En badkrukas vecka

Nu har badsäsongen kommit i gång med lite tätare mellan baden. Vi kan visserligen bada året om. Men det är mer lockande när det är riktigt soligt och varmt i luften. Och soligt är det för det mesta. Grekland är världens soligaste land. Men som tur är så försvinner solen på natten.

I måndags efter lunch var det för varmt för att pyssla i trädgården så jag packade ner en handduk och en ljudbok och cyklade till klipporna i hamnen vid Agios Dimitrios. Här är det aldrig mycket folk trots att viken är skyddad från vind och vågor. Men bottnen är väldig stenig så man bör veta var man ska gå för att hitta ut till djupt vatten.
Gillar man inte att gå på stenar så kan man hoppa i från piren på andra sidan viken. Här finns en badstege som underlättar uppstigandet. Det blev tre korta bad för mig. Med det var också två grekiska damer i hatt som badade. De låg säkert i en halvtimme. Konstigt nog var de inte blåa som smurfar när de kom upp.

På tisdagen blev det en cykeltur till Voulimeneas eller södra delen av Pantazi beach som jag brukar kalla den. Här gillar jag att bada. Här är fin sand i strandkanten, men bara ett par meter upp så är det små runda stenar som inte fastnar på huden eller handduken. På norra delen av Pantazi beach är det mest lös sand och gott om solstolar. Det är nog anledningen till att jag sällan badar där. Men tavernan sitter jag gärna på och tar en kaffe eller öl.  
Voulimeneas beach har också en taverna. Om tavernan har fått namn efter stranden eller stranden efter tavernan vet jag inte. Tavernan är populär och här sitter ofta föräldrar och njuter av något gott medan de kan titta ner på sina barn som badar i viken.
Men i tisdags fick jag ligga där ensam och lyssna på min ljudbok. Och som vanligt så fick jag spola tillbaka boken ett långt stycke efter avslutat bad och strandliv.

På onsdagen efter lunch fick jag med mig Christina till badet utanför tornhuset i Agios Dimitrios. Detta är en superfavorit bland badplatserna i närheten. Här finns en rejäl betongbrygga med badstege. Visserligen var badstegen inte monterad, men det finns fina mjukt bevuxna stenar att ta sig i och upp på. Området utanför består mest av stora stenblock. Så det är inte ovanligt att stöta på snorklare här.
80 meter ut ligger en liten ö. På den föddes enligt legenden Helena av Troja. Jag funderar på om det är hon som kallas sköna Helena. I alla fall så har Helena hedrats med ett stort skulpterat ägg på ön.

På torsdagen cyklade jag in till Stoupa för att ta mig ett förmiddagsbad. I Stoupa finns två mycket populära stränder. Här ligger charterturister som packade sillar under högsäsong. Men jag väljer hellre den yttre lite mer undanskymda stranden. Här är det alltid lugnt och skönt så man kan ta sig en tupplur efter badet.

Torsdagseftermiddagen var varm så jag gick ner till viken strax nedan för Fryle House. Det är lyxigt att ha ett fint bad bara 100 meter från tomten. Här finns två små fina plättar med småsten att ligga på längst in i viken. Men jag valde att gå ut en bit på norrsidan och lägga mig på en stenhäll. Eftersom vår vik alltid är varmast bland områdets badplatser så tog jag med mig badtermometern för en kontroll. Den visade mellan 21 och 22 grader. Men jag tyckte ändå att det var kallt.

Nu på förmiddagen tog Christina och jag ett bad i Gnospi. Dit har vi bara 500 meter, och det är väldigt bekvämt att bada där. Även om solen lyser från en klar himmel så kan man alltid välja att vistas i sol eller skugga. Och i sötvattensduschen kan man skölja av sig saltvattnet. Och har man behov av en bönestund så kan man gå in i kapellet som ligger insprängt i berget.

Under lunchen svepte moln ner från bergen. Det blev rejält kallt så jag frös om armar och ben. Då beslöt jag mig för att gå in och blogga. Jag slängde ett öga på termometern innan jag gick in. Den visade på 25 grader.
Jag inser att jag är dåligt avhärdad.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.