Helgerna tog slut!

Nu har det varit helg på helg och få vardagar där emellan. Sista helgdagen passade våra gäster och vi på att gå till fintavernan nere i hamnen. Där är maten lite extra. Jag lyckades för första gången köpa en acceptabel fisksoppa i Grekland. Jag har gjort många försök genom åren.

Våra vänner som varit här några veckor fick skjuts in till Kalamata i går för att ta sig vidare till Aten och sedan hem till Österlen.

Innan vi lämnade av gästerna på busstationen så åt vi en lunch på Mple Kanarini. Där fick vi mat som var kryddat både på japanskt, indiskt och grekiskt sätt.

En gäst har vi kvar i huset. Det är René som jobbar härifrån. Hennes kollegor i Sverige är lite avundsjuka på att hon kan sitta ute i solen och jobba.

När vi ändå var i Kalamata passade vi på att göra våra livsmedelsinköp. Det är alltid lika roligt att komma till Lidl och möta mannen som hjälper till med kundvagnarna. När han ser vår bil går han till entrén med en vagn som han lämnar till oss. Han hälsar artigt och säger alltid några uppmuntrande ord. När vi handlat färdigt erbjuder ha oss hjälp med att lasta in i bilen.
Kundvagnsmannen gör så att man helst handlar just i denna affär.

Nu när det är vardag och markvegetationen har växt sig lång så behöver det klippas. Där har jag många slitsamma timmar att göra tills markfloran torkat in.

A6 Även budbilarna har kommit i gång efter helgerna. Så Christina har äntligen fått sin nya symaskin. Jag fick bara delar till cykeln och den cykeln är inte min.

En solig start på året

Det har varit en riktigt bra vecka med mycket umgänge. Så här på vintern kan det bli lite ensamt, för det kan gå långa perioder utan gäster. Men nu har vi flera gäster på övervåningen och så har vi träffat våra goda vänner Elwira och Elias.
När vi inte har några gäster vid fikabordet så åker backgammonspelet fram. Jag gillar inte att förlora ett parti men det händer ändå oftare än att jag vinner.  

Jag har också guidat våra gäster på olivpressen. Gabriella som är fotograf samlar bilder till en bok och då kunde detta besök kanske ge några bilder.

Vi har även gjort sådant som är nödvändigt i en olivlund. Eftersom vädret varit så fantastiskt fint så har Christina beskurit många olivträd och jag har flisat alla grenar. Men än kvarstår mycket att klippa.

Eftersom det har varit så soligt och varmt har jag passat också på att ta min middagstupplur i vår vik. Det har även blivit ett dagligt bad.

Igår var jag inte ensam i viken. På trettondagen brukar greker dyka efter ett krucifix som prästen kastar i vattnet. Men den här mannen var ute efter betydligt matnyttigare saker. Jag är mycket förvånad över att fångsten blev så god.
Så jag tror jag ska ta mig en tur till viken i eftermiddag och se om jag kan få upp något med hjälp av mitt fiskespö.

Vi har också haft besök av en mycket trevlig kattunge. Han kom och satte sig mellan mina fötter på nyårsdagens morgon. Sen följde han Christina och mig i hälarna i tre dagar. Katten hade gärna fått stanna hos oss. En katt som gillar att kela och att bli buren är väldigt trevligt sällskap. Men det fanns en ägare som längtade efter sin katt. Hur den tagit sig hela vägen till oss från Stoupa är ett mysterium. Kanske dyker det snart upp en annan trevlig katt här som vill flytta in. Det håller vi tummarna för!

Åtets sista dag. En bra dag!

Årets första dag präglades av sjukdom, kyla och strålbehandling. Men tiden gick och allt blev mycket bättre och årets sista dag blev en riktig toppendag.
Vi startade dagen med att ta med våra vänner Gabriella och Jonas till Areópoli. Där handla vi mat till kvällens festmåltid. På marknaden fanns gott om fin frukt, grönsaker och glada försäljare.

För Christina och mig är det obligatoriskt att ta en kaffe vid torget i Areópoli när vi är har på besök. Vårt stamställe var stängt men stället bredvid var öppet så vi slog oss ned där med våra vänner.
Servitriserna såg ut att komma direkt från gymmet. Det såg lite lustigt ut att gubbarna som gick förbi på trottoaren hade täckjackor medan personalen var halvnaken.
Efter fikat tog vi en tur genom byn och tittade på alla fina stenhus.

Med tomma magar lämnade vi Areópoli för att åka till Neo Itilo och äta en lätt lunch på Karabópetra. Det blev som vanligt en lång väntan innan vi fick vår mat. Maten var god och personalen var vänliga och glada så vi åkte därifrån nöjda och glade.

På hemvägen blev det några stopp. Några Albaner skördade oliver jämte vägen och det var Gabriella som är fotograf nyfiken på.

På kvällen samlades vi i vårt kök för att fixa kvällens måltid. Våra gäster visade sig vara riktigt duktiga på att få maten riktigt smakrik och god.

Foto C. Fryle

Självklart var de vi karar som hamnade vid grillen. Könsroller kan man inte rucka på!
Vi satt länge och åt och pratade medan vi väntade på tolvslaget.

Foto C. Fryle

Till slut kom det nya året till oss så vi kunde skåla in det.
Men redan i solnedgången hade vi tjuvstartat med en flaska bubbel.
Gott Nytt År!

Julfrid hos Fryle:s i Mani

Vår jul har hittills präglats av ett lugn. Vi har inte känt av någon julstress före jul.
På julaftonsmorgonen steg solen över bergen på en klarblå himmel. Så vi satte oss på vår favoritplats så här vid frukosttid på vintern. Medan vi njöt av solens värme och granola med yoghurt så spelade vi ett parti på vårt backgammonbräde.

Eftersom vi skulle ha gäster på eftermiddagen så passade vi på att röra oss lite redan på förmiddagen. Det bar av till grannbyn Stoupa på våra cyklar. Där satte vi oss och drack kaffe på en servering med bra utsikt över stranden. Det var inte många badare ute så tidigt på förmiddagen.

På hemvägen stannade vi och plockade mastik-kvistar som senare bands till en julkrans. Mastiken har massor av röda bär så här års så det passar bra till jul.

Innan vi började förbereda mat till våra gäster gick vi ner till stranden. I packningen hade vi glögg och kakor. Jag trodde vi skulle behöva något värmande efter julbadet. Men vattnet var inte särskilt kallt och solen värmde upp oss snabbt. Men det var gott med glögg ändå.
Efter julbadet var det dags för stök i köket. Julbuffén vi dukade upp innehöll både traditionell julmat och sådant som inte var så traditionellt. Våra gäster Elwira och Elias hade med sig en hel del godsaker. En riktigt god överraskning var Elwiras polska sallad. Den blev genast min favorit, men varken Christina eller Elias äter gröna ärtor så Elwira och jag fick ha den ifred. När det var dags att äta kom Renée ner från övervåningen och åt och umgicks med oss. Det blev en mycket trevlig kväll med god mat, många skratt och mycket värme.

Idag tog vi det lugnt på förmiddagen och sysslade lite med handarbete och trädgårdsskötsel.

Vid lunchtid tog vi cyklarna söder ut. Vi kom inte längre än till grottorna vid Katafygio, för Christina hade inte så mycket laddning på sitt batteri. Men det blev ju ändå perfekt för häftigare ställe att picknicka på är svårt att hitta.

Innan vi cyklade tillbaka hem så plockade vi vild purjolök som växer i massor efter vägen till Trachila. Eftersom där även växer pipört så fick en bukett följa med hem.
På hemvägen passerade vi stranden Pantazi. Där var det gott om folk som badade för att vara så här års.
Nu har solen precis gått ner så det är dags att stänga hönsluckan och sedan leta upp lite matrester i kylskåpet att fylla magen med.

Aktiva dagar i lunden!

Foto C, Fryle

December har hittills varit en toppenmånad. Vi har kunnat vistats ute mycket för regnskurarna har varit få. Vi får en väldig massa gjort. Evighetsarbetet med att beskära träd och flisa kvistar kommer att fort sätta många veckor än. Kanske låter det som ett tråkigt jobb. Men jag trivs med det alldeles förträffligt. I går eftermiddag var det så skönt att jag kunde stå med bar överkropp och en ljudbok i örat och mata flistuggen med pinnar och producera en mycket användbar massa av fin flis.
Men det finns så mycket annat roligt att ta itu med.

Foto C, Fryle

Vi har lagt sten i förrummet till uteduschen. Stenen har vi plockat på en strand i närheten. Det var första gången vi gjort något sådant här. Vi tyckte det var roligt så det blir kanske någon mer stenläggning i framtiden.

Foto C, Fryle

Resultatet blev ganska bra. Jag tror att det kan bli ännu bättre om jag ger det lite efterputsning.

Foto C, Fryle

Christan ägnar sig mest åt våra växte. Vissa områden är lite svårare att rensa ogräs i eller klippa grenar på. Svårast är det att rensa bland marktäckarna. Christina kom på att det skulle fungera att arbeta från en låg liten plattform. Det var lätt för mig att ordna en sådan. Allt material fanns hemma. Själva plattan var nästan färdig. Det var bara att såga av en bit av den långa plattformen jag byggt när jag kompletterade bambutaket på gästvåningens terrass. Strålrör till benen blev några reststumpar rör som blivit över sedan hönsgårdsbygget. Fötter svarvade jag av ett släggskaft.

Foto C, Fryle

Jag har också hunnit med att göra en låg mur som avgränsar grönsakslandet. Det behövs sannerligen för landet får inte bli större nu.
Att jag tog itu med murbygget beror på att takläggarna som gjorde altantaget lämnade en halv storsäck sand. För mig var det bara köpa en säck cement och köra igång.
Det är en salig blandning av fulsten i muren, men det gör inte så mycket. När lavendelhäcken vuxit upp så kommer inte mycket av muren att synas.

Jag har fortfarande 25 kilo cementbruk kvar. Nu funderar jag på om jag ska ersätta det skeva och förstora trappsteget av trä till containern med ett alldeles laga trappsteg av betong.  

Solen går ner strax efter fem på kvällen. Det blir många timmar inne innan det är dags att krypa ner i sängen. Långa stunder framför datorn klarar jag inte utan att ögonlocken blir för tunga. Då är det bra att pyssla med händerna. Jag har börjat prova på att brodera. Det är inte så lätt som det ser ut. Det blir lätt trassel. Men jag har nu lyckats skapa mitt första broderi som mest varit till för att lära mig hantverket med olika stygn.
Jag har långt kvar tills jag får lika bra snits som Christina får på sina stygn.  (Christinas till höger)