fotoböcker. Bilderna är fina, men informationen knapphändig. Du får bara reda på ett ungefär vad bilderna är tagna. Och böckerna är dyra. Men Klaas Kamstra som gjort dem har också en väldigt användbar webbsida. Där kan man se de vackra bilderna med mycket mer information än i böckerna.
http://www.greekmountainflora.info/

 


Wild Flowers of Greece av Vangelis Papiomytoglou är en liten behändig bok med mjuka pärmar. Den passar perfekt att ha i ryggsäcken eller bilen. Fotona i boken är hyfsat beskrivande och övrig information är fyllig.
http://www.mediterraneo.gr/

Wildflowers of Mainland Greece av Johannes Flohe är en bok jag knappt hunnit öppna än men den har många fina foton och en hel del textsidor med information jag förhoppningsvis får användning för.
https://www.nhbs.com/wildflowers-of-mainland-greece-book

Bulbs of Greece är en riktigt läcker liten bok med mycket bra bilder och text. Författaren är den helt otrolige Christopher Grey-Wilson. Hans kapacitet när det gäller att producera böcker och artiklar är enorm. Och han vet vad han talar om.  Gillar du lökväxter och orkidéer? Köp boken!
http://www.alpinegardensociety.net/sales/books/bulbous/Bulbs+of+Greece+A+Field+Guide+to+the+/210/

Wild Flowers of the Mani är boken jag fick I julklapp av min älskade Christina.  Bokens författare är Roger Marchant. Han professor i mikrobiell bioteknik, men har stor kunskap om floran också. Det bästa med boken är att den är en fotoflora för bara Manihalvön, ett område som är ganska begränsat och just där vi kommer att bosätta oss.
https://www.nhbs.com/wild-flowers-of-the-mani-book

Drömmar om ett berg

PubliceratFörfattareLeif Fryle2 kommentarer

Havet har alltid varit en del av mitt liv. Jag började tidigt segla och fiska. Och ännu tidigare, redan innan jag kunde stå på egna ben, så gillade jag havsbad. Idag vistas jag sällan ute på havet. Men badar i det salta vattnet gör jag så ofta det ges möjlighet. Vad fick mig då att ge upp båtlivet? Jo, bergen. Efter den första resan till Dolomiterna var jag fast. De fantastiska vyerna, den intressanta floran och den sköna och fridfulla vandringen får mig att må som allra bäst. Det har avverkats många berg sedan den där första resan till Dolomiterna.

Men nu är det ett berg som intresserar mig mer än alla andra. Taygetos som kommer att bli min granne i öster om ett år. Med sina 2.404 meter kommer jag förhoppningsvis få se många soluppgångar över berget.

När jag har flyttat till foten av Taygetos så hoppas jag att hälsan ska tillåta att jag utforskar omgivningens alla stigar. Och gott om stigar finns där. De har utnyttjats i tusentals år. För väldigt länge sedan myllrade de av Spartas krigare och fåraherdar. Eftersom många av lederna är stensatta så har de tålt trycket av många fötter. Tyvärr finns det inte så många GPS-spår över stigarna. Men det är väl något jag får ta itu med när jag väl är på plats.

Om man vill göra det lite extra besvärligt för sig så kan man alltid lämna stigarna och vandra i flodbäddarna.

Många har en föreställning att Grekland är fattigt på växter och sönderbränt större delen av året. Men de kan inte ha mer fel. Stora delar av Grekland är grönt året om. Och Peloponnesos har en artrikedom som överstiger Sveriges flera gånger om.  Den mest intressanta tiden för växtnördar är i månadsskiftet oktober-november. Då har regnen satt fart och väckt alla lökväxter. Men det finns mycket att se långt in på försommaren. Cyklamen är ett släkte som växer både högt och lågt och i tusental.

Överallt på Taygetos stöter man på spår av tidigare generationers ansträngningar. Det får fantasin att skena iväg i de mest underliga banor.

Ett skelett! Det känns stort.

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nu reser sig vårt grekiska hus mot skyn. Hade jag byggt i Sverige hade jag nog föredragit en stomme av trä. Jag är löjligt förtjust i limträ. Men vi får ta seden dit vi kommer och att bygga jordbävningssäkert kan de säkert mycket bättre i Grekland. (Bilderna har byggmästaren tagit)

Isoleringen är inte överdrivet tjock. Men med tanke på att ytterväggarna är 50 cm tjocka och det mesta utgörs av natursten så ska nog det fungera perfekt.

Jag tror att övervåningen ska stå fritt från undervåningen för att få den jordbävningssäker. Men här hänger armeringen ihop genom våningarna. Fast det går naturligtvis att kapa armeringen mellan gjutningen av underplan och överplan.