När kroppen känns stel och sliten fungerar det bra med att starta dagern med en promenad.
Att kroppen kändes lite sliten kan bero på de två mullbärsträden jag planterade i går eftermiddag. Det är rätt vanligt att jag får spetta väck massor av sten vid plantering. Och här där det svarta mullbäret nu står var det inte mycket jord, med desto mer sten. Där jag planterade det sterila mullbäret fanns knappt inga stenar alls. Ibland har man tur.

Det räckte att jag steg av tomten för att hitta spår av olivplockarna. Tyvärr är det en vanlig att man lämnar skräp efter sig än vad man är.

Andra spår av olivplockningen är ris. Det finns lite olika sätt att skörda oliver. Det effektivaste är nog att sköta beskärningen samtidigt som plockningen.
Tyvärr kommer väldigt mycket av de energi och näringsrika klippet att eldas upp.

Efter som det har varit en fin helg för olivskörd har olivsäckarna samlats i enorma mängder utanför pressarna. Men de ska nog ha hunnit pressa ifatt innan nästa helg.

I vår lilla hamn ligger inte många båtar så här års. Fritidsbåtarna är uppdragna och endast några deltidsfiskare har båtarna i.

Att ha djur mitt inne i samhället ger en väldigt mysig känsla. Själv skulle jag gärna ha lite höns om det inte var så stort ansvar.

Nästan hemma igen. Taygetos högsta topp ligger dold bakom lägre toppar. Men där uppe ligger antagligen snön fast jag inte kan se den.

Nu har solen stigit så högt att den når vårt frukostbord. Det är lyx att kunna sitta ute  och äta frukost utan att bli kall om rumpan.