Kategori: Flora

En lugn morgon i Mani, Grekland.

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


Jag gillar morgonen när luften är frisk, om inte sval så lite ljummen. Ofta brukar jag göra lite jobb i trädgården direkt på morgonen, men idag tog jag det lugnt och slappade någon timme innan frukost. Till frukost blev det en klassisk yoghurt med frukt och honung. Och så det obligatoriska partiet Spingo mot Christina. Jag vann partiet men senare på dagen utklassade hon mig.


Efter frukost hoppade jag upp på cykeln och tog mig till marinan. Där hämtad jag lite post. Inte på ett postkontor utan på Greggs taverna. Det är en liten egenhet här i Grekland, att posten inte kommer hem till en utan var den hamnar får man gissa sig till.


Självklart ska fiskarnas fångst inspekteras om man är i marinan på morgonen. Det såg inte ut att vara en rekordfångst denna gång. Men kanske kommer det någon som har en utsvulten katt och köper några fiskar.


Ovanför fiskförsäljningen sitter gubbarna och intar sitt morgonkaffe.


Sen cyklade jag en bit söderut och passerade Pantazi beach. Där var det inga badande turister än. Semesterfolk sover länge. Det blir säkert fullt i solstolarna längre fram.


Sen drog jag mig in i olivlundarna ett par hundra meter för att inspektera ett par vänners husbygge. Det kommer bli ett mycket fint hus. Det syns redan nu.


Nu börjar olivlundarna fyllas med cyklamenblommor. Än är det ett tag tills vi kan hitta narcisserna.


Men i Agios Nikolaos hittade jag några monsternarcisser. Nej det är inga narcisser utan Pancratium maritimum, strandlilja. Dessa gillar att växa i fin sand på stränder. Och det har vi ont om här. Men det finns en liten sträcka med denna sand och där växer några ensamma lökar.

Var är hösten?

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


Idag har vädret varit lite halvmulet. En perfekt dag att ta sig upp i bergen och se om vi kan hitta hösten. Vi tog bilen upp till Hotel Faraggi som ligger med vacker utsikt över en djup ravin och över Taygetos högsta toppar. Det är ett bra ställe att starta sina vandringar på. Men innan vi startade så åt vi en god lunch på hotellets takterrass. Som vanligt så blev vi väldigt nöjda med maten och servisen.


Den vanliga och oansenliga Prospero autumnale var i blom lite här å var.


De första Colchicumarna blommade också om än ej så rikligt.


Campanulor finns det gott om men inte så många som blommar så här års. Men Campanula versicolor bjöd på en fin blomning.


Campanula versicolor är ingen liten klocka.


Cyklamen har precis börjat blomma på vår tomt vid havsnivån. Men en bit upp i berget har det fallit mer regn och där fanns det många vackra exemplar.

Kaktusfikonen är mogna redan på högsommaren. Det är en mycket vacker frukt när frukterna står ut som tår från sina kaktusblad. Men det är ingen frukt som jag rekommenderar att någon plockar. Jag har gjort det och det var inte så roligt att plocka taggar från händer och läppar.


Efter 90 minuter hade vi nått en bra bit in i ravinen och kommit ner på flodbädden. Där vad det dags att fylla på med näring för att kunna ta sig till baks till bilen. Det blev en hård vandring för mitt skadade vänsterben. Men man kan inte låta ett ben bli ett hinder.

Leif F

1750 meter på 60 år

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar


I måndags fyllde Christina 60 år. Det firade vi högtidligt. Vi spände på oss vandringskängorna och knatade upp genom en mycket brant och stenig terräng. Stenigaste vandringen hittills i vårt gemensamma liv skulle jag tro.


Vandringen gick upp till en topp på 1750 meter i bergskedjan Parnon. Vägen upp var solig och varm men vi fick lön för mödan på toppen. Där var milsvid utsikt i 360 grader.


Blomsterprakten så här års är inte på topp men vi fick ändå se många vackra växter i blom. Som denna Digitalis ferruginea.


På de vindpinade topparna växer tusentals höga tistlar. Här samlas bin och andra flygfän för att hjälpa till med pollineringen.


Totalt blev vandringen en mil. Det låter ju inte så långt. Men vi var rejält trötta och glada att åter vara nere vid startpunkten. Där mötte en åsna med sin gubbe oss. Vi prata länge och intensivt med varandra. Men ingen av oss förstod ett enda ord av vad den andre sa.

Så här vackert firade Christina sin födelsedag.
Grattis igen älskling!

En upptäcktsresa i det lilla

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


När man hamnar i en ny miljö så finns det mycket att upptäcka. Träden, arkitekturen och gatulivet är sådant man upptäcker utan ansträngning. Det kommer på en automatiskt. Men de små sakerna kräver lite mer. Och jag bestämde mig för att sätta fokus på de små sakerna. En av anledningarna till detta är att jag alltid varit en usel macrofotograf. Så jag bytte till ett macroobjektiv på kameran och gav mig ut.
På stränderna växer denna lilla blomma på långa stänglar. Trots att vinden var måttlig vajade stänglarna mer än lovligt. Men jag hittade några stänglar som rörde sig lite mindre. Det blev ett 20 tal bilder och ingen jag blev direkt nöjd med.


Då var det lättare med detta snäckskal som är hårt fixerat i berget. Och så är ju det betydligt större än blomman.
Jag tror att snäckskalet har varit helt inneslutet men på grund av eroderingen så tittar de fram.


Jag går dagligen förbi ett litet träd med dessa läckra förställningar. Egentligen så behövs inget macroobjetiv för förställningen är lite större än ett hönsägg.


Djur finns det gott om i vår olivlund. Ibland kommer de på besök ända upp på altanen. Denna vad det nu är tog nog sig en tupplur för den hade inga planer på att flyga.


Men lättast är ändå att fotografera djuren när de är döda. De ger en tid att testa många vinklar och kamerainställningar.
Jag inser att det krävs mycket mer övning för att bli en hyfsad macrofotograf.

På högre höjd

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


Efter många heta dagar nere vid kusten ville vi upp i bergen. Vi beslöt oss för att försöka köra upp genom Vassiliki Forest till Kalamata klätterklubbs stuga. Det är ett bra ställe att vandra från om man vill upp på riktigt hög höjd. Härifrån går också en markerad led upp till Taygetos högsta topp Profitis Ilias. Jag skulle bestämt avråda någon från att köra upp dit med en tvåhjulsdriven bil. Men det gjorde vi – med hjärtat i halsgropen!


Vi valde att följa leden upp mot Profitis Ilias. När vi kom upp över trädgränsen så öppnade sig ett sagolikt vackert landskap.


Långt bort syns toppen. Någon gång ska vi upp på den. Men denna gången startade vi vandringen ett par timmar för sent för att nå ända upp i acceptabelt väder. Så vi vände någon kilometer innan. Regn och åska förföljde oss på tillbakavägen.


Så här års vill vi högt upp för att hitta den intressanta floran. Och vi fick verkligen se många rara växter. Det var några små snölegor kvar efter vandringsvägen och i dess kant blommade krokus (Crocus nivalis).

Där det finns snötryck och starka vindar föredrar växterna att bli låga och kompakta.


På tillbakavägen var det skönt att komma ner till trädgränsen där vi kunde få lite skydd från regnet. Och åsknedslagen höll sig ett par kilometer söderut.


Under tallarna hittade vi riktigt vackra eldsalamandrar. De trivdes säkert extra bra nu när det blivit lite fuktigare.


Tillbakavägen gick på samma usla vägar men vi tog oss neråt. När vägarna äntligen blev riktigt bra så fick vi trängas med boskapen.