Flytt med flyt

Så kom då äntligen vår container med flyttlasset fram.


Det var den 17 oktober vi lastade alla våra tillhörigheter som vi kan ha nytta av i Grekland. Sedan har containern tagit sjövägen till Aten för vidare transport med bil till vår tomt.


Det gick ju rätt snabbt. Containerbilen hade ingen kran men det fixade byggmästaren. Här lastats containern över på en kranbil för att köras några kilometer till vår tomt.


Det är bra att vi gjort en tillräckligt bred öppning (för grindar) på övre delen av tomten. Annars hade containern fått lyftas av från granntomten.


Så nu är containern på sin slutliga plats? Eller inte…
Den får stå här så länge. Det finns nog möjligheter att flytta den en meter närmare muren (till höger i bild). Det skulle vara snyggare. Och det är ju viktigt att få det snyggt för den ska stå kvar och vara vårt förråd och verkstad.
Vad kommer grannhotellet säga om att få en gul kloss på andra sidan muren? Eftersom den delen av deras tomt är parkering så kanske det inte stör. Målar vi den olivgrön och klär in den i klängväxter så blir den i det närmaste osynlig. Nu återstår bara att se om godset i den har klarat transporten. Men det får vänta tills vi är på plats för gott i januari .

Vila och byggmöte

Efter gårdagens drygt 14 km vandring så passade det bra med en vilodag.


Eftersom det var sista dagen vi vistades i närheten av vårt bygge så passade det bra med ett byggmöte. Det hade ju inte hänt så mycket med huset sedan vi var där i september.


Det som syntes mest var stenläggningen i trappan. Men det tog väl mindre än en halv dag att fixa. Och så hade ju innerväggarna målats ytterligare en gång.


På utsidan hade det hänt lite mer. En grävmaskin hade jämnat till marken och grävt ner en septiktank. Grävmaskinisten som är byggmästarens kusin hjälpte mig att ta bort några vildoliver som stod fel. Kusintätheten i Grekland är mycket stor…


Vår närvaro verkar ha satt fart på bygget för nu var det i alla fall lite på gång. Gästvåningens handfat hade gjutits.


Vårt badrum får en duschvägg och ett stort platsgjutet handfat.
Men ett handfat gör inte huset beboeligt. Så det återstår att se om vi kan bo där när vi flyttar dit i mitten av januari.


Vårt resesällskap hade en lat dag med bad, fiske och vila.

Lunch med utsikt

Planen för dagen var en långvandring upp till Hotell Faraggi för att äta lunch på deras veranda. Därifrån ser man djupt ner i ravinen samtidigt som man ser Taygetos toppar.


Väderleksrapporterna sa lite olika saker. Regn skulle det bli men när var frågan. Det fick bli en egen rapport som skapades på vår balkong med utsikt. Inga mörka moln i sikte så det var bara att spänna på sig kängorna.


Den första biten blev den brantaste med många fina vyer i ryggen ner mot Kardamyli och havet.


Strax ovanför kapellet Hagia Sophia besökte vi en mycket stilren privatträdgård, skapad av Katerina Georgi. Trädgårdskulturen i Grekland är inte så välutvecklad, så det var extra roligt att se en så fin trädgård just här, bara några kilometer från vårt kommande boende.


Här uppe en bit från kusten finns många tomter som säljs till humana priser. Jag tror Peter blev lite sugen på ett köp här. En tomt med Euphorbia på muren måste vara hans dröm. Men ytan på denna är i minsta laget.


Än var det många steg kvar tills vi skulle nå vårt lunchställe. Förbi det lilla kapellet som knappt syns på bilden och en bra bit till. När vi äntligen nådde Hotell Faraggi som alltid är öppet – så möttes vi av en skylt att det bara var öppet fredag, lördag och söndag i november! Och eftersom dörren var låst så måste det vara en annan veckodag. Det var bara att vända och ta en annan väg ner. Och inga matställen skulle vi nå förrän vi var nere i Kardamyli igen.


Med tomma magar och spänstiga steg gick vi raskt nedför genom vackra byar, spännande raviner och olivlundar. Eftersom vi gick med näsorna åt havet hade vi fantastisk utsikt hela tiden


Sista biten gick på snabbt nedför på gamla stenvägar. Vi ville ner innan solen försvann i havet.


Men det visade sig att solen i Grekland går ner mycket senare så här års än i Sverige.

 

Från Areópoli till Kardamyli via Agios Nikolaos


Vi vaknade upp i Areópoli efter en god natts sömn. I alla fall sov jag gott trots att sängarna var usla. Några av de andra fick fajtas med mygg hela natten.
Min plan var att vi skulle åka söderut och titta på narcisser, men alla var så trötta på bilåkande så vi planerade om rutten. Innan vi åkte var det dags för frukost. Hungriga och glada satte vi oss på den enda öppna baren. Men de började inte servera frukost förrän en timme senare. Så vi fick nöja oss med kaffe. Vi tog istället en kort tur söderut till en krokuslokal vi besökt tidigare. Tyvärr var platsen nu helt igenväxt. Så vi vände norrut till vårt favoritcafé och bageri för en välbehövlig sen frukost.

 


Tog tyvärr inga bilder på pajerna och bakverken våra medpassagerare beställde. De kalorierna borde ha räckt till en hel arme. Men de åts upp med god aptit av fyra personer.
Ni får nöja er med en bild på en av de andra gästerna.


Vi hade uppgifter om att efter vägen bakom bageriet som går brant ner mot havet växer det tätt med lökväxter. Och det stämde verkligen! En helt fantastisk växtlokal!


Vi fortsatte sedan ner till havet där vi har en favoritbadvik. Här var det självklart att ta ett helt ljuvligt bad för fyra sjättedelar av oss.


Vi körde vidare norrut till vårt nybygge. Intresset från våra medresenärer var stort. Övre altanen utanför gästvåningen uppskattades mest. Kanske kommer de tillbaka när huset är beboeligt.


Från huset gick vi vidare längs strandpromenaden till marinan för en lunch. Det är bara 700 meter att gå men det finns mycket att se. Och som vanligt blev det många stopp för växtdiskussioner.


Vi har ett favoritcafé och en favorittaverna i vår hemby. Så vi gick dit och beställde lunch.
Vi gick inte till två ställen utan det är så ordnat att går man till Molos café och blir serverad mat från Ellis Taverna. Sätter man sig på tavernan kommer dryckerna från caféet… När vi slog oss ner reste sig gästerna vid grannbordet och hälsade på oss. Det visade sig vara ett par från Karlstad som har hus i samma by som vi och som vi bara haft kontakt med på nätet innan. Vi fick in vår beställda mat och som vanligt så var det supergott.


Sedan lämnade vi Agios Nikolas och körde vidare norrut en liten bit och checkade in på ett boende ovanför hamnen i Kardamyli.

Monemvasia – ön som ser ut som en hatt!

Vi anlände till Monemvasia strax innan solen gick ner.


Ön är en gammal befästning som byggdes av invånarna på fastlandet för att skydda sig mot anfallande fientliga styrkor. Idag går det en väg ut till ön. Men innanför byns murar kommer fortfarande inget fordon. På kvällen hann vi inte se så mycket av byn. Istället åt vi gott och firade Peters födelsedag.


På morgonen efter var det tungt att ta sig upp de hundra meterna till platån. Men det var det värt! Uppe på platån är det många ruiner som aldrig blivit återuppbyggda. Nere i byn är däremot det mesta restaurerat på ett smakfullt sätt.


På ”hatten” kan den botanikintresserade hitta massor av vackra och intressanta växter.


Jag önskar att vi hade haft mer tid att fotografera i morgonljuset. Hela ön kryllar ju av vackra färger, detaljer och stenarbeten.


I vanliga fall försöker vi bo billigt. Denna natt kostade vi på oss lite extra. Det innebar drygt 35€ per person. Och vi fick ett helt magiskt boende. Stort, välutrustat och sagolikt vackert. På kvällen satt vi på denna fina uteplats medan solen sjönk ner bakom bergen.
När vi checkade ut efter en fantastisk frukost så talade damen i receptionen svenska med oss. Det visade sig att hennes morfar är svensk. För en väldig massa år sedan när han och hans grekiska hustru var ute i världen och jobbade tyckte morfar att de skulle ha ett hus i hennes hemland Grekland och ett i Sverige. Det blev det ett hus här på ön och ett i Torekov. Bättre investeringar är svårt att göra.
Vill du bo sagolikt? Boka här > https://www.malvasiahotel-traditional.gr/el/
Bilden lånad av hotellet.


På förmiddagen gick färden vidare till Areopoli. Vi hann med både botaniska stopp och badstopp.