För ungefär en vecka sedan satt det en kattunge på en mur några meter från vår tomt. Den skrek och skrek. Jag tänkte att den måste nog vara hungrig. Christina och jag diskuterade vad vi kunde göra för den lilla stackaren. Vi satte dit en skål med vatten och en med mat. Då blev den tyst i en halv dag sen började skriket igen. Vi gav den mer mat och den tystnade. Men när hungern slog till igen beslöt vi att mata den hemma i stället. För den var helt klart övergiven.
Jag gjorde en liten låda till hen som skulle bli hens nya hem. Men den föll inte så bra i smaken. Det finns ju så många bättre ställen på vår altan.

Kattungen gjorde sig snabbt hemmastadd på vår altan. Men långt ut i lunden ville den inte gå. Så hen fick bekanta sig med omgivningarna från min axel. Nu har katten blivit mycket djärvare och kan skutta efter oss i lunden och grönsakslandet. Men när jag går upp till containern och drar igång något skränande elektriskt verktyg så vill hen hem till sin altan.

Hen älskar att vara med Cristina och mig. Hen ska bli kliad och gnugga nos. Och helst ska hen ligga på ett bröst och sova.

Hittills har hen bara fått vara på altanen. Vi tänkte att där ska vara en trygga plats. Men när katten förstått och lärt sig att katter inte får vara på bordet så ska hen även få komma in. Men det är ju inte så lätt att hålla sig därifrån där alla läckra dofter kommer ifrån.

Idag var hen hos veterinären och vi var väldigt nyfikna på kön och ålder. Det första veterinären sa var att det var en vacker lite kattflicka. Vi hade bestämt namn innan. Om det var en pojk så skulle han heta Carex. Men nu fick det bli Dotty.
Vikten var 650 gram och åldern ca: 3,5 månader. Vi trodde att hon var mycket yngre. Men det är kanske inte så konstigt efter som hon kom till oss undernärd.
Nu när hon blivit avmaskad och fått medicin mot ohyra och kvalster så kommer hon bli Agios Nikolaos coolaste katttjej .