En pensionärs arbetsvägran


Igår var det en utcheckning i vår gästvåning. Det genererar massor med jobb. Minutiös städning och tre maskiner tvätt med mera. Sådant måste skötas bra så att vi får bra recensioner. Och dagarna innan dess så har en del tid gått åt till att snickra.
Så idag beslöt jag mig för att arbetsvägra. Och bara ta det lugnt. Men innan lugnet så måste jag ställa mina nysnickrade bord på plats. Det långa bordet är 2 meter och det korta är 1.25 meter. Det är tänkt så att när det bara är Christina och jag så kan vi ha det korta bordet. Och om vi är många som ska äta så ställer vi ihop borden. Modellerna på borden blev inte riktigt lika för virket räckte inte till det.


Oftast går jag upp kl. 06.00 för att komma ut när det är härligt svalt. Men idag sov jag till kl. 07.00. En timme senare satt jag på min cykel på väg till Stoupa. Jag hade väntat mig många motionärer på strandpromenaden. Med där var ingen större aktivitet.

Däremot hade murarna fullt upp med fogning uppe på sina enkla byggnadsställningar. Jag hoppas att de har en skuggsida de kan gå till lite längre fram på dagen.


I Stoupa fanns det många lediga solstolar men några få morgonpigga hade hittat till stranden.


I turistshoppen nere vid Stoupa beach hade personalen och deras papegoja olika idéer om papegojan skulle sitta i eller utanför buren. Naturligtvis vann personalen och jag kunde handla min frukost.


Jag parkerade cykeln vid Kalogria beach. Där satte jag mig på en klippa och intog min frukost. Jag förundras så över dessa överdådiga solsängar. De har tjocka ofräscha madrasser på en tung och klumpig botten som står tätt inpå nästa solsäng. Kanske är det bra för dem som sköter solsängarna. Antagligen har inte så många lyckats justera sina sängar efter behag. Så det är inte många sängar att ställa i ordning på kvällen. Men som användare vill man antagligen justera sängen allt efter som parasollens skugga flyttar sig.


Efter frukosten vände jag söder ut och stannade inte förrän jag nådde Pantazi bea Läs mer …

Gräsänkling!


Povel Ramel har förklarat hur det går till att vara gräsänkling. Så jag börjar lite försiktigt att fira med en påse popcorn och en öl. Det tycker jag att jag har förtjänat.
Väckarklockan ringde redan klockan fem. Det var dags att köra Christina till Kalamata. Hon får själv ta sig därifrån till Sverige. Där väntar 14 dagars jobb. Själv ska jag vara gräsänkling. Det har nog aldrig hänt tidigare att jag varit 14 dagar i streck.


När man är i Kalamata så ska mycket uträttas. Bland annat så hämtade jag ett paket på Speedex. Det är ett transportföretag. Nu mera kallas väl det logistikföretag. Men så mycket av logistik är det inte. Här staplas paketen lite över allt. Hyllor är en bristvara. Så det går åt en väldig massa tid på att leta. Men det gick ju nästan snabbt idag. Bara 10 minuter innan mitt paket hittades.


I Kalamata är det mesta billigare än här ute i Mani. Så det blev mycket inhandlat.


Fisk och dricka ska jag tydligen leva på den närmaste tiden. Och det är ju jättegott så jag ska inte klaga.


Lite silvertejp fick jag också med mig hem. Så nu kunde jag få upp isoleringen som dämpar oväsendet från min vattenpump.


Virke att bygga bord av har jag också nu. Så första det svalnat ska jag ut och bygga upp en arbetsplats för bordsbyggen.
Och en stor hink med torksskruv inhandlade jag på Lidl. Jag tror faktiskt de är ensamma om att sälja den varan i Grekland.

Mat för en solstekt man


Solen skiner och sliter på kroppen. Hjälpen finns i kylen och skafferiet. Med lite olivolja, honung, äggula och yoghurt kan man göra underverk.


Blandar man ingredienserna och kletar in det i håret så ska det slitna håret bli som nytt.


Och när jag ändå är igång kan jag kosta på mig en rakning så jag blir slät som en barnrumpa i ansiktet.
Nu får jag vänta och se om resultatet blir vad jag hoppas på. I så fall kommer det bli många kurer i framtiden.

En het och helt vanlig dag i Agios Nikolas, Mani.

 


Nu har vi det varmt. Då vill det till att utnyttja de svalare stunderna. Och det är när solen går upp och när den ska ner under horisonten igen. Idag börjar jag flytten av planteringsbänken och platsen för alla nyförökade växter. Christina vill ha det på en svalare och skuggigare plats. Det blir bättre på norrsidan av huset. Där står olivträden lite tätare och ger mer skugga. Vi måste antagligen komplettera med ytterligare något träd. Ett mullbär kanske? Bättre skuggträd finns nog inte.

Ännu viktigare än skuggan är tillgång på vatten. Så det var det jag började med idag. Hade jag fått välja själv så hade jag börjat gräva ner den nya ledningen innan 6 på morgonen. Men med omtanke om våra airbnb-gäster så valde jag att vänta med grävandet till klockan 7. Nu är det inte bara att börja gräva. Först måste jorden vattnas för att komma igenom jordskorpan. När man fått en lite fåra så fyller man fåran med vatten så att leran blir mjuk. Sen är det bara att upprepa proceduren tills fåran är lagom djup. Det behöver inte vara så värst djupt eftersom tjälen är obefintlig.


Än är det flera timmar kvar tills jag kan börja föra rejält med oväsen. Då passar jag på att se om jag har material till tappställena. Några kopplingar saknades. Då har jag sådan tur att jag bara behöver cykla 300 meter för att hitta en butik som säljer installationsmaterial. Sådana affärer finns det väldigt gott om i Mani.


Sen var det bara att vänta. Att köra slagborr genom marmorsten låter rätt så mycket. Jag orkade vänta till 9.30 sen borrade jag i 10 minuter 20 meter från grannhotellet. Det var väl dags för slöfockarna där att vakna. När hålet var borrat så kopplade jag ihop allt och det blev två tappställen. Ett åt väster och ett åt öster.

Sen var det dags för min nya rutin. Simning. Vi har för vana att simma sammanlagt cirka 1000 meter om dagen. Så innan lunch cyklade vi till Gnospi och tog oss en simtur.
Luncherna blir ofta lätta, och bäst av allt i värmen är en fruktsallad. Så det bjöd Christina på idag. Sen tog jag en siesta i soffan.


Alternativen inför eftermiddagen var om jag skulle sitta inne i kylan vid datorn och göra tråkiga saker eller om jag skulle ut i värmen. Det blev värmen. Med en elcykel kan man susa fram i en svalkande fartvind utan att behöva anstränga sig för mycket. Så jag drog söder ut till världens minsta strand. Där behöver man inte vara så pryd när man byter om. Och så kan man finna skugga under klipporna. Skulle jag vilja ha parasollskugga på finns det både 20 meter söder ut och 20 meter norr ur. Men det är en annan värld när man ligger på den lilla stranden. I viken utanför simmade jag 500 meter så det blev nog 1000 meter även idag.


Nu återstår bara det roligaste under dagen. Att laga kvällens mat. I kväll blir det grillat. Basen blir kycklingbröst. Till det blir det diverse wokade eller grillade grönsaker. Och en thailändsk rotfruktssallad som är bland det godaste som finns.
Och så får vi ju inte glömma den lokalproducerade osten till grillen: Sfela/Σφέλα! Godare än Halloumi och ett bättre miljöval. Fast det finns ju massor med olika ostar som är goda att grilla.

Recept på Thailändsk (på europeiska råvaror) slaw med jordnötter (originalet heter ”som tam”)
Men ingredienserna ska inte bara ”blandas” som det står i receptet! De ska stompas/mortlas med någon sorts stöt för att safterna i kålen och moroten ska tränga ut och blandas. Det är det som är själva ”tricket”.

På högre höjd


Efter många heta dagar nere vid kusten ville vi upp i bergen. Vi beslöt oss för att försöka köra upp genom Vassiliki Forest till Kalamata klätterklubbs stuga. Det är ett bra ställe att vandra från om man vill upp på riktigt hög höjd. Härifrån går också en markerad led upp till Taygetos högsta topp Profitis Ilias. Jag skulle bestämt avråda någon från att köra upp dit med en tvåhjulsdriven bil. Men det gjorde vi – med hjärtat i halsgropen!


Vi valde att följa leden upp mot Profitis Ilias. När vi kom upp över trädgränsen så öppnade sig ett sagolikt vackert landskap.


Långt bort syns toppen. Någon gång ska vi upp på den. Men denna gången startade vi vandringen ett par timmar för sent för att nå ända upp i acceptabelt väder. Så vi vände någon kilometer innan. Regn och åska förföljde oss på tillbakavägen.


Så här års vill vi högt upp för att hitta den intressanta floran. Och vi fick verkligen se många rara växter. Det var några små snölegor kvar efter vandringsvägen och i dess kant blommade krokus (Crocus nivalis).

Där det finns snötryck och starka vindar föredrar växterna att bli låga och kompakta.


På tillbakavägen var det skönt att komma ner till trädgränsen där vi kunde få lite skydd från regnet. Och åsknedslagen höll sig ett par kilometer söderut.


Under tallarna hittade vi riktigt vackra eldsalamandrar. De trivdes säkert extra bra nu när det blivit lite fuktigare.


Tillbakavägen gick på samma usla vägar men vi tog oss neråt. När vägarna äntligen blev riktigt bra så fick vi trängas med boskapen.