En stilla betraktelse över livet i Agios Nikolaos

Jag går mina morgonpromenader genom Agios Nikolaos. Vår by ligger inte på Kreta som många svenskar tror. Agios Nikolaos är nog bland det vanligaste bynamnet i Grekland. Troligen finns det flera hundra byar med detta namn. Vill du veta vad just vårt lilla Agios Nikolaos ligger får du Googla på dessa siffror så dyker en karat upp. 36.824593, 22.282993

Idag tog jag en sväng ut till uddens nordvästra del. Där ligger en kyrka och en kyrkogård. Annars är uddens yttre del rätt öde och svårtillgänglig. Men det har hänt att vi simmat från norra sidan till södra sidan där marinan ligger. Det är långt men så länge man kan hålla sig flytande så är det bara skönt.

Kyrkogårdarna här i området ser ut som på bilden. Antagligen ser de rätt så lika ut i hela Grekland. Jag tycker inte det är särskilt vacker med gravar i vit marmor. Men cementängeln är i alla fall vacker.
Om nu inte kyrkogårdarna är vackra så är de nästan alltid värt ett besök. De ligger närstan alltid på platser med fin utsikt. Och det är omtänksamt att skänka de döda en vacker plats.

Bilparkering i Grekland skiljer sig rätt mycket från de jag är van vid från Sverige. Min tolkning är att grekiska bilförare är obstinata. Därför vägrar de nästan alltid parkera i en avsatt ruta. Men de kan också tränga ihop sig om de vill.

Min bild av svenskarnas morgonkaffevanor är att de flesta på landet eller småorter lagar till sin egen första kopp själva. Men här köper de flesta sitt kaffe på de många kaféerna. De som ligger efter huvudvägarna är väldigt populära. Men ett kafé i vår marina måste också öppna tidigt för att tillfredsställa de piggaste byborna och kanske någon turist med sömnproblem.

Men jag gör mitt eget morgonkaffe så jag går vidare förbi marinan och grusparkeringen. Här står ofta husbilar. Det är färre husbilar i år men trängseln blir desto mindre. Fast trängseln är nog sällan något problem. Här finns ju massor med bra platser att stå på. Och offentliga vattentappställen och sötvattenduschar på stränderna är ju smidigt om man vill ta några nätter utanför en camping.

När jag passerat grusplan kommer jag till stället där min kompis hästen gör reklam för sin verksamhet. Hen skjutsar turister mellan byn och den fina stranden Pantazi. Men i sommar har det nog varit ont om jobb när det knappt varit några utländska turister här. Greker har ju helst med sig bilen än var de ska. (En del fördomar om greker har jag fortfarande kvar)

Mani är ju känt för sina tornhus. Hus och torn har vi i byn men inga gamla tornhus. Jag brukar gå förbi dessa två torn på mina morgonpromenader. Jag tror jag läst någon stans att de byggdes som skyttevärn under något världskrig. Varför de byggdes här förstår jag inte. Här fanns väl inte så mycket att försvara och någon bra landstigningsplats finns inte inom skjutavstånd. Men kanske någon av områdets mer välbärgade släkten bodde här redan då.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.