Utflykt åt sydöst


Anledningen till vår utflykt var att vi hört att grönsaksmarknaden i Areópoli skulle vara riktigt bra. Och det visade den sig vara. Så vi inhandlade massor med fräscha livsmedel.


Det är lätt att bli trött av att handla. Och är man i Areópoli så ska man passa på att vila benen och dricka kaffe på ett av stadens färgglada caféer.


Eftersom dagen ännu var ung så beslutade vi oss för att köra över till tungans östsida. Vägrenarna är helt fantastiska så här års. Överallt blommar det i överflöd.


Och får man se mattor med Muscari och orkidéer så blir det fotostopp.


Vårt mål var en plantskola i Gythio. Vi har kört förbi den många gånger, men aldrig haft tid att gå in. Det visade sig vara den trängsta plantskola vi någonsin besökt. Det gick sällan att sätta fötterna parallellt i gångarna för då rev man ner krukor. Och det gjorde det inte så lätt att hitta växterna som vi behövde. Plantskolans utbud av terrakotta är imponerande. Så en vacker kruka fick följa med hem.


Sedan var det dags för lunch. Inte långt från plantskolan ligger vår absoluta favorit bland Peloponnesos tavernor. På Barba Sideris har vi ätit flera gånger. Men detta var första gången vi satt på deras uteservering vid stranden. Och på uteserveringar i Grekland brukar det ju alltid finnas tiggande katter. Det gjorde det också här. Men att det finns en ful anka som visligen inte tigger men håller den tiggande katten sällskap och kliar den på ryggen är nog rätt ovanligt.


Av mat blir man trött. Så vi beslutade oss för att åka till någon avskild plats och sova middag. På den häftiga halvön utanför Kotronas slog vi oss ner i en lugn vik. Och vi blev väldigt varma av att ligga på den svarta stranden. Så vi kylde av oss med ett bad. Årets första! Det var svalt, men inte jättekallt.


På en mur vid ett kapell hittade vi en av mina favoriter. En gul Onosma.


Sedan bar det av hemåt över lite högre berg. Där blommade det också rikligt och vaxblomman (Cerinthe) såg vi miljontals.

Vårvandring på Peloponnesos


I Sverige kommer våren när det är varmt nog. Så gör den inte i Grekland. Där kommer våren den 1 mars vare sig man ligger på en strand på Kreta eller åker störtlopp i Aráchova. Så Christina och jag beslutade oss för att ta en picknickvandring efter som det var första vårdagen och dessutom lördag. (Inte lätt att hålla reda på veckodagarna när man är pensionär).
Så vi tog bilen till Hotel Faraggi som har en takservering med magisk utsikt. Men vi åkte dit för att gå en vandring som går mycket nedför och mycket uppför men nästan inget däremellan.
Euphorbia characias är bland det pampigaste vi kan se i naturen nu.


Som väntat fick vi se en hel det vackra växter. Två olika Romulea? Denna är större än de flesta andra jag sett, om jag nu inte tagit fel på släktet. Säkert minst 2 cm bred. Jag vet tyvärr inte arten och är tveksam om släktet.


Ornithogalum är vacker i sina vita kronblad.


Lithodora zahnii finns i olika färger, nästan vit, rosa och denna blå är absolut vanligast.


Scilla messaniaca har ett väldigt litet utbredningsområde. Den växer i skuggiga slänter och bergssidor.


Vildsparrisen är styv finflikig och taggig. Här bäddar den in en Iris unguicularis som är en väldigt rikt förekommande iris så här års.


När mullbäret fått mandelblom så är det något som inte stämmer. När man kommer nära så syns det är två träd som bestämt sig för att ha kronorna på samma ställe.


De porösa slänterna är perfekta för flygfän att bygga bo i. Vet inte om det är bin eller något annat. Man hör på långt håll deras surr runt boet.
Grenen som sticker fram är en mycket vanlig ek. Den har små taggiga blad som inte är så trevliga att umgås med.


Efter många år inom processindustrin kan jag inte sluta att imponeras av en snyggt klämd läcka. Och det finns många rör i bergen för att leda vattnet dit det behövs.


Bergsgubben nere i vänstra hörnet ser lite plågad ut!


Att fika med en vacker utsikt åt berget Taygetos och toppen Profitis Ilias är livskvalité.

 

 

Vårpromenad bland blommor

Vårpromenad bland blommor

Euphorbia dendroides. Trädtörel

Nu är det blomning på varje kvadratmeter i Mani, Grekland. Så Christina och jag beslutade oss för att lämna trädgården och ta en tur ut och njuta av vildfloran. Så vi tog cyklarna söder ut till Εκκλησία Παναγία Κουβάτσου. Det är ett litet kapell som ligger vid Trachila. Tidigare har vi startat vandringar lite söder om och norr om detta kapellet. Och det har alltid varit fantastiska leder och fantastisk blomning. Denna leden var inte så blommrikt och rätt så dåligt underhållen. Men fördelen är att den går brant uppför och går att knyta ihop med andra leder. Så det blev ett spår på appen Wikiloc.

Anagyris foetida, stinkginst

Trots att det inte var det värsta överdåd av blommor så såg vi ändå mycket vackert som denna Anagyris foetida, stinkginst.

Anemone coronaria, bukettanemon

 

Euphorbia characias

 

Himantoglossum robertianum, jättenycklar


Efter 400 meters uppstigning så fick vi en välförtjänt fika.

Taygetos kallar!

Trots att vi har fullt upp med att ställa ordning huset och tomten är det svårt att motstå det vackra berget Taygetos. Så sist jag körde för att handla några skruvar så fastnade min blick på Taygetos soliga och snöklädda topp. Det fick mig att vilja komma närmare. Att se mer.


Och efter serpentinvägarna fick jag se iris. Den är rätt allmän har och har blommat i några veckor nu.


Mandelblommen är på gång och kommer snart att nå sin fulla prakt.


Euphorbian börjar att få färg. Och ett litet plåtkappel bör ju alla ha. Jag får fundera på om jag ska skaffa ett.


Orkidéer av alla slag är i startgroparna. Några varma dagar och de syns i tusental.

Helgfrid i Mani


Det kanske hör till vanligheterna att hantverkarna kommer till helgen. I alla fall så kom två elektriker och en nätverkare i lördags. Elektrikerna satte upp lampor. Sådant har jag ju alltid gjort själv. Men här är det proffsen som gör jobben. Nätverkaren satte in en ny router och fixade nätverksuttag under skrivbordet. Första veckan var internetkontakten miserabel. Men nu verkar det mycket bättre.


Själv måste jag ju sysselsätta mig också. Så jag förberedde inför en 12 meter lång häckplantering. Jag uppskattar att det tar tio gånger längre tid att bearbeta jorden här än vad det tagit i mina trädgårdar i Sverige.


Lite nöjen måste jag ju ha. Så jag undersökte floran i intilliggande olivlundar. Och visst blir jag avundsjuk.

Men lite vår fick jag med mig hem.

Innan solen hann försvinna nedanför horisonten tog vi cyklarna till Stoupa. Där unnade vi oss vars ett glas vin på to steki.