Nu har jag sett fram mot den här dagen i några veckor. Det grekiska parlamentet har hållit oss i stränga tyglar. Men idag så har vi fått ta ett litet steg åt ett normalare liv. Så denna dag har jag sett fram mot. Jag har lidit brist på vissa varor som jag nu skulle köpt när fler butiker öppnar. Jag har grävt ett 35 meter långt dike för att lägga en slang till ytterligare två vattenposter i trädgården. Men jag måste ha missuppfattat något, för min lokala handledare som säljer diverse byggvaror har fortfarande jättestängt. Det var ett bakslag. Jag behöver ha något för händerna för att stilla min rastlöshet.

Så istället för att lägga slang beslutade jag mig för att göra en liten brunn till min vattenmätare. Det behövdes verkligen, för hela mätaren var täckt med jord och sten. Jag började att gräva fram den. Det var inte så lätt att få ett lika stort hål som jag önskade. Och någon cement att stärka kanterna med hade jag inte. Men några brädlappar och utan på det kakelfix blandat med fin marmorkross fungerar nog nästan lika bra. Nu kan jag både läsa av vattenförbrukningen och stänga inkommande vatten.

Medan jag fixade brunnen så klippte Christina oleanderbuskar och rensade ogräs runt dem. Grenverket bör reduceras för buskarna har inte byggt upp tillräckligt med rotsystem än. Nu kanske vi kan få vacker blomning på dem utan att behöva vattna dagligen.

Jag tyckte att jag på något sätt skulle visa min uppskattning nu när restriktionerna har blivit lite mildare. Så det blev ett havsbad precis nedanför vårt hus. Igår var det förbjudet.
Vattnet var inte jättekallt så jag lyckades doppa hela kroppen två gånger.

Eftermiddagen flöt på med lite små-pyssel. Och ingen dag utan en plantering. Så idag fixade jag ett väldigt litet potatisland av två potatisar som råkat komma med groddar innan de blev tillagade.

Och nu är värmen på gång så jag måste krossa is till kaffet. Hittills i år har vi druckit varmt kaffe men fram över blir det en kall kaffe frappé