Äntligen kom det några byggbilder

Nu har det gått en hel månad sen vi fick några byggbilder senast. Vi började undra om de lagt ner vårt bygge 😉 Men så var inte fallet. Det finns många detaljer att studera på bilderna. Vi får hoppas att de vet vad de gör. (Bilderna är tagna av byggmästaren.)

Greker älskar denna produkt. Betong är lösningen på allt. Dock ej så miljövänligt.

Stenmixen ser fin ut. Fogarna är inte klara på bilden – de kommer att få en ljusare fog.

Olivträdet utanför sovrummet och arbetsrummet står perfekt. Fast kronan bör lyftas lite.

Olivträden på västsidan kommer att ge fin skugga på den nedre altanen.

 

 

Ett stort tack!

Nu är ”Trädgårdsfest mitt i vintern 2018” i Varberg avslutad och jag kan andas ut ett tag.

Vi är många som behövs för att få till ett bra arrangemang. Eftersom festen bygger på föredrag behövs det ett antal riktigt bra föredragshållare, och i år var det Mona Wembling, Kjell Furberg, Magnus Lidén, Sara Brenne och Ivar Edvinsen.  Och lovorden över dessa fantastiska personer har varit fler än jag kunnat räkna. Så tack till er!

Men det blir ingen fest om inte ens vänner är med och festar. Och i år var vi nog fler än någonsin. Och många är mina personliga vänner som jag lärt känna genom mitt trädgårds- och växtintresse. Tack för att ni kom och förgyllde min helg. Och tack även till alla övriga deltagare som nu är mina nya vänner!

Att ordna en fest för 130 personer kräver lite organisation och logistik. Och detta har Styrelsen för Sällskapet Trädgårdsamatörerna i Halland med min hjälp skött förträffligt (ursäkta skrytet).
Tack styrelsen.

Många frågade om det blir någon ”Trädgårdsfest mitt i vintern 2019”. De flesta vet ju att mina planer är att flytta till Grekland. Och flytten är planerad till ungefär nästa nyår. Men det är inget som ska hindra en Trädgårdsfest. Kanske blir det nya problem att lösa men det fixar vi. Så nästa år hoppas jag vi åter kan vara i Varbergs teater som är en både trevligare och vackrare lokal.

 

Till slut vill jag tacka Hallandskretsens styrelse för den fina gåvan. Snart är det jag som slänger mig dödsföraktande ut för klipporna i Gnospi iklädd mina fina blåblommiga badshorts!

Drömmar om Mani

Jag har nog haft en och annan mani genom åren. Just nu stavas min mani ”Mani”. Det känns inte alls betungande. däremot upplyftande och spännande. I vad består då min mani? Jo, en kärlek till en halvö i Grekland som heter Mani. Denna halvö ligger på en betydligt större halvö som heter Peloponnesos. I Mani finns tre större orter. Kalamata i nordväst, Sparta i nord öst och Gythio vid kusten i nordöst. Om ett år är min plan att bo i Agios Nikolaos som ligger på Manis västkust. Det finns många anledningar till att jag vill tillbringa min ålderdom där. Den främsta är att jag vantrivs med det svenska vädret och tror att jag kommer att trivas betydligt bättre i Manivädret.

Maten är en anledning så god som någon annan. Mycket hoppas jag kunna odla själv. Och trädgårdssäsongen är rätt tilltalande då man kan börja odla redan när höstregnen börjat falla.  Men några slantar får jag nog lägga på inköp också. Eller det kanske går bra med byteshandel.

Bergen har man alltid nära till och där döljer sig många hemligheter och stigar som jag vill utforska.

Växtligheten är väldigt intressant i Grekland och speciellt på Peloponnesos där artrikedomen är mycket rikare än i Skandinavien.

Kulturen gör sig påmind än åt vilket håll man vänder sig åt. Utanför Tripoli som inte ligger i Libyen hittar man kloster som hänger på klippväggarna.

Stränderna i Mani är så många och vackra att de kan mäta sig med alla Greklands öar.

Men det mest spännande är att få bygga ett hus ett stenkast från stranden och nära bad och en av kustens finaste marinor. Huset kommer att ligga framför det långa huset på bilden.

 

Min framtid som olivbonde

Bonde, det låter stort det. Men det krävs mer än några träd för att kalla sig bonde. Med några djur så skulle det kännas bättre. Men att ha djur är inte helt okomplicerat. Det är ett stort ansvar. Vilket djur ska jag då ha?

En häst skulle vara coolt att ha. Att rida till bageriet på morgonen för att inhandla sin frukostfralla är nog roligare än att använda cykeln. Men en häst skulle binda upp mig mycket. Det är inte bara att säga till grannen ”jag åker bort ett par veckor så du får ta hand om min häst.”

 

En åsna är nog lite behändigare än en häst. Och jag har alltid kommit väl överens med åsnor. Men åsnor är bra på att skrika. Det kan nog störa gästerna i uthyrningsvåningen.

 

Får är fina djur och några stycken skulle antagligen få plats på tomten. Men vem ska slakta lammen? Inte jag. Jag köper hellre andras slaktade lamm. De är visserligen självbedrägeri. Men det känns bättre.

 

Getter är mycket roliga djur. Om man uppfostrar dem väl från ung ålder kan de bli ens bästa kompis. Men det är inte särskilt bra om de kan komma upp i trädkronorna.

 

En hönsflock har jag haft tidigare. Trevligare djur går nog inte att finna. Och så ger de ägg som är mycket finare än de man köper. Det skulle säkert gå om jag hittar en granne som kan göra en liten insats när jag är bortrest.

 

Sköldpadda är inget husdjur men de finns på tomten ändå.

 

Hundar är fina djur och har fördelen att de kan följa med på de flesta utflykter. Hunden på bilden är en fantastisk hund från Kardamili. Hen älskar att bli kliad.

 

Katt måste vara det perfekta husdjuret. Den klarar sig några dagar själv. Och katter är lättanskaffade. Det är bara att åka bort till katthemmet vid Pantazi beach och hämta en.

 

 

En strand, en legend

Mani är fylld av vackra stränder. En av de vackraste är Kalogria norr om Stoupa. Sanden är gyllengul och nedanför klipporna på Stoupa-sidan växer stora träd ända ut i vattnet. Här mellan träd och stenblock är det underbart att vara när solen står som högst och man behöver skugga. Stranden har även andra egenskaper än att vara vacker. Den är en av de kallaste. Källvatten sipprar upp mellan klipporna och utanför udden ser man alltid en gigantisk ring på havsytan där en stor källa släpper sitt söta och kalla vatten.
Det var hit den kände författare Nikos Kazantzakis kom 1917. Hans plan var att bryta brunkol i klipporna utanför stranden. Men att bryta kol kräver fackkunskap därför rekryterades Giorgos Zorbas. Zorbas var en påhittig man och uppfann små och stora konstruktioner för att lösa svårigheterna som uppstod. När det blev tid över för annat än arbete ägnade sig Nikos och Zorbas åt sång och dryckenskap.

1946 var Nikos Kazantzakis en etablerad författare och kom ut med boken Zorba the Greek. Den får du läsa om du vill veta mer om gruvprojektet. Annars kan du se filmen som nominerades till inte mindre än sju Oscar.

Om du får lust att uppleva denna underbara strand så passa på att besöka de otaliga stränder som finns i dess närhet. Alla har inte lika kallt vatten!

Där Kalogriastrandens träd tar slut tar turister packade som sillar vid.

PÅ andra sidan udden ligger Stoupas strandpromenad med vackra stränder nedanför.

Vill man bada på en lite lugnare men lika vacker strand kan man ta sig ett stenkast norr ut till Delfinia beach