Varbergshelg

När fredagen kommer blir jag utslängd från Högsbo patienthotell. Då beger jag mig till Varberg där världens bästa före detta grannar upplåter ett rum, toalett, tvättmaskin med mera. Att det alltid finns varmt kaffe i deras kaffepanna uppskattar jag också.
Från fredag lunch till måndag förmiddag är det mycket tid som ska slås ihjäl. Många timmar har jag varit hos min syster och hennes man de senaste helgerna. Där finns alltid något gott att äta och dricka. Och så spelar vi skitgubbe. Tyvärr så är jag oartig mot mina värdar och vinner nästan varje parti.
I helgen var min som med barnen i Påskbergsskogen. Där kändes det tryggt för mig att umgås med barnbarnen i dessa coronatider. Kanske träffar jag dem inte fler gånger innan jag åker hem till Grekland igen. Och nästa gång kanske de blivit fyra.

Minsta barnbarnet Ylvali är ett riktigt charmtroll. Hon är fullt medveten om att hon är den yngsta lillasystern.  Självklart ska hon utnyttja den fördelen.

Mellansystern Lo är en riktig spexare med massor av energi i kroppen. Hon är lätt att fotografera. Jag tror hon har övningsposerat en hel del framför spegeln.

Storasyster Embla är den lugna systern. Hon är eftertänksam och klok. Det gläder en farfar och medlem i RFSL att hon bär regnbågens färger.

Nu är det vardag igen och jag kommer väl fortsätta driva runt i Göteborg och fotografera folk och fä.

Halvtid i en grå verklighet

Nu har jag klarat av hälften av mina strålningar och det känns skönt för varje sekund jag kommer närmare hemfärd. Inte för att livet är så dåligt här i Sverige. Men det är grått och kallt och allt ställs in. Jag har en fruktansvärd massa tid som ska slås ihjäl. På helgerna är jag i Varberg och där har jag många vänner och släktingar och på veckorna i Göteborg kan jag träffa min son. Här på Högsbo patienthotell får jag också lite socialt umgänge med andra tappra sjuklingar.

Jag hade hoppats på att träffa barnbarnen riktigt mycket. Men det är inte helt lätt i dessa pandemitider. Jag vill inte få det minsta lilla virus som gör att jag måste ställa in strålningar och vistas längre i Sverige.

På julafton skulle jag vara hos min sons familj och alla mina tre barnbarn. Det fick ställas i på grund av risk för smitta. Så min andra som och jag fisk fira jul i Göteborg. Det blev en enkel inte så julig jul. Det passade mig perfekt. Vi åt god mat och flyttade lite bohag mellan hans två lägenheter.

En dag har jag i alla fall fått umgås med barnbarnen rejält. Då besökte vi Universum och tittade på alla gulliga och några läskiga djur.  
Nästa helg var meningen att jag skulle på en trädgårdsfest men den har ställts in. Det tycker jag känns skönt för då har jag inget val. Där skulle jag träffa massor med vänner från hela landet. Nu behöver jag inte oroa mig för den smittorisken jag skulle utsatt mig för. Kanske kan jag ta en säker långpromenad med barnbarnen istället. Annars blir det nog att spela skitgubbe med min syster och hennes man.

Idag har jag sen strålning efter den ska jag ut och gatufotografera och kanske besöka ett museum. Att slå ihjäl tid är en svår konst.

Långt borta och nära

Foto: C. Fryle

Att vara långt hemifrån känns lite jobbigt nu. Men när jag får en sådan här bild skickad till mig på Mount Nikons snöklädda topp med Dotty i förgrunden sitta på gästvåningens mur, då smälter mitt hjärta. Det är så sagolikt vackert och det finns kvar när jag kommer hem om några månader.

Foto: C. Fryle

Nu pågår det mest tidsödande jobbet i olivlunden. Beskärning och flisning av kvistar tar lång tid. I år får Christina klara av det själv. Jag är osäker på om Dotty är till någon större hjälp.

Foto: C. Fryle

Även om en katt inte är till någon praktisk nytta så är de ändå ett väldigt roligt sällskap. Jag tror Christina och Dotty trivs väldigt bra ihop men kanske båda saknar mig litegrann.  Långt ner i tårna.

Idag har jag varit hos husläkaren och diskuterat mina ryggkotor. Dom har det tydligen slitit på rejält och det känns långt ner i tårna. Att jag tappade min högra hörapparat när jag gick därifrån var inte så muntert. Polisen får nog in mängder med förlustanmälningar nu när folk använder munskydd. Att ha snören bakom öronen där hörapparaterna sitter är inte smart. Men det är ju ett måste med munskydd på många ställen.

Nu är jag åter i Göteborg men det dröjer nog tills jag ser ljuset i tunneln. 30 gånger till måste jag stiga av spårvagnen och gå genom tunneln till strålningen. Men har man inget val så är det lätt att acceptera.

Tjugo minuter strålning varje vardag upptar inte så mycket tid. Jag får mycket tid till mitt fotograferande. Det kommer förhoppningsvis bli några användbara gatuporträtt.
Vackra flickor står alltid högt i kurs. Min mina favoritmodeller är ändå gamla och skrynkliga damer. Men dom är mindre vanliga på spårvagnarna.

Du gamla du fria du snö tyngda nord

Nu har jag åter hamnat i Sverige för ett lite längre besök. Vädret som mötte mig var en chock av kyla och på morgonen dag två var hela värden vit. Hemma har det varit riktigt varmt och väldigt blåsigt. Där slipper dom visserligen skotta snö men bor man för lågt över havet så får man skotta sand, sten och tång istället.
Nu ska jag stanna i Sverige till början av februari på grund av att jag behöver lite strålbehandling av prostatan.

Det kan vara jobbigt att vara bort hemifrån och sakna dom jag älskar. Men Christina skickar bilder på Dotty så att jag inte ska glömma dem.

Det är inte bara Cristina och Dotty jag saknar. Jag han ju bli så bra kompis med kycklingarna. Fast de har nog glömt mig när vi ses igen.

Men att vara i Sverige är ju inte bara saknad. Jag får ju träffa många vänner och släktingar som jag inte sett på länge. Idag efter besöket på Sahlgrenska passade jag på att besöka Göteborgs Botaniska Trädgård. Där fick jag en lång pratstund med Johan och några andra av personalen.

En annan stor fördel med att vara här är tillgången på ett brett utbud av mat. Grekisk mat blir lätt lite enahanda.

Släpp fåglarna loss det är höst

Det började med att en av våra hönor flaxade över staketet vi en sittpinne jag satt upp.  Vi hade bestämt att hönsen skulle få hålla sig i hönshuset tills olivskörden blev avklarad. För att få in hönan igen så öppnade vi grinden till hönshuset. Sen fick hon hitta in själv. Men innan des hade alla andra fåglarna upptäckt att det var mycket roligare utanför hönshuset. Där finns ju obegränsat med oxalis och andra godsaker. Så nu får de komma ut varje dag och vi får jaga väck de från grönsakslandet för det kar vi inte hunnit hägna in.

Även de små kycklingarna får komma ut några timmar om dagen. Livet i en låda på toaletten är inte lika kul som livet där ute i stora världen är.
Kycklingarna är rätt skyddslösa utan en höna som försvarar dem. Så jag har klätt in ett bord med kycklingnät där de kan få vara under.

Kycklingarna uppskattar verkligen att vara ute och rota tunt i vegetationen. Ibland hittar de ett lite kryp som det blir slagsmål om. När vi tar in dem efter några timmar är de helt slut och somnar direkt.

Dotty är väldigt intresserad men frustrerad över det där nätet som skiljer henne från godsakerna som sprätter runt där inne.