När jag vill ta det lite lugnt och slappna av så tar jag mig gärna en promenad. Egentligen började promenaden med att jag skulle fotografera vår skylt ute vid vägen. Färgkombinationen blev bra. Den syns bättre än alla andra skyltar i området. När jag ändå var 40 meter från huset så tyckte jag det var lika bra att fortsätta gå.

Vi bor i norra delarna av Agios Nikolaos. I södra delen är det tätare bebyggt. Och det byggs rätt mycket ända bort till berget i söder.

Över allt i Grekland finns det vackra dörrar. Christina är galen i att fotografera dem. Jag nöjer mig med en och annan dörr.

Den grekiska trädgården är inte mycket att skryta över. Visst finns det en och annan vacker. Men de är väldigt sällsynta. Men det är vanligt att man planterar några vackra buskar runt huset.

Även perenner ser man och denna gladiolus var så hög att jag fick titta upp på den.

Att odla i krukor och i begagnade olivdunkar är vanligt. Då kan man välja något lite exklusivare.

I mani byggs nästan bara stenhus. Men i byar med lägre kulturvärde får man även bygga putsade hus. Och Agios Nikolaos är nog en rätt ny bostadsort. Före världskrigen var det nog bara en hamn för fiskare som bodde längre upp i bergen.

Att turistsäsongen närmar sig ser man på att fler tavernor öppnar och att ortens enda klädbutik skyltar med fina plagg.

Mellan marinan och vårt hus passerar jag några av traktens kattälskare. Och det kan gå hett till mellan katterna. Har man riktig otur så kan ett öga stryka med.

Innan jag åter kom hem passerade jag Gnospi. Det såg så lockande ut så jag gick hem och bytte kameran mot badbyxor och gick tillbaka till Gnospi.

Nu är det tredje veckan vi har besök av vänner från Sverige. Och alla har varit intresserade av naturen. En har snöat in på djur. Gärna små som kryper och krälar. En gäst är tokig i växter. Och gästen vi har här nu gillar att röra sig i naturen med kameran. Så det har blivit mycket naturvandring för Christina och mig. Men idag blir vi nog inne. Det blåser från berget och regnet kommer från sidan.

Runt bergsmassivet Taygetos finns det massor av fina miljöer att vandra i. Gamla byar, stigar som använts i tusen år, djupa raviner och snöklädda toppar. Och vill man inte vandra så går det fint att undersöka området med bil eller cykel. Fast cykla uppför bergssluttningarna är inget för amatörer. Här krävs det starka ben – eller elassistans.

Lena och Christina förundras över blomsterprakten nedanför vårt hus. Udden brändes av förra året och nu sprutar det upp pionjärväxter.

Att gå efter strandpromenaden mellan vårt hus och Stoupa tar inte så lång tid. Men har man en fotograf med sig får man lägga på en timme. Vyerna är många och växtligheten fantastisk. Som denna suckulent, Carprobrotus edulis.

Den största överraskningen i veckan var att vi hittade en snödroppe så här års och på relativt låg höjd. Galanthus reginea-olgea ssp. vernalis är en vårblommande form av arten som i vanliga fall blommar på hösten.

Man vet aldrig vad man stöter på när man vandrar i bergen. En tjej med hund på ett hustak. Där uppe är nog utsikten magnifik.

Även på stranden kan man hitta oväntade fotoobjekt.