Greker tillhör i allmänhet den grekisk-ortodoxa kyrkan. Därför gäller den julianska kalendern här. Då hamnar sällan påsken på samma tid som i andra delar av Europa. I år ligger den en vecka senare. Som invandrare vill man ju inte göra bort sig. Därför läste Christina högt för mig vad som gäller under påsken. Jag insåg att allt trädgårdsarbete bör ställas in och vi bör uppföra oss som man gjorde i Sverige på femtiotalet. Hela dagen ska Jesus korsfästelse sörjas på ett stillsamt sätt.
Fast det visade sig senare att det bara var katterna som höll på den traditionen.
Vi bestämde oss i alla fall för att ta en liten tur och undersöka några byar och att avnjuta några timmar på en öde strand. Innan vi nådde stranden tog vi en kaffe i Areópoli. Där rådde minsann ingen stillhet. Hela centrum var fullt av människor och aktiviteter. Och det var mer kommersen än vi någonsin sett innan.
Hela eftermiddagen och kvällen kallade kyrkklockorna på oss genom att ringa på ett mycket långsamt och sorgset sätt. Så vi gick till kyrkan i Agios Nikolaos. När vi kom dit strax före 21.00 tyckte vi det var en rätt mager tillslutning. Men det mässades väldigt länge – och under tiden fylldes utrymmet runt kyrkan med massor av folk.
Det kan vara lite svårt att hålla sig lugn under så lång tid som mässan varar. Så småpojkarna samlades på baksidan av kyrkan hittade på lite bus och smällde smällare.
Ljuset är en viktig del. Alla besökare bär dem.
Mässan avslutas med en procession där man går runt kyrkan och sedan genom byn med Jesus blomstersmyckade begravningsbår. Vägen är kantad av ljus och människor och många följer med i det långa följet med ljus i händerna.
