Det rättar till sig


Att flytta in i ett nybyggt hus betyder inte att allt är färdigt. Det finns alltid en del restpunkter som ska ordnas, och man kommer på vissa saker som man vill ändra eller komplettera. Så i onsdags kom ett gäng och fixade lite. I vårt kök önskade vi få två hyllplan på höjden. Och det var inga problem hyllplanen fanns redan men ett av fästena hade kommit bort i hanteringen.  Det var inte så långt borta för jag hittade det under vår köksö. Nu är hyllorna på plats och vi får plats med ännu fler glas och bunkar.


Den stora missen som gjorts var dörren till gästtoan. På ritningen var den ritad vänsterhängd inåtgående. Och det hade fungerat om dörrbladet varit fyra centimeter smalare. Men nu blev den inåtgående högerhängd. Och för att stänga dörren fick man krypa halvvägs in i duschen. Att den väldigt tunga dörren dessutom slog i toastolen var inte heller bra. Men vi löste det. (På bilden vår fantastiska byggmästare Panayotis som alltid är med och gör ett handtag – inte bara övervakar sina hantverkare…)


Snickaren fick vända hela karmen och göra dörren utåtgående. Det fungerar rätt bra. Man får visserligen gå runt dörren för att öppna den. Och det finns inget naturligt dörrstopp. Eftersom taket är sänkt i just den här delen funderar jag på att göra ett dörrstopp i olivträ att fästa i taket.
Pentryt är till för våra gäster. Det kommer att bli ett av Greklands mest välbestyckade. Men konkurrensen är inte speciellt hård.


I gästvåningen har vi dörrluckor med lås. Det är inte standard utan en specialinstallation. Men det blev inte så bra eftersom dörrluckan bara gick att öppna med nyckel. Det var väldigt stor risk för in- eller utelåsning. Nu har vi kompletterat dörren med ett handtag. På insidan var det ont om plats så det blev ett väldigt litet handtag.


En del saker kvarstår att rätta till. Som lilla gästsovrummets sänglampor. Efter en diskussion med byggmästaren så lovade han bila upp väggen och flytta kablarna uppåt.

Och en lämplig lampa ovanför gästrummets lilla hörnhandfat var omöjlig att hitta. Så lösningen blir en platsbyggd spegel med inbyggd belysning. Kommer den vara klar till vår första gäst kommer om 10 dagar?

Måndag i olivlunden


Inte skiljer sig måndagarna nämnvärt från övriga veckodagar. Fast ingen dag är den andra lik. Idag började jag med att köpa en gasflaska så jag kunde testa nya wokbrännaren till lunchen. Det blev en flaska av största modellen. Så småningom så ska det anslutas till en grill också. Brännaren fungerade perfekt. Riktigt bra hets fick jag i pannan.


Wokmat har vi nästan alltid hemma. Och lite färsk vildsparris kunde jag plocka i lunden. Den lilla gröna squashen är en ny bekantskap och har blivit en storfavorit.


PÅ eftermiddagen ägnade både Christina och jag oss åt beskärning. Christina har ju mer vana än jag på trädbeskärning så jag fick lite handledning till att börja med.


Några lite grövre grenar skulle sågas av för att fixa bättre utsikt åt hav och berg. Då åkte motorsågen fram. Innan jag kunde börja såga så var jag tvången att fixa bränsle. Det blev en snabbtur på cykeln till närmaste mack för att handla en dunk med fulbensin. Någon miljövänligare bensin verkar inte finnas här. Så jag får stå ut att såga i en dimma av illaluktande avgaser.
När jag skulle starta sågen så gick naturligtvis den sönder. Dödarknappen gick av. Men jag fixade en egen lösning. Inte så vacker men väl fungerande.


Med nybeskurna träd har vi fått mycket mer hav i vårt blickfång.


Efter som olivträden är eftersatt så blir det väldigt mycket grenar att ta hand om. Idealet hade varit om jag hunnit köpa en brunchförstörare (svengelska). Men det har jag inte. Så jag får elda lite istället. Och färska olivkvistar brinner bra. Tror nog att bladen innehåller lika mycket olja som oliverna.

Vårvandring på Peloponnesos


I Sverige kommer våren när det är varmt nog. Så gör den inte i Grekland. Där kommer våren den 1 mars vare sig man ligger på en strand på Kreta eller åker störtlopp i Aráchova. Så Christina och jag beslutade oss för att ta en picknickvandring efter som det var första vårdagen och dessutom lördag. (Inte lätt att hålla reda på veckodagarna när man är pensionär).
Så vi tog bilen till Hotel Faraggi som har en takservering med magisk utsikt. Men vi åkte dit för att gå en vandring som går mycket nedför och mycket uppför men nästan inget däremellan.
Euphorbia characias är bland det pampigaste vi kan se i naturen nu.


Som väntat fick vi se en hel det vackra växter. Två olika Romulea? Denna är större än de flesta andra jag sett, om jag nu inte tagit fel på släktet. Säkert minst 2 cm bred. Jag vet tyvärr inte arten och är tveksam om släktet.


Ornithogalum är vacker i sina vita kronblad.


Lithodora zahnii finns i olika färger, nästan vit, rosa och denna blå är absolut vanligast.


Scilla messaniaca har ett väldigt litet utbredningsområde. Den växer i skuggiga slänter och bergssidor.


Vildsparrisen är styv finflikig och taggig. Här bäddar den in en Iris unguicularis som är en väldigt rikt förekommande iris så här års.


När mullbäret fått mandelblom så är det något som inte stämmer. När man kommer nära så syns det är två träd som bestämt sig för att ha kronorna på samma ställe.


De porösa slänterna är perfekta för flygfän att bygga bo i. Vet inte om det är bin eller något annat. Man hör på långt håll deras surr runt boet.
Grenen som sticker fram är en mycket vanlig ek. Den har små taggiga blad som inte är så trevliga att umgås med.


Efter många år inom processindustrin kan jag inte sluta att imponeras av en snyggt klämd läcka. Och det finns många rör i bergen för att leda vattnet dit det behövs.


Bergsgubben nere i vänstra hörnet ser lite plågad ut!


Att fika med en vacker utsikt åt berget Taygetos och toppen Profitis Ilias är livskvalité.

 

 

Shopping i storstaden


Igår tog vi bilen och åkte till Aten för att handla. Vi startade tidigt på morgonen för att åka de 28 milen. Man kan tycka att det borde finnas bra varor närmare. Men vi har haft svårt att hitta dem. Vårt främsta mål var IKEA.  Där fyllde vi nästan hela bilen.


Det mesta på IKEA i Grekland är dyrare än på IKEA i Sverige. Stavljusen vi köpte var ungefär 20% dyrare än i Sverige men säkert en bra mycket billigare än på andra ställen i Grekland.
När vi kom hem så testade vi hur brinnande ljus gör sig i våra antika ljusplåtar.


Kontorsstolarna vi hittade på IKEA var bra mycket billigare än i Sverige. Men det gällde bara modellen vi köpte. Så det känns ju bra att vi just fastnade för denna modellen.
Och det ska bli väldigt skönt att slippa de gamla blå plaststolarna.


Efter många timmar på IKEA snirklade vi oss norr ur till vårt hotell. Det var en intressant upplevelse. Trafiksituationen var rätt så kaotisk. Men till slut kom vi fram till budgethotell som låg på en gata kantad av apelsinträd.


På morgonen körde vi vidare till en mataffär som säljer produkter vi efterfrågar. Asiatiska matvaror är inte så lätta att få tag på. Hittar man några så är det nästan alltid minsta förpackningen till största priset. Så det inhandlades lite av varje. En årsförbrukning av Kikkoman-soja och rispapper så vi kan göra vårrullar m.m.


Sista besöket i Aten var på Horomidis plantskola. Den var mycket bättre än alla andra plantskolor vi besökt i Grekland. Synd att bilen bara rymde tre krukor med klängväxter. Men det löser vi med webbshoppa där.

Vi gör trädgård av olivlunden


Det blir mycket hackande i jorden. Stenhård, lerig jord med besvärligt ogräs gör att det inte går fort. Men Christina gör framsteg med hackan, även om det inte blir så många kvadratmeter grönsaksland per timme.


Och alla dessa stenar gör det inte lättare. Det är svårt att hitta användning för dem. Men det blev en liten ramp eller smitväg upp till våra nyplanterade citrusträd som står på högsta platån.


Efter muren som gränsar till hotellet växte mycket sly. Mest Lantana på södra delen. Den är ingen större match. Bara klippa och dra.


På norra delen växte mest björnbär och vildsparris. Lite jobbigare att ta hand om eftersom alla taggar vill sätta sig i kläderna och händerna.


Många fynd med härkomst från lilla grannhotellet hittades nedanför muren. En badboll som vittnar om att det kommer vara mest engelsmän på hotellet när de öppnar i slutet av maj.


Hackar man i jorden så får man ofta upp sådana här trevliga cyklamenknölar. Dom återplanteras alltid.


Växtförökning kan vi förstås inte avstå ifrån.  Sticklingar följer ofta med hem från våra promenader; aloe från sopstationen, en pelargon från en öde vägkant i bergen, Osteospermum från en spricka i en mur…