Det antika Grekland

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar


I onsdags tog vi en tur till Kyparissia på Peloponnesos västra kust för att besöka det årliga evenemanget ANTIQUES FLEA MARKET. Efter som det är en bit att köra så hade vi bokat en övernattning. Vårt hotell låg ända nere vid stranden intill några andra hotell. Det borde vara ett bra läge. Men hotellen såg slitna ut på utsidan och vårt var absolut i behov av en upprustning. Det är väl den grekiska krisen som satt sina spår. Men läget var perfekt för ett bad vid den långa fina stranden, så vi passade på att svalka oss.


Innan vi åkte till hotellet passade vi på att besöka marknaden. Vi var de enda kunderna och mycket upplockning pågick än. Så vi gick bara en vända för att se på utbudet. För att återvända till kvällen då det visade sig inte vara så mycket fler kunder.


Jag har sett på grekiska sajter typ Blocket att allt gammalt är löjligt dyrt. Och det behöver inte vara särskilt gammalt för att komma upp i priser jag inte är beredd att betala. I Sverige är priserna tvärt emot. Nästan löjligt billiga gamla möbler. Kanske för att grekerna i gemen inte har haft lika mycket saker som vi i Skandinavien – så utbudet är mindre?


De här gamla gevären tycker jag var vackra men jag vet inte om jag vill ha dom hängande på väggen.


Glasankan blev jag lite sugen på men där sa Christina absolut nej. Så det enda som inhandlades i Kyparissia var mat. God mat. På lunchen hamnade vi på ett ovanligt trevligt hamburgerhak och på kvällen hittade vi ett populärt gyrosställe med suverän mat.

Hemvägen är målet

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


Vi beslutade att ta en omväg hem från vår minisemester. Målet var att upptäcka en liten bit till av Peloponnesos gröna och otillgängliga östkust.


Första stoppet blev i Leonídio. Jag hade räknat med att det skulle vara en nedgången och öde stad. Men, vad fel jag hade! Den var skinande ren med många näringsidkare och turister. Så här intog vi en enkel frukost på ett mysigt kafé. Och så handlade vi frukt som skulle hålla oss på gott humör under dagen.


Efter frukosten var det dags att följa kusten söderut. Vi var beredda på en mycket dålig väg. På Google map var vägen streckad och på min papperskarta stod den som grusväg. På kartappen Osmand däremot var den markerad som en större väg. Osmand hade mest rätt (som vanligt!). Största delen av vägen var nyanlagd och mycket fin. Vägen lite längre söder ut var visserligen inte ny, men lättframkomlig ändå.


Längs vägen passerar man många fina stränder som inte är överbefolkade ens i mitten av augusti. Små mysiga byar finns på lagom avstånd.


Hamnen i Gerakas blev ett kärt återseende. Den ligger väldigt skyddat i en vik som slutar i en sumpmark som blommar mycket vackert på hösten. Vi den yttre delen av kajen ligger lyxbåtarna på rad så här års. Av någon anlednings var det mest franska båtar där.
Längre in simmade en sköldpadda jämte kajen. Den lever nog gott där för här kryllar det av småfisk. Om nu inte sköldpaddor är vegetarianer.
Själva åt vi grillad bläckfisk på en av tavernorna.
Efter lunchen var det dags att köra ner mot Monemvasia för att lämna östkusten och köra västerut mot hemmet.


Ett sista stopp för en uppfriskande freddo cappuccino i Gythio blev det. Jag vet inte riktigt vad det är med Gythio, men jag trivs alltid väldigt bra där.
Sen var det bara att köra över till andra sidan Taygetosberget för att komma hem.

1750 meter på 60 år

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar


I måndags fyllde Christina 60 år. Det firade vi högtidligt. Vi spände på oss vandringskängorna och knatade upp genom en mycket brant och stenig terräng. Stenigaste vandringen hittills i vårt gemensamma liv skulle jag tro.


Vandringen gick upp till en topp på 1750 meter i bergskedjan Parnon. Vägen upp var solig och varm men vi fick lön för mödan på toppen. Där var milsvid utsikt i 360 grader.


Blomsterprakten så här års är inte på topp men vi fick ändå se många vackra växter i blom. Som denna Digitalis ferruginea.


På de vindpinade topparna växer tusentals höga tistlar. Här samlas bin och andra flygfän för att hjälpa till med pollineringen.


Totalt blev vandringen en mil. Det låter ju inte så långt. Men vi var rejält trötta och glada att åter vara nere vid startpunkten. Där mötte en åsna med sin gubbe oss. Vi prata länge och intensivt med varandra. Men ingen av oss förstod ett enda ord av vad den andre sa.

Så här vackert firade Christina sin födelsedag.
Grattis igen älskling!

Greklandssemester

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


Även om man bor i Grekland kan det vara gott att komma bort ibland. Så vi tog en tur till bergsbyn Kosmas, högt uppe i bergsmassivet Parnon. Där räknade vi med att få det lugnt, mysigt och svalt. Och det var säkert 10 grader svalare än hemma när vi kom till byn mitt på dagen. Men lugnt var det inte. Det var trafikkaos och varenda servering var fullsmockad. Men det är ju klart att en söndag i augusti så är alla stora familjer upp i bergen och äter gott. Så vi tog en snabb fika och åkte vidare för en vandring innan vi skulle checka in på vårt boende.


Eftermiddagen vandrade vi fram på slingrande stigar med vackra vyer. Vårt mål var klostret Panagias Elonas.


Klostret ligger högt upp på en klippvägg. Så var det vanligt att man byggde kloster förr. Då kunde de lätt skydda sig mot rövare.


Kapellet och alla andra byggnader var i väldigt gott skick. Klostret hade för inte så länge sedan genomgått en rejäl uppfräschning.


Efter vandringen åkte vi tillbaka till byn och njöt av den fina utsikten från vårt boende, innan vi gick ut och åt den godaste grillade get vi någonsin smakat. Den övriga maten satte inga goda minnen i smaklökarna.

Bubblor, bilder och musik

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


I grannbyn Kardamyli är det lite kulturellare och lite påhittigare. En del beror nog på driftiga norrmän som flyttat dit. Men även greker kan. Som medlemmarna i West Mani Frames. De arrangerar Southern Balkan Photo Festival. Vi besökte utställningen näst sista dagen den var i Kardamyli. Vi fick se många bra bilder. Kanske ställer jag upp med några tävlingsbilder nästa år.


Igår var det dags att åter besöka Kardamyli för att fotografera på bubbelparaden. Det är en aktivitet som roar barnen. Och som vuxen blir man väldigt glad av att se glada barn.


Till sista öppetdagen för Southern Balkan Photo Festival hade de lånat in ett band och en fantastiskt duktig sångare från vår hemby. Jag borde naturligt vis presentera henne med namn. Men jag har ingen aning om vad hon heter.

Se glada barn på Christinas filmsnutt!