Idag är det en varannandag. Då sköter jag min motion genom
att ta en lång morgonpromenad. Det brukar bli något mellan 5 och 6 kilometer. Igår
var också en varannandag. Faste en annan varannandag. Då motionerar jag genom
att simma en kilometer. Ibland kommer det lite emellan som stör, som
tillexempel vind och vågor. Då får jag ta två morgonpromenader på rad.
Jag går nästan alltid söder ut från vårt hu. Där finns så många alternativa
väger och välja på. Men idag beslutade jag gå upp för bergsluttningen och göra
en utsväng åt norr, för att få se lite annat. Och så är det så fin utsikt över
vårt hus. Det är det som ser så litet ut och ligger närmast havet.
En bit upp i backen står alltid en ledning och sprutar
vatten. Jag tror det är en blå övertrycksventil som bara gör sitt jobb. Ytligare
några meter upp är det et stort hål i vägen på grund av en vattenläcka som
tydligen har fixats till hjälpligt. Standarden på vattennätet i området är så
fruktansvärt dåligt. Jag har jobbat mycket med vatten så jag är lite
vattenskadad och har stora krav. Vattenledningar förläggs på ett vårdslöst sätt.
Råkar man köra ner lite grann i dikeskanten för ett trångt möte så är det stor
risk att hjulen hamnar på en vattenledning. Och tryckklasen på de flesta ledningar är inte
särskilt imponerande. Och alla ledningar är underdimensionerade
Men som tur är har vårt hus alltid vatten. Så är det inte överallt. Byn söder
om oss och några av bergsbyarna kan vara utan vatten i månader. Då får man köpa
från tankbil.
På några ställen ser jag grottor som har används som skydd för boskap. Många av dessa används än i dag. Och här är det få djur som är dekorerade med plastbrickor i öronen. Dom ingår antagligen i den svarta ekonomin.
Här är förvånansvärt många hus som inte är bebodda. Några har bara blivet en stomme innan bygget stoppats. Andra är nästan helt färdiga men ändå inga som flyttat in. Andra har varit bebodda men nu står öde. Varför det är så har finns det många olika anledningar till men det är jag inte kompetent till att skriva en avhandling om.
Ett mycket populärt träd i området är det sterila mullbäret. Det har fördelen att det inte släpper någon frukt som kladdar ner marken. Och tyngder man ner grenarna så blir det fina skuggtak.
När jag gått långt och högt upp i bergen var det dags att byta
stig för att vandringen inte skulle ta hela dagen. Jag hade sett ut gångvägen
på kartan innan, men det är inte alltid det är så väl uppdaterade. Jag fick ta
mig fram genom busk-landskapet där den obefintliga stigen var inritad. Några lindriga
rivmärken på smalbenen blev det. Men dom är vana vid så mycket värre.
Det gick snabbt att ta sig nedför och det berodde nog mest på kaffesuget.