Melitzanosalata


Aubergineröra eller som den heter i Grekland melitzanosalata fastnade jag för på min andra Greklandsresa för många, många år sedan. Sedan dess har jag beställt in den på massor av tavernor. Den görs på många olika sätt och oftast är den mycket god. Nu när vi odlar egna auberginer så är det dags att göra sin egen melitzanosalata. Det kommer antagligen att krävas många försök innan den blir bättre än alla jag smakat tidigare.


Auberginen ska bakas rejält i ugnen till att börja med, så att den blir mjuk och vätskan indunstar. Jag tycker inte röran ska var så vattnig. Så jag delar den i rätt små bitar innan den rostas.


När den är färdigrostad ska den skalas. Köttet ser då ut som en oaptitlig sörja.


Sen ska alla ingredienser blandas. Och ingredienserna kan variera i olika recept. Vitlök, tahini, chili, olivolja och citron tycker jag ska vara med.


För mycket citron eller tahini kan förstöra smaken på röran.


En färdig skål med melitzanosalata skall prydas med en oliv. Denna omgång är mixad med mixerstav. Nästa sats ska jag mixa på ett annat sätt så strukturen blir lite grövre.


Du kan hitta många recept på nätet. Och svårt är det inte, så även en novis i köket kommer att lyckats.

Du kan söka på melitzanosalata, aubergineröra eller baba ganoush.

De grekiska mästerstädarna


Städning har inte varit vår starkaste gren. Men nu har vi fått övning och blivit riktiga mästare på området. Hyr man ut via Airbnb så är det säkrast att göra ett bra städjobb. Våra gäster får sätta betyg på vårt boende. Och städningen är riktigt viktig har vi förstått. Vi har ju varit inne på andra boenden och studerat vad folk klagar på. Vi får sätta betyg på våra gäster också – och de har hittills skött sig väldigt bra. Eftersom den kortaste hyrtiden är tre nätter så hinner vi få lite ledigt mellan städningarna.


I Grekland är städkemikalier en stor produktgrupp. Och här finns inte så mycket miljötänk och inte så mycket konsumentmakt. Det finns allt från riktiga bra rengöringsmedel till helt verkningslösa.
Vi har hittat produkterna som passar oss. Vårt vatten är otroligt kalkrikt, vilket lämnar en vit beläggning överallt. Så duschväggen i glas måste först tvättas med ett surt medel innan fönsterputs kan göra glaset skinande rent.


Köksbänken får samma omgång som duschväggen. Flaskorna med vin och olivolja ska spegla sig i köksbänken så att våra gäster blir på extra gott humör.


Om det bor 4 gäster i gästvåningen så blir det tre maskiner tvätt. Här behövs extra medel som motverkar hårt vatten för att göra tvätten skinande ren – och inte kalka igen tvättmaskinen.
Torkskåp behövs inte så här års i alla fall. Tvätten torkar blixtsnabbt – på kortare tid än det tar för nästa omgång tvätt i maskinen…


Vi har ju icke betalande gäster också. De bygger bon i bambutaket. Men bambuhålen är för stora så de justeras med röd lerjord. Tyvärr så dräller de små krypen jord ner på altanen.

Gästerna bidrar inte bara ekonomiskt till vår försörjning. De bidrar ofta till vår mathållning också. Sist fick vi en tomat och tre ägg. Bra det. Ägg är mycket dyra i Grekland.

Länkar till vårt boende >>

airbnb

Fryle House

Det antika Grekland


I onsdags tog vi en tur till Kyparissia på Peloponnesos västra kust för att besöka det årliga evenemanget ANTIQUES FLEA MARKET. Efter som det är en bit att köra så hade vi bokat en övernattning. Vårt hotell låg ända nere vid stranden intill några andra hotell. Det borde vara ett bra läge. Men hotellen såg slitna ut på utsidan och vårt var absolut i behov av en upprustning. Det är väl den grekiska krisen som satt sina spår. Men läget var perfekt för ett bad vid den långa fina stranden, så vi passade på att svalka oss.


Innan vi åkte till hotellet passade vi på att besöka marknaden. Vi var de enda kunderna och mycket upplockning pågick än. Så vi gick bara en vända för att se på utbudet. För att återvända till kvällen då det visade sig inte vara så mycket fler kunder.


Jag har sett på grekiska sajter typ Blocket att allt gammalt är löjligt dyrt. Och det behöver inte vara särskilt gammalt för att komma upp i priser jag inte är beredd att betala. I Sverige är priserna tvärt emot. Nästan löjligt billiga gamla möbler. Kanske för att grekerna i gemen inte har haft lika mycket saker som vi i Skandinavien – så utbudet är mindre?


De här gamla gevären tycker jag var vackra men jag vet inte om jag vill ha dom hängande på väggen.


Glasankan blev jag lite sugen på men där sa Christina absolut nej. Så det enda som inhandlades i Kyparissia var mat. God mat. På lunchen hamnade vi på ett ovanligt trevligt hamburgerhak och på kvällen hittade vi ett populärt gyrosställe med suverän mat.

Hemvägen är målet


Vi beslutade att ta en omväg hem från vår minisemester. Målet var att upptäcka en liten bit till av Peloponnesos gröna och otillgängliga östkust.


Första stoppet blev i Leonídio. Jag hade räknat med att det skulle vara en nedgången och öde stad. Men, vad fel jag hade! Den var skinande ren med många näringsidkare och turister. Så här intog vi en enkel frukost på ett mysigt kafé. Och så handlade vi frukt som skulle hålla oss på gott humör under dagen.


Efter frukosten var det dags att följa kusten söderut. Vi var beredda på en mycket dålig väg. På Google map var vägen streckad och på min papperskarta stod den som grusväg. På kartappen Osmand däremot var den markerad som en större väg. Osmand hade mest rätt (som vanligt!). Största delen av vägen var nyanlagd och mycket fin. Vägen lite längre söder ut var visserligen inte ny, men lättframkomlig ändå.


Längs vägen passerar man många fina stränder som inte är överbefolkade ens i mitten av augusti. Små mysiga byar finns på lagom avstånd.


Hamnen i Gerakas blev ett kärt återseende. Den ligger väldigt skyddat i en vik som slutar i en sumpmark som blommar mycket vackert på hösten. Vi den yttre delen av kajen ligger lyxbåtarna på rad så här års. Av någon anlednings var det mest franska båtar där.
Längre in simmade en sköldpadda jämte kajen. Den lever nog gott där för här kryllar det av småfisk. Om nu inte sköldpaddor är vegetarianer.
Själva åt vi grillad bläckfisk på en av tavernorna.
Efter lunchen var det dags att köra ner mot Monemvasia för att lämna östkusten och köra västerut mot hemmet.


Ett sista stopp för en uppfriskande freddo cappuccino i Gythio blev det. Jag vet inte riktigt vad det är med Gythio, men jag trivs alltid väldigt bra där.
Sen var det bara att köra över till andra sidan Taygetosberget för att komma hem.

1750 meter på 60 år


I måndags fyllde Christina 60 år. Det firade vi högtidligt. Vi spände på oss vandringskängorna och knatade upp genom en mycket brant och stenig terräng. Stenigaste vandringen hittills i vårt gemensamma liv skulle jag tro.


Vandringen gick upp till en topp på 1750 meter i bergskedjan Parnon. Vägen upp var solig och varm men vi fick lön för mödan på toppen. Där var milsvid utsikt i 360 grader.


Blomsterprakten så här års är inte på topp men vi fick ändå se många vackra växter i blom. Som denna Digitalis ferruginea.


På de vindpinade topparna växer tusentals höga tistlar. Här samlas bin och andra flygfän för att hjälpa till med pollineringen.


Totalt blev vandringen en mil. Det låter ju inte så långt. Men vi var rejält trötta och glada att åter vara nere vid startpunkten. Där mötte en åsna med sin gubbe oss. Vi prata länge och intensivt med varandra. Men ingen av oss förstod ett enda ord av vad den andre sa.

Så här vackert firade Christina sin födelsedag.
Grattis igen älskling!