Kategori: Greece

Kalamata inte bara oliver

PubliceratFörfattareLeif Fryle2 kommentarer


För Christina och mig är Kalamata det centrum där service och handel finns. Och idag var det dags igen för några inköp. Det blev en bra dag utan trängsel. Det var inte många som ville springa runt i centrum i regnet. Men paraplyförsäljarna var både aktiva och glada över varenda droppe.


Vi började i kvarteren där maskin- och verktygsaffärerna finns i överflöd. En röjsåg blev beställd. Hämtas nästa måndag när vi ändå ska hämta gäster som kommer med flyget.
När vi gick tillbaka till bilen sprang vi på ett kafferosteri. Där fanns kaffe både högt och lågt. Personalen uppskattade att det kom in nyfikna utlänningar och fotograferade.


Så vi fick med oss några gåvor från rosteriet. Nymalet grekiskt kaffe och Ceylon-te. Tack för det!


Främsta anledningen till inköpsresan var växter till trädgården. Den första plantskolan tjänade en bra hacka på oss. Där köpte vi en hel häck blåblommig Westringia fruticosa, ännu ett apelsinträd till citruslunden; sorten ’Valencia’ som ger frukt april-september (ovanlig tid för apelsiner som annars mognar under vintermånaderna). Ett kakiträd (Diospyros kaki), ett granatäpple och ett svartfruktigt fikon ’Vasilika Mavra’, en krypande/hängande form av rosmarin och ett par Eremophila nivea fick vi också med oss. Två plantor som ser ut som jordgubbar ”presentade” plantskoleinnehavarinnan oss med. Hon tänkte väl att vi föredrog ätbara växter eftersom vi köpte så många fruktträd… På nästa plantskola kompletterade vi med avokado ’Fuerte’ och japansk mispel; Eriobotrya japonica och lite perenner. Och som den inbitna trädgårdsnörd Christina är kunde hon inte motstå en ny rosablommande form av Trachelospermum jasminoides ’Pink Air’.


De flesta växter är nya för oss. Men en och annan planta från norr har hittat vägen hit.


Vår lunch intog vi på ett något oväntat ställe. Tavern ”Costas” Vassiliadis. Det ligger på en väg som kantas av åkrar och små industrier. Det är ingen taverna man åker förbi av en slump. Den har bara öppet till lunch och en bit in på eftermiddagen. Ändå har de bästa recensionerna i hela Kalamataområdet.
Här är positionen för tavernan om du är sugen på en god måltid. 37.032550, 22.085714 Klistra in siffrorna i ett sökfönster så får du upp en karta.


Så här glada åkte Christina och jag hem i vår fullastade bil.

Utflykt åt sydöst

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


Anledningen till vår utflykt var att vi hört att grönsaksmarknaden i Areópoli skulle vara riktigt bra. Och det visade den sig vara. Så vi inhandlade massor med fräscha livsmedel.


Det är lätt att bli trött av att handla. Och är man i Areópoli så ska man passa på att vila benen och dricka kaffe på ett av stadens färgglada caféer.


Eftersom dagen ännu var ung så beslutade vi oss för att köra över till tungans östsida. Vägrenarna är helt fantastiska så här års. Överallt blommar det i överflöd.


Och får man se mattor med Muscari och orkidéer så blir det fotostopp.


Vårt mål var en plantskola i Gythio. Vi har kört förbi den många gånger, men aldrig haft tid att gå in. Det visade sig vara den trängsta plantskola vi någonsin besökt. Det gick sällan att sätta fötterna parallellt i gångarna för då rev man ner krukor. Och det gjorde det inte så lätt att hitta växterna som vi behövde. Plantskolans utbud av terrakotta är imponerande. Så en vacker kruka fick följa med hem.


Sedan var det dags för lunch. Inte långt från plantskolan ligger vår absoluta favorit bland Peloponnesos tavernor. På Barba Sideris har vi ätit flera gånger. Men detta var första gången vi satt på deras uteservering vid stranden. Och på uteserveringar i Grekland brukar det ju alltid finnas tiggande katter. Det gjorde det också här. Men att det finns en ful anka som visligen inte tigger men håller den tiggande katten sällskap och kliar den på ryggen är nog rätt ovanligt.


Av mat blir man trött. Så vi beslutade oss för att åka till någon avskild plats och sova middag. På den häftiga halvön utanför Kotronas slog vi oss ner i en lugn vik. Och vi blev väldigt varma av att ligga på den svarta stranden. Så vi kylde av oss med ett bad. Årets första! Det var svalt, men inte jättekallt.


På en mur vid ett kapell hittade vi en av mina favoriter. En gul Onosma.


Sedan bar det av hemåt över lite högre berg. Där blommade det också rikligt och vaxblomman (Cerinthe) såg vi miljontals.

Det rättar till sig

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


Att flytta in i ett nybyggt hus betyder inte att allt är färdigt. Det finns alltid en del restpunkter som ska ordnas, och man kommer på vissa saker som man vill ändra eller komplettera. Så i onsdags kom ett gäng och fixade lite. I vårt kök önskade vi få två hyllplan på höjden. Och det var inga problem hyllplanen fanns redan men ett av fästena hade kommit bort i hanteringen.  Det var inte så långt borta för jag hittade det under vår köksö. Nu är hyllorna på plats och vi får plats med ännu fler glas och bunkar.


Den stora missen som gjorts var dörren till gästtoan. På ritningen var den ritad vänsterhängd inåtgående. Och det hade fungerat om dörrbladet varit fyra centimeter smalare. Men nu blev den inåtgående högerhängd. Och för att stänga dörren fick man krypa halvvägs in i duschen. Att den väldigt tunga dörren dessutom slog i toastolen var inte heller bra. Men vi löste det. (På bilden vår fantastiska byggmästare Panayotis som alltid är med och gör ett handtag – inte bara övervakar sina hantverkare…)


Snickaren fick vända hela karmen och göra dörren utåtgående. Det fungerar rätt bra. Man får visserligen gå runt dörren för att öppna den. Och det finns inget naturligt dörrstopp. Eftersom taket är sänkt i just den här delen funderar jag på att göra ett dörrstopp i olivträ att fästa i taket.
Pentryt är till för våra gäster. Det kommer att bli ett av Greklands mest välbestyckade. Men konkurrensen är inte speciellt hård.


I gästvåningen har vi dörrluckor med lås. Det är inte standard utan en specialinstallation. Men det blev inte så bra eftersom dörrluckan bara gick att öppna med nyckel. Det var väldigt stor risk för in- eller utelåsning. Nu har vi kompletterat dörren med ett handtag. På insidan var det ont om plats så det blev ett väldigt litet handtag.


En del saker kvarstår att rätta till. Som lilla gästsovrummets sänglampor. Efter en diskussion med byggmästaren så lovade han bila upp väggen och flytta kablarna uppåt.

Och en lämplig lampa ovanför gästrummets lilla hörnhandfat var omöjlig att hitta. Så lösningen blir en platsbyggd spegel med inbyggd belysning. Kommer den vara klar till vår första gäst kommer om 10 dagar?

Måndag i olivlunden

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


Inte skiljer sig måndagarna nämnvärt från övriga veckodagar. Fast ingen dag är den andra lik. Idag började jag med att köpa en gasflaska så jag kunde testa nya wokbrännaren till lunchen. Det blev en flaska av största modellen. Så småningom så ska det anslutas till en grill också. Brännaren fungerade perfekt. Riktigt bra hets fick jag i pannan.


Wokmat har vi nästan alltid hemma. Och lite färsk vildsparris kunde jag plocka i lunden. Den lilla gröna squashen är en ny bekantskap och har blivit en storfavorit.


PÅ eftermiddagen ägnade både Christina och jag oss åt beskärning. Christina har ju mer vana än jag på trädbeskärning så jag fick lite handledning till att börja med.


Några lite grövre grenar skulle sågas av för att fixa bättre utsikt åt hav och berg. Då åkte motorsågen fram. Innan jag kunde börja såga så var jag tvången att fixa bränsle. Det blev en snabbtur på cykeln till närmaste mack för att handla en dunk med fulbensin. Någon miljövänligare bensin verkar inte finnas här. Så jag får stå ut att såga i en dimma av illaluktande avgaser.
När jag skulle starta sågen så gick naturligtvis den sönder. Dödarknappen gick av. Men jag fixade en egen lösning. Inte så vacker men väl fungerande.


Med nybeskurna träd har vi fått mycket mer hav i vårt blickfång.


Efter som olivträden är eftersatt så blir det väldigt mycket grenar att ta hand om. Idealet hade varit om jag hunnit köpa en brunchförstörare (svengelska). Men det har jag inte. Så jag får elda lite istället. Och färska olivkvistar brinner bra. Tror nog att bladen innehåller lika mycket olja som oliverna.

Vårvandring på Peloponnesos

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar


I Sverige kommer våren när det är varmt nog. Så gör den inte i Grekland. Där kommer våren den 1 mars vare sig man ligger på en strand på Kreta eller åker störtlopp i Aráchova. Så Christina och jag beslutade oss för att ta en picknickvandring efter som det var första vårdagen och dessutom lördag. (Inte lätt att hålla reda på veckodagarna när man är pensionär).
Så vi tog bilen till Hotel Faraggi som har en takservering med magisk utsikt. Men vi åkte dit för att gå en vandring som går mycket nedför och mycket uppför men nästan inget däremellan.
Euphorbia characias är bland det pampigaste vi kan se i naturen nu.


Som väntat fick vi se en hel det vackra växter. Två olika Romulea? Denna är större än de flesta andra jag sett, om jag nu inte tagit fel på släktet. Säkert minst 2 cm bred. Jag vet tyvärr inte arten och är tveksam om släktet.


Ornithogalum är vacker i sina vita kronblad.


Lithodora zahnii finns i olika färger, nästan vit, rosa och denna blå är absolut vanligast.


Scilla messaniaca har ett väldigt litet utbredningsområde. Den växer i skuggiga slänter och bergssidor.


Vildsparrisen är styv finflikig och taggig. Här bäddar den in en Iris unguicularis som är en väldigt rikt förekommande iris så här års.


När mullbäret fått mandelblom så är det något som inte stämmer. När man kommer nära så syns det är två träd som bestämt sig för att ha kronorna på samma ställe.


De porösa slänterna är perfekta för flygfän att bygga bo i. Vet inte om det är bin eller något annat. Man hör på långt håll deras surr runt boet.
Grenen som sticker fram är en mycket vanlig ek. Den har små taggiga blad som inte är så trevliga att umgås med.


Efter många år inom processindustrin kan jag inte sluta att imponeras av en snyggt klämd läcka. Och det finns många rör i bergen för att leda vattnet dit det behövs.


Bergsgubben nere i vänstra hörnet ser lite plågad ut!


Att fika med en vacker utsikt åt berget Taygetos och toppen Profitis Ilias är livskvalité.