Jag har svårt att tro att någon finare katt någonsin funnits. Det har varit ömsesidig kärlek mellan tre individer. Men ingen saga varar för alltid.

Det började den 25 maj 2021. Då satt det en liten kattunge och skrek på muren till grannen. Katten var tovig och mager. Christina och jag trodde inte den var mer än ett par veckor gammal.
Eftersom den skrek så väldigt så gav vi den mat. Dotty åt gladligen men började snart skrika igen. Så kattungen fick flytta in i en koja gjord av en papplåda som jag ställde vid vår container. Där var jag ändå väldigt ofta och pysslade. Men snart fick hon flytta ner på altanen och efter ytterligare några dagar flyttade hon in.

Det dröjde inte lände förrän hon blev Christinas och min käraste vän. Och hon älskade nog oss lika mycket. Hon ville oftast vara väldigt nära.

När vi satt och jobbade så kom hon ofta på besök och ville bli kliad och sitta i famnen. När vi skulle i väg med våra cyklar så satt hon vid grinden och väntade på den obligatoriska godisstången. Och när vi kom hem igen så kom hon fram från sitt gömställe och hälsade oss välkomna.
På nätterna låg hon i vår säng och om vi vaknade så kom hon upp i ansiktet och pussades en stund.

Idag fick vi begrava Dotty.
Hon har varit lite hängig några dagar men vi förstod inte hur illa det var. Innan vi fick tid hos en veterinär gick hon tyvärr bort.
Nu i sorgens stund får vi tänka på de 467 dagarna Dotty har givit all sin kärlek till Christina och mig. Hon har varit det finaste och trevligaste husdjur vi någonsin känt. Saknaden är stor.
Nu får hon vila i lunden befriad från sista dygnets plågor.

Vi kommer aldrig att glömma dig Dotty!