Jag har länge tänkt skaffa mig lite fiskeutrustning. En gång hade jag massor med spön, rullar, drag och annat att fiska med. Efter som utrustningen varit oanvänd i många år så gav jag bort den, för att den skulle sprida glädje till någon.
Nu när jag bara har hundra meter till havet och inget jobb att gå till så tycker jag det skulle vara skönt och rogivande att gå ner till klipporna och slänga i sitt lockbete. Men så kom det en pandemi och med den massor med förbud i vägen. Däribland fiskeförbud.

De små fiskebåtarna har tydligen inget fiskeförbud. De går dagligen ut och kommer in med sin ynkliga fångst. De har antagligen något certifikat som gör att de står över förbudet.

Fångsten är sällan stor och fiskarna är oftast små. Fisken läggs upp på marmorborden nere i hamnen och säljs. Jag är tveksamt till att inkomsterna täcker båtarnas bränslekostnader.

Medelhavet är som de flesta vatten utfiskat. Men det finns en ny art som förökar sig med framgång. Det är drakfisken som jag tror hör hemma i Asien. Den ska man helst inte bli stucken av. Om man blir det så kan man räkna med rejäla smärtor.  Smaken på den ska vara delikat, men jag har inte smakat de än. Om den gör gott på tallriken så gör den det inte i medelhavet. Den påstås tränga ut inhemska arter.

Runt hamnen borde det vara tätt med stolar och bord så här års. Förbuden har också drabbat tavernor och glassbarer. Så det enda som händer på uteserveringarna är ett sparsamt underhåll.

Den 4 maj kommer det bli ändring av restriktionerna. Vad det kommer att innebära har jag ingen aning om. Jag hoppas verkligen att jag ska få gå till Gnospi och ta mig ett bad.