Min grekiska ö!


Jag har besökt ett antal grekiska öar. Och visst är dom fina. Fina att semestra på för en badälskare som mig. Men jag hade aldrig trott att jag skulle hitta en ö som jag skulle klara av att leva ihop med utan att känna mig instängd. Men nu har jag hittat min ö.


Jag bara älskar min grekiska köksö. Den är så vacker och praktisk. Där är det ett rent nöje att bereda sin mat.


Lätt är det att hitta sina saker. Inga dörrar behöver öppnas.


Fast elkontakterna var inte helt lätt att hitta.


Och lådorna har inga standardmått så jag fick bygga mitt eget knivställ. Det blir till att bygga många lådinsatser!

Järnhandeln i Kardamýli


Ibland behöver jag en skruv eller en hink med färg. Då åker jag med glädje till grannbyn Kardamýli. Där har de världens roligaste affär. En riktig gammaldags affär där man hittar det mesta som inte går att äta. En bra affärsrörelse i Sverige ska ha en lageromsättning på högst tre månader. Denna järnaffär har alldeles säker en lageromsättning på över tre år.


Mitt mål med affärsresan var att hitta mässingsskruv och nyckelbrickor. Jag hittade båda.
Och det är ett sant nöje att få dra ut låda efter låda för att hitta den rätta skruven och plocka åt sig exakt så många som man behöver.


Christina gjorde ett riktigt fynd. Hon hittade en sugpropp.


Gas färg och kemikalier finns i massor. Jag tror inte alla burkar innehåller så miljövänliga grejer.


Om jag skaffar mig kreatur så vet jag vad jag ska hitta en bjällra att fästa om dess hals.


En käpp kommer säkert snart behövas. För att skapa en ny trädgård sliter verkligen på kroppen.


Rep och snören i alla kvalitéer får mig att vilja börja tillverka roliga saker. Lampskärmar med hampasnören är snyggt.

Helgfrid i Mani


Det kanske hör till vanligheterna att hantverkarna kommer till helgen. I alla fall så kom två elektriker och en nätverkare i lördags. Elektrikerna satte upp lampor. Sådant har jag ju alltid gjort själv. Men här är det proffsen som gör jobben. Nätverkaren satte in en ny router och fixade nätverksuttag under skrivbordet. Första veckan var internetkontakten miserabel. Men nu verkar det mycket bättre.


Själv måste jag ju sysselsätta mig också. Så jag förberedde inför en 12 meter lång häckplantering. Jag uppskattar att det tar tio gånger längre tid att bearbeta jorden här än vad det tagit i mina trädgårdar i Sverige.


Lite nöjen måste jag ju ha. Så jag undersökte floran i intilliggande olivlundar. Och visst blir jag avundsjuk.

Men lite vår fick jag med mig hem.

Innan solen hann försvinna nedanför horisonten tog vi cyklarna till Stoupa. Där unnade vi oss vars ett glas vin på to steki.

Framme efter 2995 kilometer


Det var med spänning vi körde fram till vårt nya hus. Vi trodde att det skulle vara en hel del kvar att göra innan vi kan flytta in. Det första jag la märke till var att elen inte var inkopplad. Sådant syns på långt håll eftersom vi matas från en luftledning. Men fönster och dörrar var på plats. Insidan fick vi vänta med att titta på till dagen därpå (idag).


Pergolorna är riktigt snyggt gjorda. Innan sommaren ska de antagligen förses med skuggtak.


När vi kom nästa dag var det full fart på städningen, så vi kunde se allt i skinande rent tillstånd. Och jag tycker att de har lyckats skapa en snygg köksö efter våra skisser. Och färgen på snickerierna blev riktigt bra.


Alla toaletter har en grå tadelakt och handgjorda handfat. Här från gästvåningens badrum har man en vidunderlig utsikt. Men eftersom man även ser in så ska fönstret få någon sorts insynsskydd.


I morgon ska vi bära in sängarna. Då får Christina flytta på sig för där ska två gästsängar stå. Och förhoppningsvis kommer elbolaget och fixar vår ström.

 

Försenad inflyttning?

Min gissning är att vår inflyttning i huset kommer att bli försenat. Men det är inget som byggmästaren vill erkänna. Efter 39 år på Värö Bruk, med massor med projekt med tajta tidsscheman så vet jag att ingen erkänner en försening förrän tidsfristen gått ut.
Nu är det ingen större fara för vår del, så länge byggmästaren skaffar oss ett ersättningsboende.

Ett litet misstag som har lett till förseningen är att fönsterprofilerna som levererats var inte samma som beställts. Det har hindrat mycket av jobbet på insidan.


Tittar man lite noga på bilderna se ser man att elen inte är kopplad. Då undrar jag naturligtvis om inget av den övriga tekniken är installerad. Men de har i alla fall kommit igång med skåpssnickerierna.


Här ser jag något som ska bli en köksö. Den ser välgjord ut. Bordet kan de var köksbordet till uthyrningsdelen?


Här är två ytterdörrar och kanske är det dörren till trapputrymmet som står till höger. Färgerna ser ju rätt ut och det är bra.


Det ser ut att vara väldigt många skåpdörrar. Vi köket har vi mest lådhurtsar och i pentryt ska hyllorna vara öppna. Så vad byggmästaren ska hänga upp allt är en gåta.


Här står något som liknar lådfronter och dörrar till sovrumsgarderober. Så det ska nog bli ett fungerande hus av det här. Svaret har vi om två veckor när det är tänkt att vi ska flytta in.

Sista storhelgen på Bruket


Nu har jag inte många dagar kvar att arbeta på Värö Bruk. För många framstår fabriksarbete som något skrämmande. Men i dag och speciellt då på bruket är det en fantastisk bra arbetsplats på många sätt. Jag kommer att sakna många av mina arbetskamrater. Men jag hoppas att få besök av dem i vår fina takvåning.
Christina kommer att jobba med samma saker som idag. Det är bara skrivbordsstolen som byter plats.
Vad händer då på bygget i Grekland?
Byggmästaren är väldigt sparsam med information. Så vi får väl hoppas på att huset är beboeligt när vi flyttar in om mindre än en månad.


Så länge roar vi oss med att leta grejer till vårt liv i Grekland. Det har varit rätt svårt att söka på grekiska siter. Men vi har blivit bättre på att hantera Googles översättningstjänst.


Det är många prylar som ska till. Belysning, kranar, vitvaror m.m.
En del är inköpt och mycket mer har vi samlat i den utmärkta tjänsten www.pinterest.com


Christina har en viss förkärlek för det växande materialet. Men tomten är bara strax under 4000 kvadrat så hon måste begränsa sig.


Själv roas jag av saker som har motor trots att jag inte är motorintresserad. Men med 90 olivträd kan det nog vara bra med en rejäl flistugg.

Flytt med flyt

Så kom då äntligen vår container med flyttlasset fram.


Det var den 17 oktober vi lastade alla våra tillhörigheter som vi kan ha nytta av i Grekland. Sedan har containern tagit sjövägen till Aten för vidare transport med bil till vår tomt.


Det gick ju rätt snabbt. Containerbilen hade ingen kran men det fixade byggmästaren. Här lastats containern över på en kranbil för att köras några kilometer till vår tomt.


Det är bra att vi gjort en tillräckligt bred öppning (för grindar) på övre delen av tomten. Annars hade containern fått lyftas av från granntomten.


Så nu är containern på sin slutliga plats? Eller inte…
Den får stå här så länge. Det finns nog möjligheter att flytta den en meter närmare muren (till höger i bild). Det skulle vara snyggare. Och det är ju viktigt att få det snyggt för den ska stå kvar och vara vårt förråd och verkstad.
Vad kommer grannhotellet säga om att få en gul kloss på andra sidan muren? Eftersom den delen av deras tomt är parkering så kanske det inte stör. Målar vi den olivgrön och klär in den i klängväxter så blir den i det närmaste osynlig. Nu återstår bara att se om godset i den har klarat transporten. Men det får vänta tills vi är på plats för gott i januari .

Vila och byggmöte

Efter gårdagens drygt 14 km vandring så passade det bra med en vilodag.


Eftersom det var sista dagen vi vistades i närheten av vårt bygge så passade det bra med ett byggmöte. Det hade ju inte hänt så mycket med huset sedan vi var där i september.


Det som syntes mest var stenläggningen i trappan. Men det tog väl mindre än en halv dag att fixa. Och så hade ju innerväggarna målats ytterligare en gång.


På utsidan hade det hänt lite mer. En grävmaskin hade jämnat till marken och grävt ner en septiktank. Grävmaskinisten som är byggmästarens kusin hjälpte mig att ta bort några vildoliver som stod fel. Kusintätheten i Grekland är mycket stor…


Vår närvaro verkar ha satt fart på bygget för nu var det i alla fall lite på gång. Gästvåningens handfat hade gjutits.


Vårt badrum får en duschvägg och ett stort platsgjutet handfat.
Men ett handfat gör inte huset beboeligt. Så det återstår att se om vi kan bo där när vi flyttar dit i mitten av januari.


Vårt resesällskap hade en lat dag med bad, fiske och vila.

Sista semestern i Grekland

Christina och jag har just haft 13 välbehövliga semesterdagar i Grekland. Vädret var fantastiskt så en hel del sköna bad blev det mitt på dagen när det var som varmast. Det känns lovande för framtiden att det är badtemperatur långt in i november. Så mycket annan vila blev det inte men det var skönt ändå.


De tre första dagarna ägnade vi åt olivträden. Dessa är mycket eftersatta. Vi började med att ta bort skott på stammarna och rötterna. Runt många stammar växte också sparris, björnbär och gräs. Detta togs bort med hjälp av de få verktyg vi haft med oss. En tigersåg och två sekatörer. De 90 träden hann vi gott med.


Så här snyggt blev det efteråt.


Många av träden är i dåligt skick. Men olivträd är tåliga så i februari kommer vi ta itu med att reducera kronorna och åtgärda de allvarligare skadorna.


Eftersom en grävmaskinist med stor skopa arbetade på tomten, så tog vi hjälp av honom att ta bort tre vildolivträd som stod på fel plats. Och även ett fint träd som stod alldeles fel. Så nu ska det bara köpas och planteras ETT olivträd så är olivlunden komplett.
Jag undrar om rötterna ligger kvar när jag kommer till huset nästa gäng. Olivträdsrötter ska ge den bästa grillsmaken åt lammköttet.


Tyvärr härjar det sjukdomar på olivträden. Och det är något som drabbat alla våra träd och antagligen alla andra i Kalamataområdet. Om jag fattat det rätt så börjar det med ett svampangrepp och svampen gör det möjligt för en insekt att bosätta sig i veden. Den enda åtgärden att sätta emot är vad jag vet bara att klippa bort de mest angripna grenarna.


Årets skörd blir det inget med. Nästan 100% av våra oliver är angripna av insekter. Och det är många andra i området som har det lika illa ställt med sina oliver. Ju högre över havet man kommer desto mindre är angreppen. Om jag fattat det rätt så kommer aldrig dessa angrepp två år i rad.

Att dricka vatten direkt ur kran. Är det möjligt?

Den vanan har ju nästan alla svenskar så länge de är på hemmaplan. Men som turist i Grekland så köper de flesta vatten på flaska. Är detta nödvändigt? Jag tror tyvärr att det är nödvändigt på de flesta öar. Men är det lika nödvändigt på fastlandet och speciellt då ur ledningen som går till vårt hus. För säkerhets skull så har jag tagit två vattenprov med lång tid emellan. Och resultatet är överraskande bra som ni kan se här nedan.


Var vattnet till vårt hus kommer ifrån och hur det är renat har jag ingen aning om. I Sverige ska dricksvattenreningen ha tre barriärer. Det kan vara klorering, uv-ljus och kolfilter. Hur många barriärer vårt vatten passerar vet jag inte. Men det finns inte tillstymmelse till klordoft och det är ju bra.
Jag tror att vattnet i Mani i allmänhet är bra. Det finns många offentliga vattenposter där folk fyller sina vattenflaskor. Däremot har jag en känsla av att de är bra på att förstöra vattenkvalitén med att lagra vattnet i för stora och trycklösa kärl. Jag förstår varför de gör det. Det är för ledningssystemen är så underdimensionerade att du måste ha en buffert om det ska bli ett tillfredsställande flöde ur kranen.  Så att köpa vatten på flaska hoppas jag slippa i framtiden.