Det vill till att vara förberedd

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Att flytta kräver planering. Att flytta utomlands kräver ännu mer planering. Och det är vad jag håller på med nu. En viktig del av planeringen är att vara förberedd på vad man kommer att möta i sitt nya hemland. Därför har jag plockat fram alla floror av intresse. Det blev en rätt gedigen hög. Men de flesta floror tar upp större områden än bara Grekland. Tyvärr har jag inga floror av Arne Strid. Det borde jag ha. För er som inte vet vem Arne Strid är, så kan jag tala om att det är mannen som kan Greklands flora bättre än någon annan.  Han har bland annat givit ut Flora Hellenica. Ett heltäckande praktverk i flera delar.
Här är en liten presentation av vad jag hittade i min bokhylla.

Greek Mountain Flora är en serie vackra fotoböcker. Bilderna är fina, men informationen knapphändig. Du får bara reda på ett ungefär vad bilderna är tagna. Och böckerna är dyra. Men Klaas Kamstra som gjort dem har också en väldigt användbar webbsida. Där kan man se de vackra bilderna med mycket mer information än i böckerna.
http://www.greekmountainflora.info/

 


Wild Flowers of Greece av Vangelis Papiomytoglou är en liten behändig bok med mjuka pärmar. Den passar perfekt att ha i ryggsäcken eller bilen. Fotona i boken är hyfsat beskrivande och övrig information är fyllig.
http://www.mediterraneo.gr/

Wildflowers of Mainland Greece av Johannes Flohe är en bok jag knappt hunnit öppna än men den har många fina foton och en hel del textsidor med information jag förhoppningsvis får användning för.
https://www.nhbs.com/wildflowers-of-mainland-greece-book

Bulbs of Greece är en riktigt läcker liten bok med mycket bra bilder och text. Författaren är den helt otrolige Christopher Grey-Wilson. Hans kapacitet när det gäller att producera böcker och artiklar är enorm. Och han vet vad han talar om.  Gillar du lökväxter och orkidéer? Köp boken!
http://www.alpinegardensociety.net/sales/books/bulbous/Bulbs+of+Greece+A+Field+Guide+to+the+/210/

Wild Flowers of the Mani är boken jag fick I julklapp av min älskade Christina.  Bokens författare är Roger Marchant. Han professor i mikrobiell bioteknik, men har stor kunskap om floran också. Det bästa med boken är att den är en fotoflora för bara Manihalvön, ett område som är ganska begränsat och just där vi kommer att bosätta oss.
https://www.nhbs.com/wild-flowers-of-the-mani-book

Drömmar om ett berg

PubliceratFörfattareLeif Fryle2 kommentarer

Havet har alltid varit en del av mitt liv. Jag började tidigt segla och fiska. Och ännu tidigare, redan innan jag kunde stå på egna ben, så gillade jag havsbad. Idag vistas jag sällan ute på havet. Men badar i det salta vattnet gör jag så ofta det ges möjlighet. Vad fick mig då att ge upp båtlivet? Jo, bergen. Efter den första resan till Dolomiterna var jag fast. De fantastiska vyerna, den intressanta floran och den sköna och fridfulla vandringen får mig att må som allra bäst. Det har avverkats många berg sedan den där första resan till Dolomiterna.

Men nu är det ett berg som intresserar mig mer än alla andra. Taygetos som kommer att bli min granne i öster om ett år. Med sina 2.404 meter kommer jag förhoppningsvis få se många soluppgångar över berget.

När jag har flyttat till foten av Taygetos så hoppas jag att hälsan ska tillåta att jag utforskar omgivningens alla stigar. Och gott om stigar finns där. De har utnyttjats i tusentals år. För väldigt länge sedan myllrade de av Spartas krigare och fåraherdar. Eftersom många av lederna är stensatta så har de tålt trycket av många fötter. Tyvärr finns det inte så många GPS-spår över stigarna. Men det är väl något jag får ta itu med när jag väl är på plats.

Om man vill göra det lite extra besvärligt för sig så kan man alltid lämna stigarna och vandra i flodbäddarna.

Många har en föreställning att Grekland är fattigt på växter och sönderbränt större delen av året. Men de kan inte ha mer fel. Stora delar av Grekland är grönt året om. Och Peloponnesos har en artrikedom som överstiger Sveriges flera gånger om.  Den mest intressanta tiden för växtnördar är i månadsskiftet oktober-november. Då har regnen satt fart och väckt alla lökväxter. Men det finns mycket att se långt in på försommaren. Cyklamen är ett släkte som växer både högt och lågt och i tusental.

Överallt på Taygetos stöter man på spår av tidigare generationers ansträngningar. Det får fantasin att skena iväg i de mest underliga banor.

Ett skelett! Det känns stort.

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nu reser sig vårt grekiska hus mot skyn. Hade jag byggt i Sverige hade jag nog föredragit en stomme av trä. Jag är löjligt förtjust i limträ. Men vi får ta seden dit vi kommer och att bygga jordbävningssäkert kan de säkert mycket bättre i Grekland. (Bilderna har byggmästaren tagit)

Isoleringen är inte överdrivet tjock. Men med tanke på att ytterväggarna är 50 cm tjocka och det mesta utgörs av natursten så ska nog det fungera perfekt.

Jag tror att övervåningen ska stå fritt från undervåningen för att få den jordbävningssäker. Men här hänger armeringen ihop genom våningarna. Fast det går naturligtvis att kapa armeringen mellan gjutningen av underplan och överplan.

Den halländska vintern = en otillfredsställande upplevelse

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar

Förhoppningsvis har jag bara en och en halv halländsk vinter kvar att uppleva. Min passion är att odla min trädgård och vandra i naturen. Och detta är sällan trevligt att göra i det halländska vinterklimatet. Därför åker Christina och jag ofta bort på vintern och upplever andra kulturer och andra stigar under vintern. Så sex dagar efter vi kom hem från vår senaste resa så skakar kroppen i längtan efter en annan plats med ett annat väder. Här kan ni se några sköna vandringsställen.

Grekland, Taygetos, Ridomou Ravine i september

Grekland, Vikos Gorge i juni

Grekland, Peloponnesos,Monemvasia i november

Grekland, Kreta, Balos beach i maj

Turkiet, Lake Bafa Nature Park i mars

Vietnam, Mekongdeltat, Vinh Long i mars

Kina, Huangshan National Park i mars

En välgörande semester

PubliceratFörfattareLeif Fryle2 kommentarer

Det är vad Christina och jag just haft. Denna gång gick trippen till Teneriffa. På Playa de las Américas och Los Gigantes kan man ligga i en solstol vid poolen och dricka paraplydrinkar. Det är antagligen rogivande på sitt sätt. Men inte riktigt vår grej. Vi gillar det vilda Teneriffa där vi kan vandra och stressa av på ett 100-procentigt sätt. Vi blir inte så fysiskt utvilade. Oftast värker benen av ansträngning när man gått en hel dag upp och ner genom raviner. Men huvudet blir tomt på alla måsten och alla andra betungande tankar. I vildmarken finns bara plats för njutning.
Under två veckor hann vi bo på fyra ställen. Men den mesta tiden tillbringade vi på Anaga-halvön. Anaga är vilt, otillgängligt och enormt vackert. Här finns de häftigaste vandringslederna, de vackraste stränderna och de mest pittoreska byarna. Däremot finns det ingen utbyggd service. Butikerna i byarna är inte mer än hål i väggen, om det finns någon alls. Restauranger finns, men de stänger tidigt när alla dagturisterna lämnar byarna och stränderna i sina turistbussar och bilar för att ta sig tillbaka till solkusten.

 
Almáciga, en liten pärla till ort som ligger perfekt för vandring och surfing för de som gillar den sporten.


Surfare på Playa de Almáciga. Här går också fint att bada om inte vågorna är för stora.


Vandring ovanför Playa Tamadiste.


Playa de Benijo räknas som en av världens vackraste stränder. Här trängs fotograferna i solnedgången.


Runt Pico de Teide finns också många bra och vackra vandringsleder