Vårt hus, vår trädgård


Vi har gått länge och väntat på att vårt hus skulle slutbesiktigas. Och för några dagar sedan frågade vi vår byggmästare om inte besiktningsmannen skulle dyka upp snart. Då fick vi veta att besiktningen gjordes för 10 dagar sedan och att han hade glömt att meddela oss att huset blev godkänt. Om jag fattar det rätt så är det enda som kollas upp ordentligt att yttermåtten och placeringen på tomten stämmer överens med byggnadslovet. Nu har vi ett besiktningsprotokoll med en godkänt-stämpel. Fast vi har ingen aning om vad som egentligen står i protokollet.
I väntan på godkännandet har vi avvaktat lite med vissa markarbeten och planteringar. Men nu kan vi köra på så mycket vi orkar och plånboken håller för.

En del har vi redan planterat. Träden har fått petflaskor utan bottnar och med skumplast istället för kork som bevattningscisterner för att vattnet ska tränga ner långsamt och på djupet. Idealet hade varit droppbevattning, men eftersom träden är utspridda över tomten så blir det för mycket slangdragning.


Och varje gång vi åker till Kalamata besöker vi minst en plantskola. Så gjorde vi även idag. Christina hittade en Coleonema pulchellum som är en tuggummirosa buske från Sydafrika.


Vi föll också handlöst för ökenhibiskusen, Alyogyne huegelii. Det blev två plantor som ska stå vid parkeringsplatsen mot grannen.


Två plantor natalplommon, Carissa macrocarpa, kunde vi inte motstå. I Sydafrika heter den num-num, vilket onekligen låter lockande. Och skulle den lova för mycket så är växten väldigt vacker och doftar gott.


Suckulenter har vi i överflöd. Vi har plockat i naturen och köpt i plantskolor. De är nästan alltid lätta att föröka med sticklingar. Så sticklingskrukor står lite varstans.

Det rättar till sig


Att flytta in i ett nybyggt hus betyder inte att allt är färdigt. Det finns alltid en del restpunkter som ska ordnas, och man kommer på vissa saker som man vill ändra eller komplettera. Så i onsdags kom ett gäng och fixade lite. I vårt kök önskade vi få två hyllplan på höjden. Och det var inga problem hyllplanen fanns redan men ett av fästena hade kommit bort i hanteringen.  Det var inte så långt borta för jag hittade det under vår köksö. Nu är hyllorna på plats och vi får plats med ännu fler glas och bunkar.


Den stora missen som gjorts var dörren till gästtoan. På ritningen var den ritad vänsterhängd inåtgående. Och det hade fungerat om dörrbladet varit fyra centimeter smalare. Men nu blev den inåtgående högerhängd. Och för att stänga dörren fick man krypa halvvägs in i duschen. Att den väldigt tunga dörren dessutom slog i toastolen var inte heller bra. Men vi löste det. (På bilden vår fantastiska byggmästare Panayotis som alltid är med och gör ett handtag – inte bara övervakar sina hantverkare…)


Snickaren fick vända hela karmen och göra dörren utåtgående. Det fungerar rätt bra. Man får visserligen gå runt dörren för att öppna den. Och det finns inget naturligt dörrstopp. Eftersom taket är sänkt i just den här delen funderar jag på att göra ett dörrstopp i olivträ att fästa i taket.
Pentryt är till för våra gäster. Det kommer att bli ett av Greklands mest välbestyckade. Men konkurrensen är inte speciellt hård.


I gästvåningen har vi dörrluckor med lås. Det är inte standard utan en specialinstallation. Men det blev inte så bra eftersom dörrluckan bara gick att öppna med nyckel. Det var väldigt stor risk för in- eller utelåsning. Nu har vi kompletterat dörren med ett handtag. På insidan var det ont om plats så det blev ett väldigt litet handtag.


En del saker kvarstår att rätta till. Som lilla gästsovrummets sänglampor. Efter en diskussion med byggmästaren så lovade han bila upp väggen och flytta kablarna uppåt.

Och en lämplig lampa ovanför gästrummets lilla hörnhandfat var omöjlig att hitta. Så lösningen blir en platsbyggd spegel med inbyggd belysning. Kommer den vara klar till vår första gäst kommer om 10 dagar?

Min grekiska ö!


Jag har besökt ett antal grekiska öar. Och visst är dom fina. Fina att semestra på för en badälskare som mig. Men jag hade aldrig trott att jag skulle hitta en ö som jag skulle klara av att leva ihop med utan att känna mig instängd. Men nu har jag hittat min ö.


Jag bara älskar min grekiska köksö. Den är så vacker och praktisk. Där är det ett rent nöje att bereda sin mat.


Lätt är det att hitta sina saker. Inga dörrar behöver öppnas.


Fast elkontakterna var inte helt lätt att hitta.


Och lådorna har inga standardmått så jag fick bygga mitt eget knivställ. Det blir till att bygga många lådinsatser!

Järnhandeln i Kardamýli


Ibland behöver jag en skruv eller en hink med färg. Då åker jag med glädje till grannbyn Kardamýli. Där har de världens roligaste affär. En riktig gammaldags affär där man hittar det mesta som inte går att äta. En bra affärsrörelse i Sverige ska ha en lageromsättning på högst tre månader. Denna järnaffär har alldeles säker en lageromsättning på över tre år.


Mitt mål med affärsresan var att hitta mässingsskruv och nyckelbrickor. Jag hittade båda.
Och det är ett sant nöje att få dra ut låda efter låda för att hitta den rätta skruven och plocka åt sig exakt så många som man behöver.


Christina gjorde ett riktigt fynd. Hon hittade en sugpropp.


Gas färg och kemikalier finns i massor. Jag tror inte alla burkar innehåller så miljövänliga grejer.


Om jag skaffar mig kreatur så vet jag vad jag ska hitta en bjällra att fästa om dess hals.


En käpp kommer säkert snart behövas. För att skapa en ny trädgård sliter verkligen på kroppen.


Rep och snören i alla kvalitéer får mig att vilja börja tillverka roliga saker. Lampskärmar med hampasnören är snyggt.

Helgfrid i Mani


Det kanske hör till vanligheterna att hantverkarna kommer till helgen. I alla fall så kom två elektriker och en nätverkare i lördags. Elektrikerna satte upp lampor. Sådant har jag ju alltid gjort själv. Men här är det proffsen som gör jobben. Nätverkaren satte in en ny router och fixade nätverksuttag under skrivbordet. Första veckan var internetkontakten miserabel. Men nu verkar det mycket bättre.


Själv måste jag ju sysselsätta mig också. Så jag förberedde inför en 12 meter lång häckplantering. Jag uppskattar att det tar tio gånger längre tid att bearbeta jorden här än vad det tagit i mina trädgårdar i Sverige.


Lite nöjen måste jag ju ha. Så jag undersökte floran i intilliggande olivlundar. Och visst blir jag avundsjuk.

Men lite vår fick jag med mig hem.

Innan solen hann försvinna nedanför horisonten tog vi cyklarna till Stoupa. Där unnade vi oss vars ett glas vin på to steki.