Sista semestern i Grekland

Christina och jag har just haft 13 välbehövliga semesterdagar i Grekland. Vädret var fantastiskt så en hel del sköna bad blev det mitt på dagen när det var som varmast. Det känns lovande för framtiden att det är badtemperatur långt in i november. Så mycket annan vila blev det inte men det var skönt ändå.


De tre första dagarna ägnade vi åt olivträden. Dessa är mycket eftersatta. Vi började med att ta bort skott på stammarna och rötterna. Runt många stammar växte också sparris, björnbär och gräs. Detta togs bort med hjälp av de få verktyg vi haft med oss. En tigersåg och två sekatörer. De 90 träden hann vi gott med.


Så här snyggt blev det efteråt.


Många av träden är i dåligt skick. Men olivträd är tåliga så i februari kommer vi ta itu med att reducera kronorna och åtgärda de allvarligare skadorna.


Eftersom en grävmaskinist med stor skopa arbetade på tomten, så tog vi hjälp av honom att ta bort tre vildolivträd som stod på fel plats. Och även ett fint träd som stod alldeles fel. Så nu ska det bara köpas och planteras ETT olivträd så är olivlunden komplett.
Jag undrar om rötterna ligger kvar när jag kommer till huset nästa gäng. Olivträdsrötter ska ge den bästa grillsmaken åt lammköttet.


Tyvärr härjar det sjukdomar på olivträden. Och det är något som drabbat alla våra träd och antagligen alla andra i Kalamataområdet. Om jag fattat det rätt så börjar det med ett svampangrepp och svampen gör det möjligt för en insekt att bosätta sig i veden. Den enda åtgärden att sätta emot är vad jag vet bara att klippa bort de mest angripna grenarna.


Årets skörd blir det inget med. Nästan 100% av våra oliver är angripna av insekter. Och det är många andra i området som har det lika illa ställt med sina oliver. Ju högre över havet man kommer desto mindre är angreppen. Om jag fattat det rätt så kommer aldrig dessa angrepp två år i rad.

En container = ett delmål

Nu har vi flyttat ut från vårt hus och bor i en lägenhet några månader tills vi flyttar vidare till Agios Nikolaos i Mani. Men de mesta av våra saker får inte plats i en lägenhet.


Många timmar har ägnats åt att packa med omsorg och stuva på pall.


Allt det välpackade packades mycket väl in i en container med hjälp av två goda vänner. Men vad sliten och ful containern är. De tog väl den sämsta eftersom jag friköpte den.


En mycket trevlig lastmaskinsförare hyrdes in för att lasta. En timme hade vi på oss innan jag skulle få betala för stilleståndet. Och med så god hjälp så klarade vi det naturligtvis.


Här står jag nöjd, glad och konstaterar att vi gjort ett bra jobb. Både min rostiga tombola och min specialbyggda skottkärra fick plats.
Nu ska bara huset slutstädas (inhyrd städare) och lämnas över till de nya ägarna.

Foto: Christina Fryle

Planer på en resa!

Just nu har Christina och jag en hektisk tid. Vi håller på att tömma vårt hus i Sverige för att bo i lägenhet ett kvartal innan vi kan flytta för gott till Grekland. Men vi har tagit det lite lugnare i två dagar för att planera en resa till Peloponnesos för en liten grupp.
Man kan ju fråga sig varför åker flera personer till Grekland och just till Peloponnesos i november?

Grekland, Höst 2011

Peloponnesos har en hemlig skatt. Den kanske inte är hemlig för greker. Men för svenskar är den det. Det är höstblomningen som antagligen slår alla andra platser i Europa. När höstregnen börjar falla så vaknar lökväxterna och i slutet av oktober och början av november står de som tätast. Då är det en fröjd för växtnördarna att vandra på Peloponnesos blomsterängar.

Här är ett litet axplock av vad vi antagligen får se.

Peloponnesos

Peloponnesos

Peloponnesos

Peloponnesos

Peloponnesos

Peloponnesos

Peloponnesos

Peloponnesos

Att dricka vatten direkt ur kran. Är det möjligt?

Den vanan har ju nästan alla svenskar så länge de är på hemmaplan. Men som turist i Grekland så köper de flesta vatten på flaska. Är detta nödvändigt? Jag tror tyvärr att det är nödvändigt på de flesta öar. Men är det lika nödvändigt på fastlandet och speciellt då ur ledningen som går till vårt hus. För säkerhets skull så har jag tagit två vattenprov med lång tid emellan. Och resultatet är överraskande bra som ni kan se här nedan.


Var vattnet till vårt hus kommer ifrån och hur det är renat har jag ingen aning om. I Sverige ska dricksvattenreningen ha tre barriärer. Det kan vara klorering, uv-ljus och kolfilter. Hur många barriärer vårt vatten passerar vet jag inte. Men det finns inte tillstymmelse till klordoft och det är ju bra.
Jag tror att vattnet i Mani i allmänhet är bra. Det finns många offentliga vattenposter där folk fyller sina vattenflaskor. Däremot har jag en känsla av att de är bra på att förstöra vattenkvalitén med att lagra vattnet i för stora och trycklösa kärl. Jag förstår varför de gör det. Det är för ledningssystemen är så underdimensionerade att du måste ha en buffert om det ska bli ett tillfredsställande flöde ur kranen.  Så att köpa vatten på flaska hoppas jag slippa i framtiden.

Att välja

Det är många val som ska göras när man bygger nytt. Och när man väljer i Grekland får man tänka lite annorlunda på grund av väder, pris och tillgång. De första vi tog ställning till var typ av väggar och tak. Efter det har vi gjort många val.


Golven inne och ute på den övre altanen är av samma plattor fast i olika demissioner. Ytan är lite lagom halkfri. Inne är skarvarna förskjutna. Det var meningen att de skulle vara de på altanen också.  Men fallet behöver vara så stort att plattorna behövde läggas utan förskjuten skarv.


I trappan ska det ligga en sågad natursten.


I fönstren ligger samma sågade natursten som i trappan. Den ligger förskjuten i höjdled så att den innersta delen utgör en vattenspärr.


På nedre altanen ska det ligga en natursten. Den är i två färger. En helgrå och en med ett stänk av grönt i.


Mycket av inredningen kommer att vara i trä. Färgen på trät hade vi och byggmästaren olika åsikter om. Vi ville ha en gråbrun ton skapad av vinäger, stålull och svart te. Proven vi gjort gav en fantastisk färg. Men byggmästare ville inte ha något brunt i. Vi gjorde nya tester med vår färgblandning och på vissa bitar blev den perfekt och på andra bitar ville den inte suga in tillräckligt. Byggmästaren rekvirerade många färgburkar från Kalamata och till slut lyckades vi skapa en nyans som var nästan exakt som vår vinägerfärg.