Efter många försök och inställda flyg har jag åter lyckats ta mig till Varberg. Det blev en lång men bekväm resa som gick över Aten och Köpenhamn. Den främsta anledningen för resan är att jag har en remiss till en ortoped. Den gäller bara ett år. Så i morgon ska jag bli undersökt igen. Men de bryr vi oss inte om idag.
När jag sent på fredag kväll kom till Varberg så såg jag inte mycket av staden. Jag märkte att vägen som förut var spikrak var nu mycket krokig. Men jag hittade fram till mina förre detta grannar som är så snälla och vänliga och låter mig bo hos dem. Jag hoppas de kommer ner till Christina och mig i Grekland, så att jag kan bjuda igen.
Nu har jag kört runt i staden i två dagar och förändringen är påtaglig mot när vi flyttade från staden. Förtätningen genom byggen av bostadshus har gått fort och så byggs det en tågtunnel under staden och hamnen är på väg att flyttas närmare Getterön. Så vill jag känna mig hemma så får jag surfa till Google-maps.  

Det som förvånade mig mest var butiksdöden som drabbat centrum. Så det är nog ett bra förhandlingsläge för de som vill ha en central lokal.

Jag besökte också mina föräldras grav. Innan jag flyttade så planterade jag lite lättskötta och långlivade växter där. Den lågt krypande irisen är inte så vacker så här års. Men en cyklamen hederifolia från Peloponnesos som fick följa med mig hem 2011 har redan fått fantastiskt vackra blad.

Jag har stor del utav min tid här flugit runt som en skållad råtta mellan butiker, för att få fatt i saker som är mycket lättare att hitta i Sverige.  Och jag har ju lyckats rätt bra.

Jag har också träffat människor som betyder mycket för mig. Syskon, kusiner barn med mera
Men de som har varit allra roligast att träffa är barnbarnen Lo, Embla och Ylvali. Och de skar jag träffa fler gånger innan jag åker hem till Grekland igen.