Kategori: Peloponnese

Fortet på kullen

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


Många gånger har jag kört vägen mellan hemmet i Agios Nikolaos och Areópoli.  När jag kommit till Itilo så ser jag ett fort på andra sidan ravinen. Spännande!


Jag har alltid tänkt att jag vill se det på nära håll. Men jag har inte haft tid att gå hela vägen upp från Neo Itilo.


Från vackra Neo Itilo är det 240 meters stigning upp till fortet.


Men igår när jag var ute på en tur med bilen så såg jag på Google-map att det var en körbar väg ända upp. Så då tog jag mig tid att köra upp för en upptäcktsfärd i fortet.


Det visade sig att det inte var mycket av byggnaderna som stod upp. En konstruktion som antagligen varit en vattencistern var någorlunda hel.


Mot havet finns tre torn. Ett är helt rasat men två är rätt intakta trots att det finns några smitvägar genom murverket.


Om nu inte det är så mycket att se på här uppe så är det i alla fall en fantastisk utkiksplats. Och om några månader ska jag hit i gen för marken här bjuder på många olika biotoper på liten yta. Det kan ju ge en rik vårflora.

Skönheten i ravinens kant

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


Pigi är en liten by som ligger brant där en ravin börjar. 280 meter över havet ger det en fantastisk vy över dalen, kustbyarna och havet. Det finns inte så mycket näringsverksamhet förutom ett kafé vid kyrkan och en taverna. Kafé har aldrig varit öppet när jag besökt byn. Det finns också en mycket populär taverna. Tyvärr har jag inte besökt den heller.


Efter som det är så brant så är de flesta gränder smala och vackra trappor slingrar sig mellan husen.


En vacker trappa och en liten dörr som går in till något vi bara får fantisera om.


Kyrkan ligger inträngd långt in i ravinen. Hit når inte solen förrän en bra bit in på dagen. Det är här man gör entré till byn om man kommer vandrande på leden från Pantazi beach. Vill man sen ta en annan väg tillbaks till Pantazi beach, så går man till grannbyn Platsa och tar leden ner som startar vid kyrkan. Detta är en vandring som jag kan rekommendera när som helst på året.


Kyrkan har jag aldrig varit inne i. Men som vana har jag att känna på alla kapell- och kyrkdörrar. Och idag kom jag in i två kapell. Och vad jag hittade gjorde mig inte besviken. Fantastiska målningar!


Även det andra kapellet är mycket vackert dekorerat.

I den ”gamla” byn

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


I en by ska det alltid finnas ett kapell. Men oftast finns det massor.
Ofta är de byggda av återvunnet material. Tegel och olika sorters sten blandas vilt som i kapellet i TZOKEIKA. Jag tycker det blir mycket läcker. Insidorna kan vara fyllda med vackra målningar medan andra kan vara lite trist kala.


Men med TZOKEIKA är det lite speciellt. Allt är nybyggt. Även kapellet.


Byn är uppdelad i två delar. I den norra delen är det byggt hus för korttidsuthyrning. Husen närmast ravinen är färdiga och går att hyra. Men de kom jag inte åt att fotografera, för hela denna del är inhägnad med murar. Så jag fick nöja mig med att fotografera andra sidan där byggen pågår.


Alla detaljer i byggnaderna är riktigt läckra. Och alla träarbeten är gjorda i gammalt trä.


Markarbetena är väldigt vackra de också.


Som i alla andra byar ska det naturligtvis finnas tappställe för rent vatten.
I bakgrunden håller man på att bygga upp en antik olivpress.


Söder om det inhägnande området finns flera hus som är byggda med samma omsorg. Här finns inga skjutbara glaspartier. Flera av husen ser inte inflyttade ut. Kanske är de inte sålda än.


Gammalt eller nytt?
Det är inte lätt att se.

På andra sidan vägen I Rigklia

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


Rigklia är en högst livaktig by. Byn ligger bra till alldeles vid sidan av huvudvägen. Det är nära till den fina stranden Pantazi. Och till affärerna i Agios Nikolaos är det bara drygt en kilometer. Detta är antagligen anledningen till att den inte är lika avfolkad som byarna högre upp i bergen. Ibland tar Christina och jag en promenad dit. Fågelvägen har vi 1650 meter dit. Men vi kan inte flyga så det blir betydligt längre att gå på de krokiga stigarna dit och hem.
När jag tog med kameran dit och gick runt så såg jag inte många människor. Men spåren efter dem var desto fler.


Fortsätter man vägen genom Rigklia så kommer man till Ano Rigklia (Övre Rigklia). Här är husen äldre. Några är förfallna men många är renoverade till toppskick.


Genom byarna går en miniravin. Och ett stenkast söder ut går den större ravinen vid vars mynning Pantazi beach ligger.


Som i alla byar så står här skrotbilar. Fast denna Lada Niva kanske ändå inte är skrotfärdig. Den har ju luft i däcken.


Olivlundarna går långt in i byn. Och hänger man upp tomsäckarna på tork så är det nog färdigskördat för den här säsongen.


Även här finns en olivpress. Synd att den inte var igång. Jag hade gärna gått in och inspekterat en svensk separator. Det hade blivit lite nostalgi från min tid på Värö Bruk.


Innan jag lämnade byn fick jag en trevlig pratstund med en flock getter.

Utsikt från min bädd

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


När jag lägger mig på kvällen kan jag titta ut åt två håll. Åt väster ser jag en stjärnhimmel om vädret tillåter det. Åt öster ser jag Christina och över henne mellan olivträdens grenar ljusen från en bergsby.
Det är Pirgos. Den ligger inte så högt upp. Bara 340 meter över oss. Fågelvägen dit är det 1700 meter. Men körvägen är betydligt längre. Det är en ovanligt sömnig by för att ligga så nära havet och huvudvägen. Byn är lätt att identifiera från kusten. Kyrkans trappstegsformade torn tar man inte miste på.


Pirgos har minst tre kyrkor trots att byn är liten. Och så är det ofta i grekiska byar.


Hur många privata kapell där finns är svårt att veta. Men jag tror jag hittade det sötaste hängande på en grind.


Som alla andra byar i området har byn många grindar och dörrar i plåt som bysmeden gjort. De flesta är dekorerade med järnfigurer. Men denna tycker jag var vackrast trots sin enkelhet.


Mycket är förfallet i byn. Jag tror detta är en gammal olivpress som har fått lämna över till modernare teknik.


Men ett och annat fint och bebott hus finns där. Alla människor jag såg var på väg ut till olivlundarna för att skörda trots att det är julhelg.


Om jag har fin utsikt mot Pirgos, så har Pirgos fin utsikt mot mitt sovrum – och havet.