Kategori: Greece

En het och helt vanlig dag i Agios Nikolas, Mani.

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

 


Nu har vi det varmt. Då vill det till att utnyttja de svalare stunderna. Och det är när solen går upp och när den ska ner under horisonten igen. Idag börjar jag flytten av planteringsbänken och platsen för alla nyförökade växter. Christina vill ha det på en svalare och skuggigare plats. Det blir bättre på norrsidan av huset. Där står olivträden lite tätare och ger mer skugga. Vi måste antagligen komplettera med ytterligare något träd. Ett mullbär kanske? Bättre skuggträd finns nog inte.

Ännu viktigare än skuggan är tillgång på vatten. Så det var det jag började med idag. Hade jag fått välja själv så hade jag börjat gräva ner den nya ledningen innan 6 på morgonen. Men med omtanke om våra airbnb-gäster så valde jag att vänta med grävandet till klockan 7. Nu är det inte bara att börja gräva. Först måste jorden vattnas för att komma igenom jordskorpan. När man fått en lite fåra så fyller man fåran med vatten så att leran blir mjuk. Sen är det bara att upprepa proceduren tills fåran är lagom djup. Det behöver inte vara så värst djupt eftersom tjälen är obefintlig.


Än är det flera timmar kvar tills jag kan börja föra rejält med oväsen. Då passar jag på att se om jag har material till tappställena. Några kopplingar saknades. Då har jag sådan tur att jag bara behöver cykla 300 meter för att hitta en butik som säljer installationsmaterial. Sådana affärer finns det väldigt gott om i Mani.


Sen var det bara att vänta. Att köra slagborr genom marmorsten låter rätt så mycket. Jag orkade vänta till 9.30 sen borrade jag i 10 minuter 20 meter från grannhotellet. Det var väl dags för slöfockarna där att vakna. När hålet var borrat så kopplade jag ihop allt och det blev två tappställen. Ett åt väster och ett åt öster.

Sen var det dags för min nya rutin. Simning. Vi har för vana att simma sammanlagt cirka 1000 meter om dagen. Så innan lunch cyklade vi till Gnospi och tog oss en simtur.
Luncherna blir ofta lätta, och bäst av allt i värmen är en fruktsallad. Så det bjöd Christina på idag. Sen tog jag en siesta i soffan.


Alternativen inför eftermiddagen var om jag skulle sitta inne i kylan vid datorn och göra tråkiga saker eller om jag skulle ut i värmen. Det blev värmen. Med en elcykel kan man susa fram i en svalkande fartvind utan att behöva anstränga sig för mycket. Så jag drog söder ut till världens minsta strand. Där behöver man inte vara så pryd när man byter om. Och så kan man finna skugga under klipporna. Skulle jag vilja ha parasollskugga på finns det både 20 meter söder ut och 20 meter norr ur. Men det är en annan värld när man ligger på den lilla stranden. I viken utanför simmade jag 500 meter så det blev nog 1000 meter även idag.


Nu återstår bara det roligaste under dagen. Att laga kvällens mat. I kväll blir det grillat. Basen blir kycklingbröst. Till det blir det diverse wokade eller grillade grönsaker. Och en thailändsk rotfruktssallad som är bland det godaste som finns.
Och så får vi ju inte glömma den lokalproducerade osten till grillen: Sfela/Σφέλα! Godare än Halloumi och ett bättre miljöval. Fast det finns ju massor med olika ostar som är goda att grilla.

Recept på Thailändsk (på europeiska råvaror) slaw med jordnötter (originalet heter ”som tam”)
Men ingredienserna ska inte bara ”blandas” som det står i receptet! De ska stompas/mortlas med någon sorts stöt för att safterna i kålen och moroten ska tränga ut och blandas. Det är det som är själva ”tricket”.

På högre höjd

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


Efter många heta dagar nere vid kusten ville vi upp i bergen. Vi beslöt oss för att försöka köra upp genom Vassiliki Forest till Kalamata klätterklubbs stuga. Det är ett bra ställe att vandra från om man vill upp på riktigt hög höjd. Härifrån går också en markerad led upp till Taygetos högsta topp Profitis Ilias. Jag skulle bestämt avråda någon från att köra upp dit med en tvåhjulsdriven bil. Men det gjorde vi – med hjärtat i halsgropen!


Vi valde att följa leden upp mot Profitis Ilias. När vi kom upp över trädgränsen så öppnade sig ett sagolikt vackert landskap.


Långt bort syns toppen. Någon gång ska vi upp på den. Men denna gången startade vi vandringen ett par timmar för sent för att nå ända upp i acceptabelt väder. Så vi vände någon kilometer innan. Regn och åska förföljde oss på tillbakavägen.


Så här års vill vi högt upp för att hitta den intressanta floran. Och vi fick verkligen se många rara växter. Det var några små snölegor kvar efter vandringsvägen och i dess kant blommade krokus (Crocus nivalis).

Där det finns snötryck och starka vindar föredrar växterna att bli låga och kompakta.


På tillbakavägen var det skönt att komma ner till trädgränsen där vi kunde få lite skydd från regnet. Och åsknedslagen höll sig ett par kilometer söderut.


Under tallarna hittade vi riktigt vackra eldsalamandrar. De trivdes säkert extra bra nu när det blivit lite fuktigare.


Tillbakavägen gick på samma usla vägar men vi tog oss neråt. När vägarna äntligen blev riktigt bra så fick vi trängas med boskapen.

Trevligt besök

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


Att var pensionär och flytta utomlands är mycket trevligt. Men samtidigt blir kontakten med vännerna hemma i Sverige lite bristfällig. Innan gick jag till ett jobb fem dagar i veckan och träffade jobbarkompisar. Då är det extra kul att få besök av en kär f.d. arbetskamrat. Och kanske var det inte konstigt att just Peter blev den första. Han var ju ändå i närheten på sin årliga grekiska båtluff – och tog vägen om Fryle House innan han åter åkte hem och tog tag i vardagen och jobbet.


Vi hann besöka många platser och självklart måste vi även visa vår vackra marina hemma i Agios Nikolas.


Att älska att bada i det blå Medelhavet är det något som Peter, Christina och jag har gemensamt. Därför var ett besök vid grottorna i Kataphygi prioriterat. Vi hade tur med vågorna som var väldigt små. När de är stora vill man inte bada där.


En rejäl road trip på vår halvös västsida gjorde vi också. Det blev många bad och besök i flera vackra byar. Även Christina och jag fick se lite nytt när vi besökte Mezapos fina naturhamn och ett par stränder i byn.


Kaffe är en mycket viktig del av grekernas vardag. Här introducerar vi Peter i de kalla kaffedrinkarna.


Det var inte bara Christina och jag som trivdes väldigt bra ihop med Peter. Även våra insekter hade ett gott öga till honom.

En promenad genom byn

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


När jag vill ta det lite lugnt och slappna av så tar jag mig gärna en promenad. Egentligen började promenaden med att jag skulle fotografera vår skylt ute vid vägen. Färgkombinationen blev bra. Den syns bättre än alla andra skyltar i området. När jag ändå var 40 meter från huset så tyckte jag det var lika bra att fortsätta gå.


Vi bor i norra delarna av Agios Nikolaos. I södra delen är det tätare bebyggt. Och det byggs rätt mycket ända bort till berget i söder.


Över allt i Grekland finns det vackra dörrar. Christina är galen i att fotografera dem. Jag nöjer mig med en och annan dörr.

Den grekiska trädgården är inte mycket att skryta över. Visst finns det en och annan vacker. Men de är väldigt sällsynta. Men det är vanligt att man planterar några vackra buskar runt huset.


Även perenner ser man och denna gladiolus var så hög att jag fick titta upp på den.


Att odla i krukor och i begagnade olivdunkar är vanligt. Då kan man välja något lite exklusivare.


I mani byggs nästan bara stenhus. Men i byar med lägre kulturvärde får man även bygga putsade hus. Och Agios Nikolaos är nog en rätt ny bostadsort. Före världskrigen var det nog bara en hamn för fiskare som bodde längre upp i bergen.


Att turistsäsongen närmar sig ser man på att fler tavernor öppnar och att ortens enda klädbutik skyltar med fina plagg.


Mellan marinan och vårt hus passerar jag några av traktens kattälskare. Och det kan gå hett till mellan katterna. Har man riktig otur så kan ett öga stryka med.


Innan jag åter kom hem passerade jag Gnospi. Det såg så lockande ut så jag gick hem och bytte kameran mot badbyxor och gick tillbaka till Gnospi.

Är jag en grek nu?

PubliceratFörfattareLeif Fryle3 kommentarer


En hundraprocentig grek är jag nog inte än. Men några procent mer än i förrgår i alla fall. Igår var Christina och jag på polisstationen och ansökte om ett intyg på att jag har rätt att bo i Grekland. Det var en upplevelse att se hur en grekisk polisstation ser ut. Den var inte så värst modern och administrationen var inte heller modern. Väldigt många pärmar och stämplar har de att hålla reda på. Och det var alltid minst en som letade efter någon pärm eller stämpel. Var sak på sin plats har de nog aldrig hört talas om.


Vi hade noga läst på hur det ska gå till att söka detta intyg. Andras erfarenheter var att de aldrig lyckas få intyget efter ett besök. Det är en väldig massa dokument som ska med. Som alltid i Grekland så är elräkningen viktigast. Sen var det försäkringsbevis, inkomstbevis, banksaldo och lite annat.


Vi måste ha läst på noga för efter två timmar så hade jag mitt intyg. Vad jag ska med det till vet jag inte. Men om ett halvår när jag kan skaffa grekiskt körkort behövs det visas upp.
Frågan är bara om det kommer accepteras nu när damen som fyllde i intyget skrev fel på en bokstav. Så numera heter jag Feif Inge Herder Fryle.