Nu har vi bott i vårt hus i fyra år. Idag går vi in i det femte året. Det har varit en mycket rolig och händelserik tid.
I början var det en hel del administrativa saker som skulle göras. Det var mycket vi måste sätta oss in i. Nu är det ett helt annat lugn och vi gör nästan bara roliga saker och lever oerhört gott.
Jag har nästan alltid något litet projekt på gång. Vi kommer hela tiden på saker som kan förbättras. Jag har ett yrkesliv som inneburit mycket optimering och jag fortsätter att optimera men på ett helt annat sätt.
Christina har lagt ner massor med jobb i trädgården. Så nu har vi ett grönsaksland som ger rikligt med ätbart och för ögat har vi prunkande rabatter.
Vårt sociala liv är stundtals väldigt rikt. Vi har fått många nya vänner som vi umgås flitigt med. De flesta är deltidsboende eller invandrare.
Den inhemska lokalbefolkningen har vi inte så nära umgänge med. Men jag tror alla Greker i vår by vet vem vi är.
Vi trodde länge att vi hade en nära vän som var halvgrek och ofta besöker oss. Men nu har vi kommit på att fina Uarda är alban.
Vår gästvåning har varit en guldgruva på många sätt. Att den ger oss lite inkomster är underordnat. Att den för hit släkt, vänner och främlingar som snabbt blir nya vänner är mycket roligt.
Att umgås med barn och barnbarn blir lite lidande när vi bor så långt ifrån varandra. Pandemin har inte hjälpt upp situationen. Men när vi väl träffas kan vi umgås väldigt intensivt.
Vår kreativitet har exploderat medan vi bott här. Sedan i sommars har varken Christina eller jag haft något jobb. Så nu har vi mycket tid att pyssla och skapa. Det blir en hel del gjort. Matlagning, bakning, inläggningar och syltkokning är min grej. Den mer konstnärliga delen vi håller på med är omfattande. Fotografering, soltryck, sömnad, svarvning, brodering, smyckestillverkning, tvål och krämtillverkning med mera.
Vår tid här har också lärt oss om den grekiska kulturen. Den ser annorlunda ut mot den svenska vi är van vid. Den har många trevliga inslag om än väldigt religiösa.
Livet här har inneburit att behovet av att resa minskat. Förr reste vi väldigt mycket för att se natur och kultur på främmande platser. Nu är vi nästan bara hemma. Men små turer med en eller två övernattningar i vår närhet kommer vi nog fortsatte med.
Den största glädjen och sorgen under den här tiden har varit vår underbara katt Dotti. Vi fick en fantastisk tid tillsammans men hon dog alldeles för ung.
Nu ser vi fram mot de nästkommande fyra åren och kanske kommer det en liten söt katt till oss igen.
