Kategori: Fryle Garden Greece

En bra dag!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Igår kom jag äntligen hem till Mani. På flygplatsen i Kalamata stod en glad mottagningskommitté och tog emot mig.
När vi körde in på tomten så hade solen gått ned så det var inte läge att ta en trädgårdsrunda för att se vad som hade hänt på min drygt tvåmånaders bortavaro. På kvällen blev jag bjuden på en riktigt god fisksoppa med surdegsbröd som tillbehör. Av någon anledning så blev surdegsbrödet godare när jag inte var hemma och kunde baka. Utan Christina fått ta över baksysslan.

Idag vaknade jag i min egen säng till ljudet av fågelkvitter. Fast det var nog att ta i. Fåglarna började först kvittra när jag varit vaken tre timmar.
Frukosten fick jag äntligen äta ihop med min fru igen. Och spela Backgammon ingår förstås. Christina hade en bricka kvar när jag vann. Liten marginal men det är roligast att vinna på det viset.

Det var spännande att se hur Dotty skulle reagera när vi möttes igen. Hon var väldigt skeptisk. Dotty hoppade upp till mig flera gången men bara nosade snabbt på mig innan hon återvände till golvet. Tydligen är hon Christinas katt numera. Men jag ska vinna över henne på min sida igen.  

Kycklingarna har på några månader blivit stora ungfåglar. Dom är rätt så tama och är lätta att plocka upp. Men tuppen tycker att alla höns är hans och dom ska jag ge sjutton i. Så han slogs tappert med mina ben.

I grönsakslandet är det full fart. Nu finns där massor med kålväxter färdiga att skörda. Potatis har vi både nysatta och skördefärdiga. Det är rätt gott om röda jordgubbar. Ett par dagars strålande sol så får dom nog lite sötma.

Att komma från ett grått vinterväder i Sverige till varmt Mani med strålande sol är helt underbart. Förmiddagsfika intog vi på altanen i 20 graders värme. På eftermiddagen satt vi vid kajkanten i byn och år en god och sen lunch i bara skjortärmarna.
Nu snart vankas det födelsedagbakelse som Christina handlat i byn. Det tar aldrig slut på lyxen denna dag.

Långt borta och nära

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Foto: C. Fryle

Att vara långt hemifrån känns lite jobbigt nu. Men när jag får en sådan här bild skickad till mig på Mount Nikons snöklädda topp med Dotty i förgrunden sitta på gästvåningens mur, då smälter mitt hjärta. Det är så sagolikt vackert och det finns kvar när jag kommer hem om några månader.

Foto: C. Fryle

Nu pågår det mest tidsödande jobbet i olivlunden. Beskärning och flisning av kvistar tar lång tid. I år får Christina klara av det själv. Jag är osäker på om Dotty är till någon större hjälp.

Foto: C. Fryle

Även om en katt inte är till någon praktisk nytta så är de ändå ett väldigt roligt sällskap. Jag tror Christina och Dotty trivs väldigt bra ihop men kanske båda saknar mig litegrann.  Långt ner i tårna.

Idag har jag varit hos husläkaren och diskuterat mina ryggkotor. Dom har det tydligen slitit på rejält och det känns långt ner i tårna. Att jag tappade min högra hörapparat när jag gick därifrån var inte så muntert. Polisen får nog in mängder med förlustanmälningar nu när folk använder munskydd. Att ha snören bakom öronen där hörapparaterna sitter är inte smart. Men det är ju ett måste med munskydd på många ställen.

Nu är jag åter i Göteborg men det dröjer nog tills jag ser ljuset i tunneln. 30 gånger till måste jag stiga av spårvagnen och gå genom tunneln till strålningen. Men har man inget val så är det lätt att acceptera.

Tjugo minuter strålning varje vardag upptar inte så mycket tid. Jag får mycket tid till mitt fotograferande. Det kommer förhoppningsvis bli några användbara gatuporträtt.
Vackra flickor står alltid högt i kurs. Min mina favoritmodeller är ändå gamla och skrynkliga damer. Men dom är mindre vanliga på spårvagnarna.

Olivskörden avklarad!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nu är det full fart i olivlundarna. Mycket ska skördas och ju tidigare oliverna tas desto bättre olja. Dom första som skördade gjorde det redan i slutet av oktober men vi väntade några veckor tills vår skördehjälp anlänt.
Vi skördar helt manuellt så det tar lite tid. Våra träd var inte precis översållade med oliver. Men ändå blev det mer olja än vi fått något år tidigare. 12,5 säckar körde vi till pressen. En liten del av oljan tar de som betalning. Om vi lämnat ut skörden till ambulerande plockare så hade de tagit hälften av oljan som betalning för arbetet.

Vi var fem som skördade. Förutom Christina och jag var det Karin, Manne och Emelie. Karin och Manne har varit här i Mani flera gånger. Men aldrig ägnat sig åt olivskörd. Emelie fick vi låna av Julia och Peter på Klinta Trädgård. Jag tror Emelie trivdes bra med att jobba i sommarvärme i stället för ett kallt och blött Skåne.

Efter avklarad skörd förtjänat vi kaffe och kaka i solen.

Skör den tog en och en halv dag och våra gäster var här en hel vecka. Så det blev tid till att undersöka omgivningarna. En dag tog vi en tur och guidade till ställen där höstlökarna hade börjat blomma.

Karin och Manne visade sig var väl förtrogna med både flora och fauna i vårt område. Och de utnyttjade tiden väl till att skåda fågel och leta växter. Några gånger var Emelie med och bättre läromästare än Karin kunde hon inte ha.

Höjdpunkten för mig och kanske även för våra gäster var att provsmaka den nya oljan. Och nypressad olja är en smakupplevelse som alla borde få prova.
Tack Karin, Emelie och Manne för hjälpen med skörden.

Förlossningsförberedelser

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nu är det bråda tider. Snart ska familjen utökas med 9 individer hoppas vi. På tisdag beräknas de första små se dagens ljus.

Det är en hel del förberedelser inför förlossningen. Men profylaxkurs slipper vi. Förberedelserna är mer handfasta. Ett par dagar efter kläckningen ska kycklingarna läggas under en värmelampa. Den är nu monterad på lilla toaletten som numera är BB.  Återstår en en lagom stor balja och strö som måste införskaffas i morgon.

När kycklingarna växt till sig lite ska de få flytta ut till ett eget litet hus. Detta bygger jag nu av en pall, pallkragar och lite plywood.

Endast ett ägg har vi tagit från våra egna hönor. Men den modern är än inte informerad om att hennes status kommer upphöjas till moder alldeles strax. Jag tror faktiskt inte hon är så intresserad. Där emot är hon och de andra hönsen väldigt intresserade av att äta getoxalis. Jag undrar hur mycket oxalsyra en hönsmage tål.

När regnet äntligen kommer!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nu kom äntligen regnet vi väntade på. Jag tror det startade någon gång tidigt på morgonen. Ungefär när vi vaknade. Jag tog en titt på regnmätaren när jag klätt mig. Den var överfull, så jag tömde den. Tio minuter senare tittade jag igen och då var det 40 millimeter i den. 4 millimeter i timmen är ett rätt bra skyfall.

När det lugnade ner sig så tog kameran och jag en promenad. Vår olivlund svalde vattenmängderna otroligt bra. Vi har nyrenoverade terrasser så de fungerar som det är tänkt. Men vår väg ner till havet var en flod och många av olivlundarna var översvämmade. Så har de heller inga terrasser som inte vattnet smiter ut från.

På cykelbanan nedanför vårt hus rann det kopiösa mängder vatten på sina ställen. Mycket rann ut i vår lilla nästan privata badvik.  Så nu kan jag ta ett gyttjebad där.

På cykelbanan samlas mycket lera och det bildar vackra mönster men är halt som såpa så det är bäst att ta det försiktigt.

Vissa är för små för att ta det försiktigt och råkar riktigt illa ut.

Så trots åskovädret med skyfallen så klarade vi oss väldigt bra.
Värre var det för våra vänner som fick ett blixtnedslag i kraftledningsstolpen precis efter transformatorn som matar deras hus. Så nu måste de vänta på reparation av stolpe och transformator innan de har någon ström.