Christina och jag cyklar ofta en bit åt söder för där är så otroligt vackert. På ena sidan vägen finns branta bergstup med grottor där rovfåglarna cirkulerar och getterna klättrar. På andra sidan finns havet med vackra vassa klippor.
Uppe från vägen ser man en insprängd naturpool på ett ställe.
Vi bestämde oss för några veckor sedan att ta oss ner till poolen trots att det ser besvärligt ut.

Igår var det dags att packa picknickkorgen och göra ett försök. Och det var inte särskilt svårt att ta sig ner för branten till poolen. 240 meter hyfsat bra stig.

Vi var inte de första som lyckats ta oss ner till poolen finns det tydliga bevis på.

Och badet är fantastiskt. Skyddat från vågor och vind.

Efter badet kunde vi sätta oss på de solvarma klipporna och låta solen torka oss.

När solen närmade sig horisonten var det dags att cykla hem.

Cykelturen bjöd på en bedårande solnedgång.

Jag har under många år använt wikiloc vid mina vandringar. Det är en app som man kan lägga GPS-spår med. Man kan även ladda ner andras spår. Jag har lagt flera spår som andra kan följa på sina vandringar. Detta är en fantastisk bra funktion. Men jag har stört mig mer och mer på wikiloc. Menyhanteringen är hopplöst klumpig och svår att förstå sig på. När man lägger spår så kan den helt på eget bevåg sluta uppdatera trots att man ställt in att den ska uppdatera även om telefonen vill gå i viloläge. Ibland när man laddat ner ett spår och följer detta så har det stängt ner sig. Det är ju bara att öppna det nedladdade spåret igen men ändå väldigt irriterande.

Nu vill jag ha en bättre app och tror att jag hittat en. Jag har börjat testa viewranger. Idag la jag mitt första spår. Det blev ett spår för cyklister. Visst var det lite letande i menyerna här också. Men de är logiska och lätta att komma ihåg. På telefonen ser det riktigt snyggt ut men ska man titta på datorn så är det smått. Man utnyttjar inte skärmbredden. Att måttenheterna inte blev metriska var en överraskning. Men det ändrar betraktaren på kartans dropdown-meny.
Hur man lägger in bilder i rutten kom jag inte på förrän jag var hemma igen. Så det blev en dålig bild på huset.

Andra testrundan för dagen gick till Trachila. Det är en mycket vacker väg med väldigt få bilar. Framme i Trachila tar vägen slut. Nu passade jag på att ta flera bilder. Det är väldigt bra om spåren har bifogade bilder. Det säger mycket om terrängen och det är sådant som är värdefullt när man ska välja ett spår att följa.

Jag hade hoppats på bättre bildkvalité än hos wikiloc men det var ungefär samma. Däremot så läggs det in etiketter automatiskt. Det kan nog vara praktiskt om man fotograferar en vy med bergstoppar. Men för det mesta så förstör det bara bilderna. Så vid nästa tur ska jag testa om de går att få bort dessa hemska etiketter.

Framme i Trachila så passade Christina och jag på att motionssimma. Vi gissade att vi sam 500 meter. Det stämde rätt bra tror jag. Det dröjer nog inte länge innan vi är tillbaka i vattnet där.

Att var pensionär och flytta utomlands är mycket trevligt. Men samtidigt blir kontakten med vännerna hemma i Sverige lite bristfällig. Innan gick jag till ett jobb fem dagar i veckan och träffade jobbarkompisar. Då är det extra kul att få besök av en kär f.d. arbetskamrat. Och kanske var det inte konstigt att just Peter blev den första. Han var ju ändå i närheten på sin årliga grekiska båtluff – och tog vägen om Fryle House innan han åter åkte hem och tog tag i vardagen och jobbet.

Vi hann besöka många platser och självklart måste vi även visa vår vackra marina hemma i Agios Nikolas.

Att älska att bada i det blå Medelhavet är det något som Peter, Christina och jag har gemensamt. Därför var ett besök vid grottorna i Kataphygi prioriterat. Vi hade tur med vågorna som var väldigt små. När de är stora vill man inte bada där.

En rejäl road trip på vår halvös västsida gjorde vi också. Det blev många bad och besök i flera vackra byar. Även Christina och jag fick se lite nytt när vi besökte Mezapos fina naturhamn och ett par stränder i byn.

Kaffe är en mycket viktig del av grekernas vardag. Här introducerar vi Peter i de kalla kaffedrinkarna.

Det var inte bara Christina och jag som trivdes väldigt bra ihop med Peter. Även våra insekter hade ett gott öga till honom.