Nikon tar oss till nya höjder


Varje morgon när vi tappar upp vattnet till vårt morgonkaffe så tittar vi ut genom köksfönstret och ser en vacker bergstopp. Ibland kan den vara täckt av ett tunt lager snö eller så har molnen svept in den i ett mjukt ludd. Men idag så syntes toppen klar från vårt fönster. Så vi packade snabbt våra ryggsäckar och körde söder ut till Mount Nikon fot.


Vägen upp var nästan en mil lång. Men väldigt lätt eftersom det är en dålig grusväg hela vägen. Vägen är en favorit bland traktens mountainbikecyklister.


Mycket hade blommat över där vi startade men ju högre upp vi kom desto fantastiske blev blomsterprakten.


Efter 836 meters uppstigning kom vi upp till Mount Nikon topp på 1203 m.ö.h.
Där kunde vi titta ner på vår hemby Agios Nikolaos medan vi njöt av vår medhavda matsäck.
Sen var det bara att vända och gå de ca. 10 kalorimetrarna tillbaka.
Men det var inte sista gången vi besökte platsen. Vi såg många krokusblad högt upp och även mängder med orkidéer som inte var i blom.


Några orkidéater var i blom nu. Och orkidéer är alltid roligt att hitta.

Gult är fult!


Jag tycker nog inte att gult är fult i alla lägen. Men vår gula container var definitivt mycket ful. Vårt lilla grannhotell har inte klagat på den trots att hela långsidan står fullt synlig några meter från gränsen.


Nu har jag givit containern en ny färg. Det var mycket jobb men resultatet blev lyckat.


Nu smälter den in mycket bättre i olivlunden.


Men än kan vi tydligen inte lägga undan penseln. Precis när containern var färdigmålad så kom en leverans med omålade stolar. Men det får nog vänta några dagar innan vi ger oss på dem.

Nya rabatter!


Nu gör vi nya rabatter och det är både tungt och roligt.  Närmast den solstekta södergaveln ska vi ha en sandbädd med heta exotiska växter. C. har samlat idéer i en pinterestmapp https://www.pinterest.se/cfryle/garden-south-wall/
För att få plats med sanden var jag tvungen att gräva bort jord och sten. Med hjälp av korp och hacka gick det, om än ej så fort.


Det bortgrävda materialet var perfekt att fylla ut håligheterna intill de nya stödmurarna med.


I rabatten ska också stå en röd bougainvillea som ska bli ett blommande tak mellan trappan och groventrén samt över köksfönstret. Det kommer antagligen bli ursnyggt.


Vår nyinköpta bougainvillea.


Som insynsskydd ut mot gångvägen har vi valt snabbväxande och tålig oleander. När de skulle ner fick min potatisodling skördas för att ge plats. Och potatisen blev riktigt fin.

Kardamili International Jazz Festival 2019

 

I över en vecka festar vi till glad musik i grannbyn. Att en norsk jazzklubb lägger en festival i en liten grekisk by är osannolikt. Men så är det i alla fall här. Det beror antagligen på att i byn bor några driftiga utvandrade norrmän.
I går var det dags för ett festivalttåg. Sådana tillfällen brukar Christina och jag inte missa. Vi är där med våra kameror.


Paraplyer och färgglada kläder hör tydligen till. Det gör ju att feststämningen ökar.


Även på herrarna kan det finnas lite sparsamt med färgglädje.


Jazz tilltalar mest den äldre generationen men även en och annan ung dyker upp i tåget.


Utan musiker ingen jazz.


Jazz är glädje.

 

Är en tradition född?


Nu har vi åkt till Areópoli flera lördagsförmiddagar. Så antagligen har vi skapat en tradition.
Det finns många anledningar att åka till Areópoli. Vägen dit är vacker och det blir alltid några vägstopp för att undersöka floran. Idag visade pipörten sig från sin bästa sida.


Areópoli ligger ju där de ligger alla dagar i veckan. Men det är bara på lördag förmiddag marknaden är igång. Det som framförallt säljs är grönsaker. Men även en del annat som producerats lokalt.


Att få sig en god kaffe efter marknadsbesöket är inte svårt. Caféerna ligger tätt. Idag blev det det orangea för där fick vi skydd mot duggregnet.


Det blev mycket ätbart inhandlat. Det fick bli jordgubbar med yoghurt och honung till lunch.


Efter lunchen så fanns det mycket att att ta hand om till framtida måltider.