Jakten på fina växtlokaler är nu avslutad för denna gång. Sista dagen höll vi mest till i bergen runt Mystras. De är Spartanernas hemma trakter. Nuvarande Sparta ligger ett stenkast från Mystras et stenkast längre ut på slätten. Här på Taygetos östsida bland raviner och toppar kände dåtidens hårdföra krigare sig hemma. Nu mera är det mest naturälskande vandrare och ett fåtal botanikintresserade man möter på stigarna. Kanske är någon här av religiösa skäl för att besöka något spektakulärt kapell.
Vår vandringsdag började med att vi gick upp i en ravin norr om byn. Vi insåg att detta inte var den bästa leden för våra syften. Så vi åkte söder om byn till en annan ravin. Den visade sig vara rik på spännande växter och full av fantastiska vyer.
Under vår resa har vi sett många vackra och intressanta
växter. Mest har jag lagt ut bilder på orkidéer. Men naturligtvis finns det så
mycket mer. Men efter som jag bor här där växterna växer så är inte alla växter
lika roligt att hitta igen. Men orkidéerna är alltid så fina och det krävs välkalibrerade
ögon för att hitta dem.
Så jag bjuder på några fler orkidéer i detta blogginlägg.
Idag har vi kört många mil för att förflytta oss från norra Peloponnesos
till södra delarna i närheten av Sparta. Vägarna är väldigt bra här men farten
hålls ner för att det finns så otroligt mycket vackert att titta på. Just nu är
det den vackraste tiden med massor med färgskiftningar i naturen. Vi har sett
många vackra vyer som fått oss att häpna.
Det har inte blivit så många nya fyndplatser av rara växter men när ängarna ser ut så här så gör det inte så mycket.
Även en vanlig orkidé kan jag inte låta bli att fotografera trots att jag redan har ett femtital bilder av den.
Kastanjer i lövsprickningen är också svåra att motstå.
Men bäst av allt är ändå att hitta vilda tulpaner.
Kalávrytai startade morgonen med en rejäl hotellfrukost i Kalávryta.
Därefter körde vi uppåt skidcentret på Chelmos. På vägen upp strax innan vi
nådde fram till skidliftarna hittade vi massor av Fritillaria. Det låg rätt
mycket snö kvar i pisterna och i snökanterna växte en art av krokus. På de släta
ytorna före skidcentret hade krokusen blommat över. Det var en besvikelse för här
växer två arter av krokus och de blommar i tusental väldigt tätt. Nu fick vi
bara se bladen.
Efter toppbesöket åkte vi ner i flodbädden på västsidan av berget. Där gick vi
en sträcka efter den smalspåriga järnvägen. Det visade sig att har var vi ute i
rätt tid. Det kryllade av fina orkidéer.
När Christina och jag är ute på växtjakt så är det fyra
saker som är viktiga att ha med. Bra skor, kameror, kartor och flera floror.
Idag har vi åkt hemifrån och norr ut och passerat Peloponnesos sydligaste
skidområde. För att i kväll hamna i Kalavrita som ligger strax nedanför Kalavrita
Ski Center på berget Helmos. I morgon ska vi upp till snölegorna och se vad som
växer där.
Dagens biltur har blivit hackig med en väldig massa stopp. Och en hel del
blommor har blivit fotograferade.
Efter som vi inte har med oss några floror så vågar jag inte namnge växterna i
inlägget. Men ni får njuta av dess skönhet
och själva gissa vad det är ni ser.
Sent i kväll får vi nya gäster. Därför har det varit städdag i gästvåningen. Städningen var färdig en stund före lunch så det hanns med lite annat. Efter som prognosen säger 91% risk för regn i morgon så passade vi på att ta en cykeltur till Trahila på eftermiddagen. Vägen dit är den absolut finaste i vår närhet. Så kamerorna fick följa med. På ditvägen låg de nedstoppade för att användas på hemvägen. När vi kom till utkanten av Trahila så hälsade en glad och tystlåten hund oss välkomna.
I byn satte vi oss på tavernan och tog en cappuccino och en öl till ett pris av 4,5€. Det är billigt och här får vi alltid en liten tallrik med plockgodis till. Så hör blir vi nöjda.
På hemvägen plockade vi fram kamerorna. Landskapet är dramatiskt och på våren är det ett överdåd av blommor. Den vackraste tiden var nog för några veckor sedan. Men än ett tag kommer blommorna blomma. Fast här torkar det upp tidigt och blir brännhet på det branta sluttningarna och lodräta klippstupen.
De flesta vackra blåklockorna har changerat. Men där de fått lite skugga av ett klippblock eller fikonkaktus är de fina än.
Det är fler än Christina och jag som tycker här är vackert. På många ställen efter vägen har husbilar slagit läger.
På branterna närmast byn Ag. Dimitrios byggs det flera nya hus. Här har de magisk utsikt över havet men väldigt svårt att ta sig ner dit om de vill bada. Och de som byggt närmast klipporna riskerar att bli anfallna av fallande jättestenar.
När vi kom hem möttes vi av en pigg och matglad höna. Så pigg var hon inte i dag på förmiddagen. När jag gick ut för att öppna hönshuset vid sjutiden, så satt det en höna redan ute i hönsgården. Hon hade tydligen inte gått in i hönshuset på kvällen. Hennes stjärtfjädrar gick åt fel håll. De pekade nedåt och det tyder på problem. Jag plockade upp henne och det gick väldigt lätt efter som hon var ganska slö. Jag undersökte hennes bakdel och den såg väldigt bra ut. Så det fanns inte mycket annat att göra än att vänta och se. Jag plockade över henne till kycklingburen för att ha lite bättre koll på henne. Där satt hon i flera timmar och såg trött ut. Men strax före lunch släppte hon ifrån sig ett ägg. Möjligen var det hennes först. Nu är hon pigg och tillbaka hos de andra hönorna och förhoppningsvis ploppar näst ägg ut utan problem.
