Nu har Atenarna fällt ihop sina parasoller och åkt hem. Mani är ett mycket populärt och attraktivt ställe bland greker. När de har semester i augusti fylls vartenda uthyrningsrum och stränderna blir fulla.
Vädret slog precis om när grekiska turisterna lämnat Mani. Mer moln, mer vind och lite regn med vidhängande åska. Det gillar vi. Att slippa vi den värsta hettan och behöver bara stå ut med värme på 29 grader eller lägre.

Nu när morgnarna blivit svalare passar jag på att gå en morgonpromenad. Oftast passerar jag ut från tomten via nedre grinden. Då hinner jag se hur oliverna utvecklas. I år ser de stora ut och väldigt få angrepp av olivfluga. Stora och friska men inte en rekordskörd. Vi kommer få olja så det räcker och blir över.

Jag går också förbi våra två granatäppelträd. Det ena har inga frukter men det andra har nog ett femtontal stora härliga granatäpplen. Snart kan vi börja skörda.  

När jag vandrar runt byn så ser jag många tomter som är till försäljning. Väldigt många hus byggs. Vi kan verkligen tala om en byggboom.

Det är inte så många hus som intresserar mig men ett skulle jag gärna vilja ha.
Det är ett något bristfälligt hus. De saknar tak, dörrar och fönster. Men det är vackert och ligger på bästa stället. De har en 70 meter lång tomt som sträcker sig ut mot havet.
Jag får se om jag köper det när jag sparat ihop 30 miljoner euro till.

Äntligen har jag besiktigat bilen. Det kostade mig 115 €. Det höga priset beror på att jag underlåtit att besiktiga på utsatt tid. Jag har nog missat två tillfällen.
Det var lite krångligt att få till en besiktning. När vi var på plats för besiktning så skulle jag visa körkort och registreringsbevis. Körkortet godkändes men registreringsbeviset var de inte nöjda med.  Besiktningsmannen påstod att det var en kopia som jag fått vid köpet och gällde bara i 2 veckor. Men jag hade haft det i 260 veckor utan några problem.
Vi fick reda på var jag kunde åka för att beställa ett nytt. Vi tog oss omedelbart dit för att få reda på att de var stänkt på onsdagar.
På hemvägen så stannade vi i Kardamili på KEP som er ett statligt kontor som hjälper till med nästan allt. Jag visade mitt ogiltiga registreringsbevis och förklarade att jag behövde ett nytt original i mitt namn. När damen såg mitt namn log hon stort och gick till ett skåp öppnade en mapp och bläddrade lite. Hon räckte mig ett papper från mappen och sa ”Jag undrade när du skulle komma och hämta det”. Där var registreringsbeviset som jag borde ha hämtat i augusti 2019. Så nu är bilen besiktigad, godkänd och laglig.

 Annat roligt som har hänt är att vi för första gången har en höna som ruvat fram två pigga kycklingar. Förut har vi använt en äggkläckningsmaskin.
Maskinen verkar vara lite säkrare än hönan. Två kycklingar lyckades ta sig ur skalet men var för svaga och dog. 5 kycklingar var välutvecklade men dog strax innan de skulle kläckas. Men hönan se så nöjd och glad ut med sina två söta kycklingar.

Något annat vansinnigt roligt är att jag har köpt en egen symaskin så jag slipper konkurrera med Christina.  Det är en Singer Heavy Duty 4432. Den har inte så mycket automatik som Christinas maskin, men den har det jag behöver. Det viktigaste är den halvautomatiska trådträdaren som jag skulle har svårt att klara mig utan. Jag har haft den mindre än ett dygn så jag har bara sytt på den lite. Allt fungerar bra men den går inte sy sakta på som kan behövas i kurvorna. Men jag kanske hittar en lösning på det.
Det är ett riktigt kraftpaket. Den klarar nog att sy genom allt.

Det var det roliga. Lite sorgligare är det att Kimchi försvann för en vecka sedan. Vi vet inte vad som hänt. Men jag har inget större hopp. Hon rörde sig aldrig långt från vår tomt och där finns hon inte.
Men tiden vi haft tillsammans har varigt rolig, mysig och kärleksfull.