I över en vecka festar vi till glad musik i grannbyn. Att en norsk jazzklubb lägger en festival i en liten grekisk by är osannolikt. Men så är det i alla fall här. Det beror antagligen på att i byn bor några driftiga utvandrade norrmän.
I går var det dags för ett festivalttåg. Sådana tillfällen brukar Christina och jag inte missa. Vi är där med våra kameror.

Paraplyer och färgglada kläder hör tydligen till. Det gör ju att feststämningen ökar.

Även på herrarna kan det finnas lite sparsamt med färgglädje.

Jazz tilltalar mest den äldre generationen men även en och annan ung dyker upp i tåget.

Utan musiker ingen jazz.

Jazz är glädje.