En promenad genom byn


När jag vill ta det lite lugnt och slappna av så tar jag mig gärna en promenad. Egentligen började promenaden med att jag skulle fotografera vår skylt ute vid vägen. Färgkombinationen blev bra. Den syns bättre än alla andra skyltar i området. När jag ändå var 40 meter från huset så tyckte jag det var lika bra att fortsätta gå.


Vi bor i norra delarna av Agios Nikolaos. I södra delen är det tätare bebyggt. Och det byggs rätt mycket ända bort till berget i söder.


Över allt i Grekland finns det vackra dörrar. Christina är galen i att fotografera dem. Jag nöjer mig med en och annan dörr.

Den grekiska trädgården är inte mycket att skryta över. Visst finns det en och annan vacker. Men de är väldigt sällsynta. Men det är vanligt att man planterar några vackra buskar runt huset.


Även perenner ser man och denna gladiolus var så hög att jag fick titta upp på den.


Att odla i krukor och i begagnade olivdunkar är vanligt. Då kan man välja något lite exklusivare.


I mani byggs nästan bara stenhus. Men i byar med lägre kulturvärde får man även bygga putsade hus. Och Agios Nikolaos är nog en rätt ny bostadsort. Före världskrigen var det nog bara en hamn för fiskare som bodde längre upp i bergen.


Att turistsäsongen närmar sig ser man på att fler tavernor öppnar och att ortens enda klädbutik skyltar med fina plagg.


Mellan marinan och vårt hus passerar jag några av traktens kattälskare. Och det kan gå hett till mellan katterna. Har man riktig otur så kan ett öga stryka med.


Innan jag åter kom hem passerade jag Gnospi. Det såg så lockande ut så jag gick hem och bytte kameran mot badbyxor och gick tillbaka till Gnospi.

Är jag en grek nu?


En hundraprocentig grek är jag nog inte än. Men några procent mer än i förrgår i alla fall. Igår var Christina och jag på polisstationen och ansökte om ett intyg på att jag har rätt att bo i Grekland. Det var en upplevelse att se hur en grekisk polisstation ser ut. Den var inte så värst modern och administrationen var inte heller modern. Väldigt många pärmar och stämplar har de att hålla reda på. Och det var alltid minst en som letade efter någon pärm eller stämpel. Var sak på sin plats har de nog aldrig hört talas om.


Vi hade noga läst på hur det ska gå till att söka detta intyg. Andras erfarenheter var att de aldrig lyckas få intyget efter ett besök. Det är en väldig massa dokument som ska med. Som alltid i Grekland så är elräkningen viktigast. Sen var det försäkringsbevis, inkomstbevis, banksaldo och lite annat.


Vi måste ha läst på noga för efter två timmar så hade jag mitt intyg. Vad jag ska med det till vet jag inte. Men om ett halvår när jag kan skaffa grekiskt körkort behövs det visas upp.
Frågan är bara om det kommer accepteras nu när damen som fyllde i intyget skrev fel på en bokstav. Så numera heter jag Feif Inge Herder Fryle.

Vi tillverkar skugga

 

När solen står högt på himlen och inga moln skymmer blir det riktigt hett. Då kan det vara skönt att söka sig till skuggan. Och skuggan ha vi nu fått på våra två altaner.
materialvalet var inte särskilt svårt. Vi hade två alternativ. Någon typ av segelduk eller bambu. Visserligen hade skuggsegel blivit bra mycket billigare. Men bambu är så mycket snyggare och ger en mer ombonad känsla.
Så 10 rullar om 3 x 2 meter bambu inhandlades. Rullarna var blytunga och precis vad vi mäktade med att baxa uppför trappan till altanen – för att inte tala om lyfta upp på takstolarna!


På något sätt skulle bambun fästas på takstolarna. Eftersom jag i min ägo hade två rullar riktigt bra najtråd så valde jag att naja fast bambumattorna. På undersidan av bambun ligger takstolarna och på ovansidan behövdes några lister att. Då var det bra att jag använt tryckimpregnerat trä som emballagevirke i flyttcontainern. När jag sågat brädorna till halva bredden så blev de alleles lagom breda.


Tak med fastnajade lister.


Gästvåningens breda altan och vår lite smalare med sina nya bambutak. De täcker inte hela altanerna. Ibland vill man ju sitta i solen också!


Nu kan våra gäster njuta av både sol och skugga utanför gästvåningen.

Leveranser till hemmet!


Idag har vi fått många paket. Och det är inte alltid så enkelt att vara mottagare. Alla leveranser föregås av ett telefonsamtal från chauffören. Det är bara att hoppas att man är på någon plats med täckning när det ringer. Några riktiga adresser finns inte, så man måste förklara vad man bor. Men det är väldigt få chaufförer som orkar lyssna – om de ens kan engelska. Vår första leverans idag skulle jag hämta vid lastbilen som stod vid hardware-affären. Trodde naturligtvis att det var den i vår by, men det var i grannbyn. Men det var ju så nära så jag hittade den snabbt. Nästa transport hade varor från två ställen vilket var effektivt. Den chauffören visste hur det skulle gå till. Han sa ”Kan vi mötas vid Katerinas market?”. Enkelt och lätt. Jag var där inom fem minuter. Sen körde lastbilen efter mig och kunde lasta av massor av stolar och ett bord.


Christina håller fortfarande på att ytbehandla den förra stolleveransen. Först en blandning av stålull och vinäger som ger träet en åldrad, lite gisten karaktär. Sedan ett lager skyddande Osmo hårdvaxolja.


De första stolarna vi köpte var ett testköp till gästvåningen – för att se om de gick att sitta på. Och de är riktigt sköna. Så det blir likadana stolar för oss på bottenvåningen. Synd bara att 4 av stolarna som kom idag hade sitsar som inte passade.


Två exakt likadana plåtbord har också kommit. Egentligen är jag inte så förtjust i plåtbord, men jag tyckte att det skulle vara praktiskt utanför gästvåningen om någon vill stå ute och laga mat. Att det blev två beror på att på första stället jag beställde på fick jag meddelande att köpet inte gått igenom. Då köpte jag det på ett annat ställe. Men det visade sig att båda köpen slutfördes. Och jag är rätt glad för mina två bord. De var prisvärda och ser ut att vara i riktigt bra kvalité.
Nu återstår bara att få hem mina två träbord som varit på drift i närmare 2 månader.

Invigning av plåtborden med mixed grill, nyupptagen rostad potatis och en västerländsk version av den heta, saftigt syrliga thailändska Som Tam-salladen.

Nikon tar oss till nya höjder


Varje morgon när vi tappar upp vattnet till vårt morgonkaffe så tittar vi ut genom köksfönstret och ser en vacker bergstopp. Ibland kan den vara täckt av ett tunt lager snö eller så har molnen svept in den i ett mjukt ludd. Men idag så syntes toppen klar från vårt fönster. Så vi packade snabbt våra ryggsäckar och körde söder ut till Mount Nikon fot.


Vägen upp var nästan en mil lång. Men väldigt lätt eftersom det är en dålig grusväg hela vägen. Vägen är en favorit bland traktens mountainbikecyklister.


Mycket hade blommat över där vi startade men ju högre upp vi kom desto fantastiske blev blomsterprakten.


Efter 836 meters uppstigning kom vi upp till Mount Nikon topp på 1203 m.ö.h.
Där kunde vi titta ner på vår hemby Agios Nikolaos medan vi njöt av vår medhavda matsäck.
Sen var det bara att vända och gå de ca. 10 kalorimetrarna tillbaka.
Men det var inte sista gången vi besökte platsen. Vi såg många krokusblad högt upp och även mängder med orkidéer som inte var i blom.


Några orkidéater var i blom nu. Och orkidéer är alltid roligt att hitta.