Kalávrytai startade morgonen med en rejäl hotellfrukost i Kalávryta.
Därefter körde vi uppåt skidcentret på Chelmos. På vägen upp strax innan vi
nådde fram till skidliftarna hittade vi massor av Fritillaria. Det låg rätt
mycket snö kvar i pisterna och i snökanterna växte en art av krokus. På de släta
ytorna före skidcentret hade krokusen blommat över. Det var en besvikelse för här
växer två arter av krokus och de blommar i tusental väldigt tätt. Nu fick vi
bara se bladen.
Efter toppbesöket åkte vi ner i flodbädden på västsidan av berget. Där gick vi
en sträcka efter den smalspåriga järnvägen. Det visade sig att har var vi ute i
rätt tid. Det kryllade av fina orkidéer.
När Christina och jag är ute på växtjakt så är det fyra
saker som är viktiga att ha med. Bra skor, kameror, kartor och flera floror.
Idag har vi åkt hemifrån och norr ut och passerat Peloponnesos sydligaste
skidområde. För att i kväll hamna i Kalavrita som ligger strax nedanför Kalavrita
Ski Center på berget Helmos. I morgon ska vi upp till snölegorna och se vad som
växer där.
Dagens biltur har blivit hackig med en väldig massa stopp. Och en hel del
blommor har blivit fotograferade.
Efter som vi inte har med oss några floror så vågar jag inte namnge växterna i
inlägget. Men ni får njuta av dess skönhet
och själva gissa vad det är ni ser.
Sent i kväll får vi nya gäster. Därför har det varit städdag i gästvåningen. Städningen var färdig en stund före lunch så det hanns med lite annat. Efter som prognosen säger 91% risk för regn i morgon så passade vi på att ta en cykeltur till Trahila på eftermiddagen. Vägen dit är den absolut finaste i vår närhet. Så kamerorna fick följa med. På ditvägen låg de nedstoppade för att användas på hemvägen. När vi kom till utkanten av Trahila så hälsade en glad och tystlåten hund oss välkomna.
I byn satte vi oss på tavernan och tog en cappuccino och en öl till ett pris av 4,5€. Det är billigt och här får vi alltid en liten tallrik med plockgodis till. Så hör blir vi nöjda.
På hemvägen plockade vi fram kamerorna. Landskapet är dramatiskt och på våren är det ett överdåd av blommor. Den vackraste tiden var nog för några veckor sedan. Men än ett tag kommer blommorna blomma. Fast här torkar det upp tidigt och blir brännhet på det branta sluttningarna och lodräta klippstupen.
De flesta vackra blåklockorna har changerat. Men där de fått lite skugga av ett klippblock eller fikonkaktus är de fina än.
Det är fler än Christina och jag som tycker här är vackert. På många ställen efter vägen har husbilar slagit läger.
På branterna närmast byn Ag. Dimitrios byggs det flera nya hus. Här har de magisk utsikt över havet men väldigt svårt att ta sig ner dit om de vill bada. Och de som byggt närmast klipporna riskerar att bli anfallna av fallande jättestenar.
När vi kom hem möttes vi av en pigg och matglad höna. Så pigg var hon inte i dag på förmiddagen. När jag gick ut för att öppna hönshuset vid sjutiden, så satt det en höna redan ute i hönsgården. Hon hade tydligen inte gått in i hönshuset på kvällen. Hennes stjärtfjädrar gick åt fel håll. De pekade nedåt och det tyder på problem. Jag plockade upp henne och det gick väldigt lätt efter som hon var ganska slö. Jag undersökte hennes bakdel och den såg väldigt bra ut. Så det fanns inte mycket annat att göra än att vänta och se. Jag plockade över henne till kycklingburen för att ha lite bättre koll på henne. Där satt hon i flera timmar och såg trött ut. Men strax före lunch släppte hon ifrån sig ett ägg. Möjligen var det hennes först. Nu är hon pigg och tillbaka hos de andra hönorna och förhoppningsvis ploppar näst ägg ut utan problem.
Nu har våra kycklingar blivit höns och lägger vackra gröna ägg. Så här i början är dom rätt små men jag tror att de snart kommer öka lite i storlek. Om de någonsin blir lika stora som vår grekiska hönas bruna ägg är tveksamt.
foto:C. Fryle
Det är inte bara ägg som produceras i vår lund så här års. Idag
tog jag upp en stor rödbeta för att ha till lunch ihop med ett par ägg. Det är
kanske inte en typisk påsklunch. Men så har ve heller ingen påsk här. Den
ortodoxa påsken ligger en vecka efter i år.
Även skönhet produceras i vår lund. Lavendelängen på
södersidan är så otroligt vacker nu.
Växterna på södergaveln trivs bra i den stekheta värmen. Dom starkt röda kängurutassarna har just börjat blomma. Men de står i knopp länge och är då lika vackra som när de blommar.
Även vildfloran i lunden är vacker. Egentligen borde jag klippa marken nu. Men det får vänta några dagar till. Nu är det för fint för att klippas.
Idag passar det ändå inte med mark röjning, för nu är vi hundvakter åt Estia.
Igår guidade Christa och jag våra svenska gäster Ing-Britt och Ingvar i omgivningarna lite högre upp i bergen. Det är riktigt roligt att kunna visa allt fint som finns i närheten där vi bor. Och extra roligt blir det att guida så öppna och nyfikna gäster som Ing-Britt och Ingvar. Första stoppet blev i byn Kastania på västra sidan av Taygetos. Det finns väldigt många byar som heter Kastania men bara en i vår kommun tror jag. I byn finns mycket gammal arkitektur och flera fina kyrkor och kapell. Kyrkan Αγιος Πετρος står alltid öppen och har mycket vacker utsmyckning på insidan.
Vi körde vidare och gjorde ett par snabbstopp för att skåda och fotografera. Den gamla ruinen Πύργος Κιτρινιάρη som är en fantastisk syn. Men den får ni inte se i detta inlägg. Det blev också ett stopp vid klostret och kyrkan Moni Agiou Samouil, Μονή Αγίου Σαμουήλ. Vi hade turen att dörren till den gamla kyrkan var upplåst så vi fick se insidan. Till slut hamnade vi på vår favoritplats Moni Vaidenitsa, Μονή Βαϊδενίτσας som jag nämnt i många tidigare inlägg. Här intog vi vår picknicklunch innan vi botaniserade i omgivningarna.
