Huset till salu!

Det har varit en mycket intensiv vår och försommar. Bloggen har fått vila. Men nu är vårt hus ute till försäljning.

Husannonsen hittar ni här!


I maj var vi nere i Grekland och tittade till husbygget. Sedan dess har livet mest handlat om att ställa i ordning vårt hus inför försäljningen. Det har blivit många vändor till second hand och återvinningsstationen. Nu känns det som om vi har näsan över ytan igen. Vi hoppas förstås att den som tar över vårt hus i Varberg ska ha lika stor glädje av det som vi har haft. Det är en underbar plats på jorden.


Huset i Grekland har kommit en bra bit på väg. Vi har både väggar och tak. Nu jobbar de på för fullt på insidan med putsning av väggar, el och vvs. Det är många beslut att fatta hela tiden om alla detaljer materialval och inredning.

 

Öppen trädgård tisdagen den 1 maj 10.00–16.00!

Även om vi redan har ett ben i Grekland pågår livet för fullt just här och nu. Framförallt i trädgården där varje steg som våren tar framåt också är ett ”sista gången”. Därför upplever jag varje skiftning så mycket starkare.

Eftersom vi alltid satsat mycket på bladväxter (hostor, alunrot, ormbunkar och gräs) så har vi egentligen ingen vårträdgård. Den ser alltid lite kal och frusen ut så här års – i väntan på det sköna gröna täcket. Men det som spirar så försiktigt har en rörande ömtålig skönhet.

Vill du kika in i vår trädgård är du välkommen tisdagen den 1 maj.
Vi har öppet 10.00–16.00
Adress: Handelsgatan 21 i Varberg (nära sjukhuset)

I dammen simmar nu en ny generation pyttesmå guldfiskar – tillsammans med ”de gamla”.

Julrosorna blommar fortfarande för fullt.

Det finns många vintergröna växter i trädgården – så helt kalt är det aldrig.

Mindre än så här blir nog inte narcisserna. Narcissus rupicola.

En primula som alltid blommar länge och rikligt. Primula elatior × juliae

’Captain Blood’ heter den här färgstarka jordvivan, Primula vulgaris.

En vacker röd form av backsippan, Pulsatilla vulgaris blommar i stenpartiet på gården.

Sanguinaria canadensis ’Multiplex’, fylld blodört – vackrast av alla just nu.

Saxifraga sp nr 382 i ett av stenpartierna

Symplocarpus foetidus tittar upp.

Vi tar ingen entréavgift!

Vi kommer att ha flera öppna visningar i år. Övriga visningstider hittar du här.

Välkomna!

Ett stort tack!

Nu är ”Trädgårdsfest mitt i vintern 2018” i Varberg avslutad och jag kan andas ut ett tag.

Vi är många som behövs för att få till ett bra arrangemang. Eftersom festen bygger på föredrag behövs det ett antal riktigt bra föredragshållare, och i år var det Mona Wembling, Kjell Furberg, Magnus Lidén, Sara Brenne och Ivar Edvinsen.  Och lovorden över dessa fantastiska personer har varit fler än jag kunnat räkna. Så tack till er!

Men det blir ingen fest om inte ens vänner är med och festar. Och i år var vi nog fler än någonsin. Och många är mina personliga vänner som jag lärt känna genom mitt trädgårds- och växtintresse. Tack för att ni kom och förgyllde min helg. Och tack även till alla övriga deltagare som nu är mina nya vänner!

Att ordna en fest för 130 personer kräver lite organisation och logistik. Och detta har Styrelsen för Sällskapet Trädgårdsamatörerna i Halland med min hjälp skött förträffligt (ursäkta skrytet).
Tack styrelsen.

Många frågade om det blir någon ”Trädgårdsfest mitt i vintern 2019”. De flesta vet ju att mina planer är att flytta till Grekland. Och flytten är planerad till ungefär nästa nyår. Men det är inget som ska hindra en Trädgårdsfest. Kanske blir det nya problem att lösa men det fixar vi. Så nästa år hoppas jag vi åter kan vara i Varbergs teater som är en både trevligare och vackrare lokal.

 

Till slut vill jag tacka Hallandskretsens styrelse för den fina gåvan. Snart är det jag som slänger mig dödsföraktande ut för klipporna i Gnospi iklädd mina fina blåblommiga badshorts!

Grönt – trots att löven fallit

Leif ligger steget före mig. Skriver blogginlägg om framtiden. Jag har istället fullt upp med nuet – och allt det som nu är ”sista gången”. En sorts avsked. Det är inte alls sorgligt – bara ett sätt att stänga dörren mjukt när vi går.

Just nu upplever jag hösten och övergången mot vinter. Den tid jag alltid tyckt minst om av alla årstider. När den levande naturen liksom rycks ifrån en. Eller i alla fall sätts i standby-läge.

Men när jag tar en tur runt i trädgården upptäcker jag att vi genom åren har vinterrustat ganska bra. Trots att löven fallit är det fortfarande väldigt grönt. Barrväxter och städsegrönt växer långsamt, men nu börjar de äntligen ”bli” något. Trädgården har en grön struktur året om.