Taygetos kallar!

Trots att vi har fullt upp med att ställa ordning huset och tomten är det svårt att motstå det vackra berget Taygetos. Så sist jag körde för att handla några skruvar så fastnade min blick på Taygetos soliga och snöklädda topp. Det fick mig att vilja komma närmare. Att se mer.


Och efter serpentinvägarna fick jag se iris. Den är rätt allmän har och har blommat i några veckor nu.


Mandelblommen är på gång och kommer snart att nå sin fulla prakt.


Euphorbian börjar att få färg. Och ett litet plåtkappel bör ju alla ha. Jag får fundera på om jag ska skaffa ett.


Orkidéer av alla slag är i startgroparna. Några varma dagar och de syns i tusental.

Kvällspromenad i Agios Nikolas


Jag behöver inte gå så långt innan jag är framme i samhället där det alltid händer något. 500 meter på på vackra strandpromenaden så når jag de första husen. Det första som möter mig är en uppdragen båt som står på parkeringen där strandpromenaden slutar.


Utanför byns minsta affär hänger ungdomarna.


En februarikväll är det inte många som sitter ute i den vackra marinen.


Elli’s taverna är nog alltid öppen och god mat har de också. En sådan här kväll har gästerna valt att sitta inne i storstugan.


PÅ Μωλος Bistrot Rock cafe servers inte mycket alkohol en söndagskväll. Men kaffeförsäljningen går bra.


Trots att det inte är någon stor tillströmning på gäster här flera ställen öppna.

Min grekiska ö!


Jag har besökt ett antal grekiska öar. Och visst är dom fina. Fina att semestra på för en badälskare som mig. Men jag hade aldrig trott att jag skulle hitta en ö som jag skulle klara av att leva ihop med utan att känna mig instängd. Men nu har jag hittat min ö.


Jag bara älskar min grekiska köksö. Den är så vacker och praktisk. Där är det ett rent nöje att bereda sin mat.


Lätt är det att hitta sina saker. Inga dörrar behöver öppnas.


Fast elkontakterna var inte helt lätt att hitta.


Och lådorna har inga standardmått så jag fick bygga mitt eget knivställ. Det blir till att bygga många lådinsatser!

Järnhandeln i Kardamýli


Ibland behöver jag en skruv eller en hink med färg. Då åker jag med glädje till grannbyn Kardamýli. Där har de världens roligaste affär. En riktig gammaldags affär där man hittar det mesta som inte går att äta. En bra affärsrörelse i Sverige ska ha en lageromsättning på högst tre månader. Denna järnaffär har alldeles säker en lageromsättning på över tre år.


Mitt mål med affärsresan var att hitta mässingsskruv och nyckelbrickor. Jag hittade båda.
Och det är ett sant nöje att få dra ut låda efter låda för att hitta den rätta skruven och plocka åt sig exakt så många som man behöver.


Christina gjorde ett riktigt fynd. Hon hittade en sugpropp.


Gas färg och kemikalier finns i massor. Jag tror inte alla burkar innehåller så miljövänliga grejer.


Om jag skaffar mig kreatur så vet jag vad jag ska hitta en bjällra att fästa om dess hals.


En käpp kommer säkert snart behövas. För att skapa en ny trädgård sliter verkligen på kroppen.


Rep och snören i alla kvalitéer får mig att vilja börja tillverka roliga saker. Lampskärmar med hampasnören är snyggt.

Helgfrid i Mani


Det kanske hör till vanligheterna att hantverkarna kommer till helgen. I alla fall så kom två elektriker och en nätverkare i lördags. Elektrikerna satte upp lampor. Sådant har jag ju alltid gjort själv. Men här är det proffsen som gör jobben. Nätverkaren satte in en ny router och fixade nätverksuttag under skrivbordet. Första veckan var internetkontakten miserabel. Men nu verkar det mycket bättre.


Själv måste jag ju sysselsätta mig också. Så jag förberedde inför en 12 meter lång häckplantering. Jag uppskattar att det tar tio gånger längre tid att bearbeta jorden här än vad det tagit i mina trädgårdar i Sverige.


Lite nöjen måste jag ju ha. Så jag undersökte floran i intilliggande olivlundar. Och visst blir jag avundsjuk.

Men lite vår fick jag med mig hem.

Innan solen hann försvinna nedanför horisonten tog vi cyklarna till Stoupa. Där unnade vi oss vars ett glas vin på to steki.