Nu är det tredje veckan vi har besök av vänner från Sverige. Och alla har varit intresserade av naturen. En har snöat in på djur. Gärna små som kryper och krälar. En gäst är tokig i växter. Och gästen vi har här nu gillar att röra sig i naturen med kameran. Så det har blivit mycket naturvandring för Christina och mig. Men idag blir vi nog inne. Det blåser från berget och regnet kommer från sidan.

Runt bergsmassivet Taygetos finns det massor av fina miljöer att vandra i. Gamla byar, stigar som använts i tusen år, djupa raviner och snöklädda toppar. Och vill man inte vandra så går det fint att undersöka området med bil eller cykel. Fast cykla uppför bergssluttningarna är inget för amatörer. Här krävs det starka ben – eller elassistans.

Lena och Christina förundras över blomsterprakten nedanför vårt hus. Udden brändes av förra året och nu sprutar det upp pionjärväxter.

Att gå efter strandpromenaden mellan vårt hus och Stoupa tar inte så lång tid. Men har man en fotograf med sig får man lägga på en timme. Vyerna är många och växtligheten fantastisk. Som denna suckulent, Carprobrotus edulis.

Den största överraskningen i veckan var att vi hittade en snödroppe så här års och på relativt låg höjd. Galanthus reginea-olgea ssp. vernalis är en vårblommande form av arten som i vanliga fall blommar på hösten.

Man vet aldrig vad man stöter på när man vandrar i bergen. En tjej med hund på ett hustak. Där uppe är nog utsikten magnifik.

Även på stranden kan man hitta oväntade fotoobjekt.