Gult är fult!


Jag tycker nog inte att gult är fult i alla lägen. Men vår gula container var definitivt mycket ful. Vårt lilla grannhotell har inte klagat på den trots att hela långsidan står fullt synlig några meter från gränsen.


Nu har jag givit containern en ny färg. Det var mycket jobb men resultatet blev lyckat.


Nu smälter den in mycket bättre i olivlunden.


Men än kan vi tydligen inte lägga undan penseln. Precis när containern var färdigmålad så kom en leverans med omålade stolar. Men det får nog vänta några dagar innan vi ger oss på dem.

Nya rabatter!


Nu gör vi nya rabatter och det är både tungt och roligt.  Närmast den solstekta södergaveln ska vi ha en sandbädd med heta exotiska växter. C. har samlat idéer i en pinterestmapp https://www.pinterest.se/cfryle/garden-south-wall/
För att få plats med sanden var jag tvungen att gräva bort jord och sten. Med hjälp av korp och hacka gick det, om än ej så fort.


Det bortgrävda materialet var perfekt att fylla ut håligheterna intill de nya stödmurarna med.


I rabatten ska också stå en röd bougainvillea som ska bli ett blommande tak mellan trappan och groventrén samt över köksfönstret. Det kommer antagligen bli ursnyggt.


Vår nyinköpta bougainvillea.


Som insynsskydd ut mot gångvägen har vi valt snabbväxande och tålig oleander. När de skulle ner fick min potatisodling skördas för att ge plats. Och potatisen blev riktigt fin.

Kardamili International Jazz Festival 2019

 

I över en vecka festar vi till glad musik i grannbyn. Att en norsk jazzklubb lägger en festival i en liten grekisk by är osannolikt. Men så är det i alla fall här. Det beror antagligen på att i byn bor några driftiga utvandrade norrmän.
I går var det dags för ett festivalttåg. Sådana tillfällen brukar Christina och jag inte missa. Vi är där med våra kameror.


Paraplyer och färgglada kläder hör tydligen till. Det gör ju att feststämningen ökar.


Även på herrarna kan det finnas lite sparsamt med färgglädje.


Jazz tilltalar mest den äldre generationen men även en och annan ung dyker upp i tåget.


Utan musiker ingen jazz.


Jazz är glädje.

 

Är en tradition född?


Nu har vi åkt till Areópoli flera lördagsförmiddagar. Så antagligen har vi skapat en tradition.
Det finns många anledningar att åka till Areópoli. Vägen dit är vacker och det blir alltid några vägstopp för att undersöka floran. Idag visade pipörten sig från sin bästa sida.


Areópoli ligger ju där de ligger alla dagar i veckan. Men det är bara på lördag förmiddag marknaden är igång. Det som framförallt säljs är grönsaker. Men även en del annat som producerats lokalt.


Att få sig en god kaffe efter marknadsbesöket är inte svårt. Caféerna ligger tätt. Idag blev det det orangea för där fick vi skydd mot duggregnet.


Det blev mycket ätbart inhandlat. Det fick bli jordgubbar med yoghurt och honung till lunch.


Efter lunchen så fanns det mycket att att ta hand om till framtida måltider.

Att hitta guldkornen


Vi känner till många fina platser här på Peloponnesos. Och vi vill gärna dela med oss av dessa platser till eventuella gäster. Nu när det pågår hemsidesjobb för att locka gäster till vår uthyrningslägenhet så jobbar vi med en karta som ska ligga på hemsidan. Den innehåller mycket smått och gott och kommer att fyllas på efter hand. Men vad kan intressera våra gäster?


Badplatser är antagligen intressant. Denna badplats ligger mindre än hundra meter från vår tomt. Men på kartan finns massor med fina badplatser på allt från gångavstånd till några timmars resa med bil.


Mat behöver de flesta och vi har många bra tavernor på bara några hundra meters avstånd. Men det finns ju också tavernor som inte är så lätthittade. Som denna på bilden som ligger i utkanten av Kalamata. Den ser inte mycket ut för världen. Men den är omåttligt populär – och både maten och servicen är fantastisk!


Och om man vill ha något sött efter maten så hittar man de bästa sötsakerna på kartan.


Marknader tycker vi är kul. Det tycker säkert även våra gäster. Så var och när dessa är måste finnas med.


Kultur och historia finns här gott om. Kapell och kloster ligger ofta på fantastiska platser så en kulturpicknick kan rekommenderas.


Det finns så mycket mer på vår karta. Men en sak som inte finns med är var de raraste växterna växer. Växtplatserna finns på en särskild karta över hela Grekland. Denna kan inte bli offentlig. Här finns många uppgifter som vi fått i förtroende och lovat att inte göra offentliga – och andra sällsyntheter som vi vill ska få stå i fred för långfingrade ”samlare”. Men får vi besök av någon växtnörd så öppnar vi gärna kartan och gör en djupdykning i den.