För Christina och mig är Kalamata det centrum där service och handel finns. Och idag var det dags igen för några inköp. Det blev en bra dag utan trängsel. Det var inte många som ville springa runt i centrum i regnet. Men paraplyförsäljarna var både aktiva och glada över varenda droppe.

Vi började i kvarteren där maskin- och verktygsaffärerna finns i överflöd. En röjsåg blev beställd. Hämtas nästa måndag när vi ändå ska hämta gäster som kommer med flyget.
När vi gick tillbaka till bilen sprang vi på ett kafferosteri. Där fanns kaffe både högt och lågt. Personalen uppskattade att det kom in nyfikna utlänningar och fotograferade.

Så vi fick med oss några gåvor från rosteriet. Nymalet grekiskt kaffe och Ceylon-te. Tack för det!

Främsta anledningen till inköpsresan var växter till trädgården. Den första plantskolan tjänade en bra hacka på oss. Där köpte vi en hel häck blåblommig Westringia fruticosa, ännu ett apelsinträd till citruslunden; sorten ’Valencia’ som ger frukt april-september (ovanlig tid för apelsiner som annars mognar under vintermånaderna). Ett kakiträd (Diospyros kaki), ett granatäpple och ett svartfruktigt fikon ’Vasilika Mavra’, en krypande/hängande form av rosmarin och ett par Eremophila nivea fick vi också med oss. Två plantor som ser ut som jordgubbar ”presentade” plantskoleinnehavarinnan oss med. Hon tänkte väl att vi föredrog ätbara växter eftersom vi köpte så många fruktträd… På nästa plantskola kompletterade vi med avokado ’Fuerte’ och japansk mispel; Eriobotrya japonica och lite perenner. Och som den inbitna trädgårdsnörd Christina är kunde hon inte motstå en ny rosablommande form av Trachelospermum jasminoides ’Pink Air’.

De flesta växter är nya för oss. Men en och annan planta från norr har hittat vägen hit.

Vår lunch intog vi på ett något oväntat ställe. Tavern ”Costas” Vassiliadis. Det ligger på en väg som kantas av åkrar och små industrier. Det är ingen taverna man åker förbi av en slump. Den har bara öppet till lunch och en bit in på eftermiddagen. Ändå har de bästa recensionerna i hela Kalamataområdet.
Här är positionen för tavernan om du är sugen på en god måltid. 37.032550, 22.085714 Klistra in siffrorna i ett sökfönster så får du upp en karta.

Så här glada åkte Christina och jag hem i vår fullastade bil.

Inte skiljer sig måndagarna nämnvärt från övriga veckodagar. Fast ingen dag är den andra lik. Idag började jag med att köpa en gasflaska så jag kunde testa nya wokbrännaren till lunchen. Det blev en flaska av största modellen. Så småningom så ska det anslutas till en grill också. Brännaren fungerade perfekt. Riktigt bra hets fick jag i pannan.

Wokmat har vi nästan alltid hemma. Och lite färsk vildsparris kunde jag plocka i lunden. Den lilla gröna squashen är en ny bekantskap och har blivit en storfavorit.

PÅ eftermiddagen ägnade både Christina och jag oss åt beskärning. Christina har ju mer vana än jag på trädbeskärning så jag fick lite handledning till att börja med.

Några lite grövre grenar skulle sågas av för att fixa bättre utsikt åt hav och berg. Då åkte motorsågen fram. Innan jag kunde börja såga så var jag tvången att fixa bränsle. Det blev en snabbtur på cykeln till närmaste mack för att handla en dunk med fulbensin. Någon miljövänligare bensin verkar inte finnas här. Så jag får stå ut att såga i en dimma av illaluktande avgaser.
När jag skulle starta sågen så gick naturligtvis den sönder. Dödarknappen gick av. Men jag fixade en egen lösning. Inte så vacker men väl fungerande.

Med nybeskurna träd har vi fått mycket mer hav i vårt blickfång.

Efter som olivträden är eftersatt så blir det väldigt mycket grenar att ta hand om. Idealet hade varit om jag hunnit köpa en brunchförstörare (svengelska). Men det har jag inte. Så jag får elda lite istället. Och färska olivkvistar brinner bra. Tror nog att bladen innehåller lika mycket olja som oliverna.

Det blir mycket hackande i jorden. Stenhård, lerig jord med besvärligt ogräs gör att det inte går fort. Men Christina gör framsteg med hackan, även om det inte blir så många kvadratmeter grönsaksland per timme.

Och alla dessa stenar gör det inte lättare. Det är svårt att hitta användning för dem. Men det blev en liten ramp eller smitväg upp till våra nyplanterade citrusträd som står på högsta platån.

Efter muren som gränsar till hotellet växte mycket sly. Mest Lantana på södra delen. Den är ingen större match. Bara klippa och dra.

På norra delen växte mest björnbär och vildsparris. Lite jobbigare att ta hand om eftersom alla taggar vill sätta sig i kläderna och händerna.

Många fynd med härkomst från lilla grannhotellet hittades nedanför muren. En badboll som vittnar om att det kommer vara mest engelsmän på hotellet när de öppnar i slutet av maj.

Hackar man i jorden så får man ofta upp sådana här trevliga cyklamenknölar. Dom återplanteras alltid.

Växtförökning kan vi förstås inte avstå ifrån.  Sticklingar följer ofta med hem från våra promenader; aloe från sopstationen, en pelargon från en öde vägkant i bergen, Osteospermum från en spricka i en mur…