Från Gytheio körde vi österut mot den östligaste tungan på Peloponnesos.

Första stoppet gjorde vi ovanför skeppsvraket Dimitrios. Men nu var det annat än ett skeppsvrak vi var ute efter, så vi botaniserade istället på andra sidan vägen.

Där hittade vi en del som påminner om våren – men det är normal höstblomning på Peloponnesos.

På vägen över den östligaste tungan körde vi över ett högt bergspass med utsikt över den bördiga slätten. På slätten odlas frukt av skilda slag. Här har Julia och Peter hittat något intressant bakom ett mastixsnår.
Mastix, Pistacia lentiscus, är en intressant växt som även finns ute i kustbandet. Säkert har du fått i dig kådan med maten någon gång. Och är du skådespelare så har du kanske dagligen kletat in kådan i ansiktet…

Som vanligt blev det många vägstopp för att titta på skönheterna.

Dagens positiva upptäckt var Gerakas-viken. Här var det sagolikt vackert, med intressant flora, fina bryggor och bra tavernor.

Strax innan solen gick ner nådde vi fram till ön Monemvasia, som ser ut precis som en rundkullig hatt.

Vårt grekiska liv kan ju inte bara handla om oliver och husprojekt. Därför passade Christina och jag på att guida några vänner på södra Peloponnesos. Det blev mest växtlighet eftersom det intresserade dem mest.

Vi hade stämt träff i Kalamata. Därifrån åkte vi den mycket vackra vägen över ett bergspass mot Sparti för att på kvällen hamna i Gytheio. Eftersom jag slarvade med kartläsningen så körde vi ”fel” väg upp mot passet. Men det visade sig vara ett lyckokast – en vacker väg med många blommande växter i stället för den lite tråkiga väg vi hade tänkt köra. Här fick vi se de första lökväxterna och passande nog bemöttes våra svenska vänner av blågula höstblommor.

På östsidan ner från passet körde vi den fantastiskt vackra vägen ner mot Mystras och Sparti.
Här blev det fler stopp. Och man blir alltid lika glad när man får se snödroppar och krokus vilt i naturen. Det är bara att konstatera, höstblomningen på Peloponnesos är värd en rundresa.

När vi väl var över bergskedjan gjordes ett kulturstopp i Mystras, som är en gammal muromgärdad (ruin-)stad från 1200-talet. Eftersom vi kom dit första söndagen i första vintermånaden var det fri entré. Det tackar vi för. Men var var vintern? Antagligen långt borta. Det var 25 grader över nollan.

Idag bebos staden bara av några nunnor och de flesta renoverade husen har eller har haft en religiös användning.

Kvällen avslutades i Gytheio på underbara Barba Sideris, stadens bästa och trevligaste taverna. Missa inte den!