I måndags fyllde Christina 60 år. Det firade vi högtidligt. Vi spände på oss vandringskängorna och knatade upp genom en mycket brant och stenig terräng. Stenigaste vandringen hittills i vårt gemensamma liv skulle jag tro.

Vandringen gick upp till en topp på 1750 meter i bergskedjan Parnon. Vägen upp var solig och varm men vi fick lön för mödan på toppen. Där var milsvid utsikt i 360 grader.

Blomsterprakten så här års är inte på topp men vi fick ändå se många vackra växter i blom. Som denna Digitalis ferruginea.

På de vindpinade topparna växer tusentals höga tistlar. Här samlas bin och andra flygfän för att hjälpa till med pollineringen.

Totalt blev vandringen en mil. Det låter ju inte så långt. Men vi var rejält trötta och glada att åter vara nere vid startpunkten. Där mötte en åsna med sin gubbe oss. Vi prata länge och intensivt med varandra. Men ingen av oss förstod ett enda ord av vad den andre sa.

Så här vackert firade Christina sin födelsedag.
Grattis igen älskling!